Proveniensval av svartgran i Mellansverige.

Tidigare studier har visat, att svartgran varit över­lägsen gran på torvmarker i Mellansverige, medan det omvända förhållandet gällt på fastmark i Mellansverige och på alla marktyper i Sydsverige. Sommaren 2014 observerades betydande av­gångar och stambrott i ett proveniensförsök  i Nässja i södra Gästrikland. I den här studien har vi mätt in försöket och analy­se­rat om den nya informa­tionen påverkar de tidigare framtagna användnings­rekom­menda­tionerna för svartgran.

Den huvudsakliga slutsatsen av studien är att de kraftiga avgångar som drabbat försöket i Nässja, inte i grunden har förändrat de tidigare fastställda rekommendationerna för användning av svartgran i Mellansverige. Men de tidigare rekom­­menderade proveniensområdena i Manitoba och Saskatchewan har i hög utsträckning drabbats av stambrott och försämrad tillväxt och bör därför inte längre rekommenderas. De avgångar och skador som drabbat svartgranen ver­kar vara klimatrelaterade och bero på dålig anpassning av tillväxtrytmen. Senare­­­ skjutan­de och invintrande provenienser verkar mest anpassade och presterar bäst.

I den här studien är gran överlägsen svartgran i alla uppmätta egenskaper och fröplantagematerial presterar bättre än östeuropeiskt beståndsfrö. I studien ingår dock bara ett fastmarksförsök och det går därmed inte att dra slutsatser om trädslagens inbördes förhållande på torvmark.

 Läs mer i Arbetsrapporten i bifogad bifogad fil nedan.