Kraftigt älgskadad skog får låg tillväxt och bör låggallras, om den ska gallras

I Furudal samlades under 1970- och första halvan av 1980-talen mycket älg vintertid och det blev omfattande skador på tallungskogarna. 1979 anlades ett försök där vissa ytor hägnades. Försöket har sedan dess mätts fjorton gånger, senast 2007.

Älgskadorna har reducerat tillväxten påtagligt, dels för att skogarna blivit glesare på grund av stora avgångar, dels för att överlevande, skadade träd växer sämre. Det finns inga tecken på att tillväxten på de skadade ytorna kommer att återhämta sig. En stor andel av de skadade träden i Furudalsförsöket är i dag undertryckta och klenare än de oskadade. En logisk följd av detta är att man ska låggallra älgskadad skog. Då får man bort en stor andel skadade träd, både sådana med synliga skador och sådana med osynliga.

Hårt älgskadade skogar är dock så glesa att det kan ifrågasättas om de överhuvudtaget ska gallras. Det kanske är mer lönsamt att låta dem stå som de är fram till en tidig slutavverkning.