Föryngring av brända hyggen i Norrland med hänsyn till snytbagge

Vanligen gör man detta genom att ansluta sig till FSC (Forest Stewardship Council). Ett av många krav som då ställs är att bränna 5 % av skogsodlingsarealen på torr och frisk mark per år. I samband med detta har dock vissa problem uppstått med angrepp av snytbagge (Hylobius abietis L.) på de barrplantor som planteras efter bränningen. Problemet har särskilt uppmärksammats i norra Sverige, där snytbaggen normalt sett inte är något stort problem.

Denna försöksserie syftar till att studera huruvida det finns någon behandling, kombination av avverkningstidpunkt och bränningstidpunkt, där problemet med snytbaggeangrepp kan minskas till acceptabla nivåer. I försöksserien ingår totalt tio hyggen fördelade på sex behandlingar. På varje behandling testas fem försöksled; oskyddade plantor, plantor skyddade med permetrin eller Hylostop samt sådd i markberett och omarkberett (i båda fallen mikropreparerat).

Av resultaten framgår att det för planteringen är viktigt att hygget får vila minst två år efter bränning. Det är alltså fördelaktigt att bränna färska hyggen, för att därigenom minska hyggesvilans längd. Unga hyggen och/eller färska bränningar har haft betydligt lägre plantöverlevnad än äldre hyggen med gamla bränningar. Detta förhållande har inte kunnat förklaras med säkerhet, men kan bero på att man vid bränningen bränner ihjäl ett antal fröträd eller kantträd, vilka då lockar till sig en ny invasion av snytbaggar.

De sådda försöksleden har uppvisat en något annorlunda bild, där plantbildningen för omarkberett varit bäst på färska bränningar och lite sämre på de äldre. För de markberedda ledet var för hållandet det omvända.

Ingendera föryngringsmetod har påverkats i anmärkningsvärt hög grad av rotmurkla. Det har dock varit betydligt färre fruktkroppar av rotmurkla i de omarkberedda såddledet jämfört med det markberedda såddledet.