Ny film om naturvårdande skötsel

Beskrivning av filmens innehåll

Filmen startar på Skogssällskapets fastighet Bredvik i mellersta Uppland, där Skogforsk har ett demonstrationsområde med bland annat naturvårdande skötsel. Där visar Line Djupström från Skogforsk den frihuggning av lövträd och gamla tallar som har gjorts, och vilka effekter som syns på markfloran och lövträdens kondition redan efter några år. I Bredvik kommer det att ta många år innan det går att mäta effekter på insekter, lavar, mossor och svampar. Däremot finns svar i de andra områden som besöks i filmen.

I mellersta Norrland har forskare vid SLU studerat konsekvenserna av bränning och luckhuggning i 18 produktionsskogar under cirka 20 år. I filmen intervjuas Joakim Hjältén och Therese Löfroth, som berättar att effekterna efter bränning är särskilt snabba. Först kommer de direkt brandgynnade arterna och även vanliga arter som granbarkborre. Efter några år byts insektsfaunan ut mot arter som i många fall är rödlistade. Bränningen gynnar också fåglar. Tretåig hackspett dyker upp ”flockvis” de första åren, och småfåglar som svartvit flugsnappare lyckas bättre med sin häckning jämfört med i obrända kontrollskogar. I de skogar som har luckhuggits, och där det även skapats död ved aktivt, dyker också rödlistade arter upp efter några år, men effekterna är inte lika snabba som efter bränningen. Studien visar att det går att skapa höga naturvärden även i brukade blandskogar. Åtgärderna är dessutom kostnadsneutrala eftersom det skördade virket betalar för huggningsinsatserna.

I södra Värmland har stora arealer restaurerats för den vitryggiga hackspetten. Även om hackspetten ännu inte etablerat sig mer än i undantagsfall har restaureringen gynnat många rödlistade skalbaggar, lavar och mossor. Forskare vid SLU har följt dessa skogar i nästan 20 år, och i filmen är det doktoranden Albin Larsson Ekström som är ciceron. Från början var skogarna grandominerade, men efter restaureringen står lövträden för merparten av virkesmassan.

Forskare vid Göteborgs universitet har sedan millenieskiftet studerat vad som händer efter naturvårdsgallring i igenväxta lövskogar i södra Sverige. Fokus ligger på ekdominerade skogar, som ofta har sitt ursprung i betesmark. Det så kallade Ekprojektet, som leds av Frank Götmark, har visat att naturvårdsgallringarna gett positiva resultat för vedskalbaggar, lavar på träd och örter på marken. Skogarna växer ofta snabbt igen om det finns ett buskskikt, så åtgärderna måste upprepas.

På SLU:s försökspark Asa i Småland finns ett försök där ekar i uppvuxen granskog har frihuggits. Delphine Lariviere från Skogforsk har jämfört ekar som varit frihuggna med ekar som trängts med granarna. De frihuggna ekarna hyste en mycket rikare skalbaggsfauna, som ofta var knuten till solbelyst död ved. Även markfloran gynnades av frihuggningen.

Naturvårdande skötsel i praktiken demonstreras i filmen av entreprenören Marcus Gustafsson som utför åtgärder i en lövdominerad skog utanför Växjö. Han lyfter fram betydelsen av variation, både inom beståndet och mellan bestånd. Olika arter har olika krav och därför bör åtgärderna anpassas efter de värden man vill gynna.