Björkens möjligheter – en kunskapssammanställning

Sverige har två björkarter, vårtbjörk (Betula pendula) och glasbjörk (Betula pubescens). Fjällbjörken (B. pubescens subsp. czerepanovii) räknas oftast som en underart till glasbjörk. Björken (båda arterna) är det tredje vanligaste trädslaget efter tall och gran med 12,5 procent av virkesförrådet i hela landet. Vårtbjörkens andel av björkarnas virkesförråd är cirka 30-50 procent i södra och 10-20 procent i norra Sverige. Båda arterna växer bäst på friska och näringsrika lokaler. Vårtbjörken klarar sig dock bättre på torra och lite magra marker medan glasbjörken har större tolerans mot fuktiga marker. Björkarterna är pionjärer som drar nytta av sin goda fröspridning och förmåga till stubbskottföryngring. Ungdomstillväxten är snabb och de når sin slutliga höjd, oftast drygt 25 m, före 80 års ålder.

Föryngrar sig lätt med frö och stubbskott

Nästan all björk i skogslandskapet är naturligt föryngrad från frö eller stubbskott. En fullvuxen björk kan under goda fröår producera 5-10 miljoner frön, men det är stor variation mellan olika år. Björkfröet mognar från mitten av juli till september. Föryngringen är bättre på fuktiga än friska marker. En rekommendation för en god björkföryngring är att markbereda på friska marker i anslutning till fröår.

Både vårt- och glasbjörk skjuter stubbskott. Glasbjörken skjuter fler stubbskott men vårtbjörkens växer snabbare. En stubbskottsföryngrad björk kan utvecklas till ett rakstammigt och kvalitetsmässigt bra träd. Stubbhöjden har liten betydelse för mängden stubbskott.

Plantering av björk har liten omfattning idag, men plantering har fördelen att det går att använda det genetiskt bästa materialet. Även om en planterad björk etablerar sig och växer snabbare än en frösådd är det viktigt med markberedning och frihet från konkurrerande vegetation. Intressant nog har väldigt få studier fokuserat på plantering av björk på skogsmark.

Sådd med björkfrö är ovanligt idag men fullt tänkbart. Såddförsök med frön inbakade i ”kulor” med moig sand har gett goda resultat.

Hög produktion på kort tid

På goda marker kan naturligt föryngrad vårtbjörk producera cirka 10 m³ per hektar och år och glasbjörk 8 m³. I de produktionsstudier som publicerats är dock variationen stor.

Det finns flera studier av björkens produktion jämfört med andra trädslag, och de visar lite olika resultat. Naturligt föryngrad vårtbjörk kan producera likvärdigt med gran under en kort omloppstid (upp till 30 år), men granen är vinnare i längden med cirka 15 procent högre tillväxt. Om björkens högre torrsubstanshalt vägs in är dock produktionen av biomassa mer likvärdig. Björkens densitet (torrsubstans per volymsenhet) är hög (480 kg/m³) jämfört med gran (385 kg/m³) och tall (415 kg/m³).

Andra studier baserade på Riksskogstaxeringen visar att björk i genomsnitt producerar 40-60 procent av granens och 60-70 procent av tallens volymproduktion. De låga siffrorna gäller för hela landet och där jämförs till stor del naturligt föryngrad björk med planterad och förädlad gran och tall. På jordbruksmark har björken dubbelt så hög tillväxt som gran under de första 8-9 åren.

Dagens förädlingsprogram för vårtbjörk startade på 1980-talet, och det idag bästa frömaterialet (Ekebo 5) producerar ungefär 15-20 procent bättre än oförädlad vårtbjörk.

Röjning och gallring viktigt för att nå grova dimensioner

För att behålla en hög tillväxt på de enskilda stammarna krävs en tillräckligt stor grönkrona. Det betyder att det är viktigt att röja i tid så att lövmassan bibehålls.

Toppröjning upp till två tredjedelar av beståndets medelhöjd innan beståndet nått 3 meters höjd innebär att björkarna inte hinner växa förbi huvudstammarna. Samtidigt kan de toppröjda stammarna finnas kvar som viltfoder.

Gallring är en viktig åtgärd för björkens dimensionsutveckling. En tumregel är att grönkronan aldrig bör understiga halva trädhöjden. En första gallring görs ofta ner till 800-1200 stammar vid en övre höjd på 10-12 meter i beståndet. Nästa gallring kan ske vid 15-17 meter, och den kan följas av ytterligare gallringar. Slutbeståndet bör hålla cirka 400-500 stammar per hektar.

Vanlig i blandskog

Den vanligaste blandskogsformen i Sverige är mellan gran och björk. Blandskog med björk utgår ofta från en tvåskiktad skog där björken utgör en skärm över gran, antingen som en lågskärm som avverkas när granarna nått frostfri höjd, eller en högskärm som behålls tills den nått 10-12 meters höjd. Det finns flera varianter på skötsel av tvåskiktad skog med björk och gran, bland annat ”Kronobergsmetoden”.

Enskiktade blandskogar med björk är mer utmanande att sköta eftersom gran och tall har mer uthållig tillväxt än björk. Om björken inte ska bli utkonkurrerad och målet är en hög andel löv under hela omloppstiden behöver röjningar och gallringar anpassas så att björkarna får gott om utrymme.

Stamkvistning ger kvistfritt virke

Björkens naturliga kvistrensning är god, men stamkvistning kan bidra till ökad produktion av kvistfritt virke. Klena avsågade kvistarna övervallas efter cirka 4 år, och 2-3 cm tjocka kvistar efter cirka 8 år. En lämplig period för stamkvistning är efter savningsperioden fram till midsommar. Träden kan då motverka svampangrepp och en viss övervallning av kvistsåren hinner påbörjas under resten av säsongen.

Högre pH och bättre buffring i björkförnan

Björk bidrar med oftast högre pH och buffringsförmåga hos förnan jämfört med barrskogsförna. Barrskogsmarkens pH är i allmänhet lägre än i lövskogen, framför allt i det översta skiktet 1-10 cm. Under björk finns mer mikrober och högre kolmineralisering än under gran. Det är svårt att uttala sig om trädslagets betydelse för markens kolförråd. Förrådet är normalt stort och det krävs stora förändringar för att de ska vara mätbara. Det finns försök som visar på både mer kol och mindre kol under björk jämfört med gran och tall. I en björkskog har markfaunan större inslag av daggmaskar och sönderdelare som tusenfotingar och gråsuggor jämfört gran- och tallskog.

Många arter gynnas av lövrika bestånd

I Sverige finns ungefär 900 arter av mossor, lavar, svampar, skalbaggar och fjärilar som utnyttjar björk. Fjärilar och lavar utnyttjar levande björkar med de övriga främst utnyttjar döda träd. Få arter lever på både barr- och lövträd, däremot kan många björkarter utnyttja andra lövträd. På beståndsnivå är det framför allt marklevande arter (svampar, kärlväxter, markdjur) och vissa fåglar som påverkas av trädslaget. Med sitt högre pH i marken gynnas kärlväxtfloran. I en genomgång av fem artgrupper (markväxter, trädlevande mossor, lavar, vedskalbaggar och fåglar) konstaterades att artrikedomen i alla grupper ökar i blandskog jämfört med ren granskog.

På landskapsnivå är det betydelsefullt hur lövskogen är fördelad. För arter med dålig spridningsförmåga är det en fördel om lövskogen är samlad men rörliga arter gynnas av om lövet är utspritt i landskapet (till exempel i blandskogar).

Överlever viltbete men med sänkt kvalitet

Björken är inte den mest begärliga foderresursen om älgen får välja, men mängden och tillgängligheten gör att det blir ett viktigt foder. Vårtbjörk älgbetas oftast mer än glasbjörk, vilket kan bero på dess högre tillväxt och högre kväve-kolkvot. Planterad, snabbväxande, vårtbjörk betas också mer intensivt än självföryngrad björk.

Mängden björkfoder som är tillgängligt för klövviltet är störst i ungskog, och allra högst när träden är cirka 4 meter höga. I jämförelse med andra trädslag har dock tall mer ätbar biomassa i den unga skogen. Björkar blir sällan så hårt betade att deras höjdtillväxt stannar av, vilket är vanligt hos rönn och asp.

En vanlig fråga är hur en ökad andel björk i unga tallbestånd påverkar betesskadorna. Resultaten från olika studier är motsägelsefulla, men det verkar som om ett ökat björkinslag kan öka betesskadorna på tall, särskilt om björken övertoppar tallen. Å andra sidan skulle mindre björk i landskapet kunna leda till ökat betestryck på tallen.

När björken röjs skjuter den stubbskott, vilket ger en ny produktion av viltfoder. Om björken kapas vid cirka 70 procent av höjden skjuter de nya skotten fart och växer till och med snabbare på höjden än hos oröjd björk.

Variation viktigt för upplevelsevärdet

Björk och andra lövträd har historiskt och kulturellt haft en plats i folksjälen som går tillbaka till bondesamhällets beroende av virke, foder och lövträdens placering runt bebyggelsen. Skogens värde för friluftsliv gynnas av om skogen är varierad, tillräckligt gammal, tillgänglig, har utsikter och vyer och saknar spår av skador efter skogsbruksåtgärder. Trots att många studier har gjorts av människors preferenser av olika typer av skogsmiljöer går det inte entydigt att säga om lövskog eller barrskog är ”bäst” för friluftslivet. En variation mellan trädslag och miljöer uppfattas generellt som positivt, vilket talar för ett större inslag av lövskog i landskapet. En ljusare och mer genomsiktlig skog som växlar utseende efter årstider talar till björkens fördel.

Liten användning i träteknisk industri

Trots att en stor mängd projekt har genomförts för att stimulera lövvirkesanvändningen har lövträets andel i träteknisk industri minskat drastiskt de senaste 30 åren. I landet finns fyra sågverk som utnyttjar björk i större omfattning. Den sammanlagda förbrukningen av björkvirke i landet uppgår till knappt 8 miljoner m³fub (varav 2,8 milj. importeras), men endast 60 000 m³fub sågas i de fyra björksågverken. Huvuddelen används till massabruken eller som husbehovsved. Betalningen till skogsägare har legat på en stabil nivå men anses inte vara tillräcklig för att motivera produktionen av grovt och rakt björktimmer.

God böjhållfasthet med sämre beständighet

Björken har goda styrkeegenskaper med dubbelt så höga värden som hos gran och furu. Styvheten (E-modul) är ungefär som för gran. Massiv björk används i möbelindustrin, mycket på grund av den höga böjhållfastheten. Den goda hållfastheten kan också utnyttjas i balkar för konstruktionsändamål där olika trädslag läggs i lager med björk i ytskikten. Där det krävs rakfibrigt virke, till exempel till tumstockar, är glasbjörk att föredra framför vårtbjörk. Björken har dock dålig beständighet, det vill säga ruttnar lättare än gran och furu. Beständigheten skulle kunna ökas med acetylering eller värmebehandling.

Efterfrågan på grova, raka träd skulle kunna öka om björk börjar användas i byggprodukter i större omfattning, till exempel i korslimmat trä och massivträ. Idag används björk i princip inte alls i byggprodukter i Sverige, däremot i Norge. Traditionellt har rak och kvistren björk använts för plywoodframställning, där trädslagets styrka ger stora fördelar. I Sverige förekommer ingen fanértillverkning idag, däremot i ganska stor omfattning i Baltikum, Finland och Ryssland.