Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan

Halten av koldioxid i atmosfären låg tidigare på ca 280 ppm men har under 1900-talet ökat till en nivå över 400 ppm. Orsaken är främst en omfattande användning av fossila bränslen: stenkol, olja och naturgas. Vid förbränning av dessa fossila kolföreningar bildas koldioxid ur kol som tidigare var lagrat i jordskorpan. Den ökande halten koldioxid har allt mer accepterats som en drivande faktor i en observerad höjd global medeltemperatur, genom den s.k. växthuseffekten.

Under senare år har skogens och skogsbrukets möjligheter då det gäller att motverka atmosfärens ökande halter av växthusgasen koldioxid kommit i fokus. Växande skog binder kol och i skogsmark inlagras med tiden stora mängder kol. Genom sin tillväxt tar alltså skogarna upp koldioxid ur luften. Men frågan är hur ett aktivt skogsbruk påverkar dessa processer. Denna skrift ger en principiell bild av hur skogsbruket påverkar dynamiken i kolets kretslopp. Med denna utgångspunkt diskuteras vilka strategier som kan tänkas bidra till en hög förmåga att binda och lagra kol och vilka alternativ som är mindre lyckade ur detta perspektiv.

Nettoproduktion av biomassa

De gröna växterna kan genom fotosyntesen omvandla vatten och koldioxid till socker med hjälp av solenergi. Sockret utnyttjar träden för att producera de ämnen de behöver för sin tillväxt och som energikälla för sina livsprocesser. Syre utgör en restprodukt av denna process. Då en växt dör, bryts den biomassa som byggts upp under växtens livscykel ned av organismer som lever på den döda biomassan, och det upptagna kolet frigörs åter i form av koldioxid. Med undantag för en mindre del av det organiska kolet som kommer att överföras till markens förråd av organiskt kol är således ett växtsamhälle koldioxidneutralt, eftersom tillväxt och nedbrytning balanserar varandra sett över en längre tid.

I en brukad skog sätts denna jämvikt ur spel. Virkesprodukter borttransporteras för att användas i mer eller mindre långlivade produkter och material. Biomassa förs bort, istället för att lämnas till de naturliga nedbrytarna. I en brukad skog sker därmed en kontinuerlig nettoproduktion av växtbiomassa. Om biomassan används för att substituera produkter eller energi där alternativet baseras på fossilt kol i form av stenkol, olja eller naturgas så bidrar skogsbrukets produktionscykel även till en minskad belastning av växthusgasen koldioxid.

Stora lager av kol

Lagret av kol i svensk skog är mycket stort. Virkesförrådet, drygt 3,1 miljarder m3sk, motsvarar 4,3 miljarder ton koldioxid. Den ökning av virkesförrådet som skett sedan 1929, då den första Riksskogstaxeringen slutfördes, motsvarar 2 miljarder ton CO2 eller cirka 100 års utsläpp från transporter och arbetsmaskiner på 2016 års nivå.

Även skogsmarken har ett betydande förråd av organiskt kol. Det totala förrådet, cirka 1 800 miljoner ton, är till och med högre än den mängd kol som inlagrats i växande träd. (Härtill kan läggas 510 miljoner ton på torvmark och ett stort förråd på icke produktiv skogsmark, som inte medtagits i denna framställning som rör brukad, produktiv skog). Men ökningen av mängden markkol är långsam. I genomsnitt har cirka 7 kilo kol/ha och år bundits i skogsmark sedan den senaste istiden, att jämföra med de drygt 7 ton kol/ha som årligen binds av den brukade skogen.

Den brukade svenska skogen binder varje år genom sin tillväxt stora mängder koldioxid. Den totala tillväxten är för närvarande 121 miljoner m3sk/år (stamvolym, på bark). Om mängden trädbiomassa (inkluderande stubbar, rötter, grenar, blad och barr) beräknas istället för stamvolymen, så motsvarar den 93 miljoner tTS (ton torrsubstans), varav hälften utgörs av kol. Detta innebär, eftersom ett ton kol motsvarar 3,7 ton koldioxid, att 171 miljoner ton koldioxid har upptagits från atmosfären.

Tillväxten större än uttaget

Uttaget från skogen är mindre än tillväxten. Därmed ökar mängden kol i de svenska skogarna. Lagerökningen kan beräknas genom att tillväxten minskas med avgångarna (avverkning och träd som dör av andra orsaker). Tillväxten, 121 miljoner m3sk/år, skall då minskas med 96 miljoner m3sk/år (varav 84 miljoner är avverkning). Det betyder att den årliga lagerökningen är 25 miljoner m3sk/år, en biomassa motsvarande 35 miljoner ton koldioxid, att jämföra med Sveriges totala utsläpp på 2016 års nivå, 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter. De analyser av skogens betydelse för kolcykeln som genomförts visar att det är viktig att upprätthålla en hög nettoproduktion. Genom att förlänga omloppstiderna ökas lagret av kol i skogen, men samtidigt går produktionen ner.

Dessa båda effekter tar ofta ut varandra. Att lämna skog för fri utveckling genom till exempel bildande av reservat ger ett höjt kollager, men efter att det maximalt möjliga virkesförrådet har uppnåtts så uteblir nettoinbindningen av kol nästan helt.

Minskande utsläpp från skogsbruket

Skogsbrukets utsläpp av koldioxid i samband med olika arbeten undersöktes, med år 2014 som exempel. Totalt rör det sig om knappt 1 miljon ton CO2/år. Skogsvårdsarbeten (markberedning, plantproduktion, röjning och gödsling) står för cirka 60 000 ton, drivning (avverkning och terrängtransport) för cirka 386 000 ton och vidaretransporter inklusive utsläpp i samband med väghållning för 521 000 ton. Skogsbrukets samlade drivmedelsförbrukning summerades till 4,71 liter per skördad m3sk. Skogsbruket har under en lång följd av år lyckats höja energieffektiviteten i sina operationer. Detta är en följd av den tekniska utvecklingen till exempel vad gäller motorer men också genom ökad medvetenhet om miljö- och klimatfrågorna samt ökat fokus på bränsleekonomin, som kommit att bli allt viktigare. Arbetet med att minska utsläppen från skogsbruket fortsätter. Särskilt inom området vidaretransporter, som ensamt står för drygt hälften av utsläppen, har ett framgångsrikt arbete bedrivits för att höja bränsleeffektiviteten.

Läs rapporten i sin helhet nedan.