logga
Furudalsförsöket visar att älgskador ger större tillväxtförluster än vad som tidigare trots. Volymproduktionen på de hårdast älgbetade ytorna i ett försök har bara varit en tredjedel av den på oskadade och inhägnade ytor.

I Furudal samlades under 1970- och första halvan av 1980-talen mycket älg vintertid och det blev omfattande skador på tallungskogarna. 1979 anlades ett försök där vissa ytor hägnades. Försöket har sedan dess mätts fjorton gånger, senast 2007.

Älgskadorna har reducerat tillväxten påtagligt, dels för att skogarna blivit glesare på grund av stora avgångar, dels för att överlevande, skadade träd växer sämre. Det finns inga tecken på att tillväxten på de skadade ytorna kommer att återhämta sig. En stor andel av de skadade träden i Furudalsförsöket är i dag undertryckta och klenare än de oskadade. En logisk följd av detta är att man ska låggallra älgskadad skog. Då får man bort en stor andel skadade träd, både sådana med synliga skador och sådana med osynliga.

Hårt älgskadade skogar är dock så glesa att det kan ifrågasättas om de överhuvudtaget ska gallras. Det kanske är mer lönsamt att låta dem stå som de är fram till en tidig slutavverkning.

Nr 24-2010    Publicerad 2010-07-01 14:00

Kommentarer
Det finns ännu inga kommentarer på denna sida. Var först med att ge en kommmenter.
Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar. Var god bekräfta att du inte är en robot!
Författare
Folke Pettersson
Tidigare anställd