Optimal produktion vid nordförflyttning av gran i norra Sverige

Vinsterna med att nordförflytta gran är i regel stora. Med hjälp av ett riskindex och ett produktionsindex kan slutsatser dras om risk för avgång och produktion. Det gäller att väga samman skador och dödlighet å ena sidan och tillväxt å den andra. Genom att utveckla dessa index kan valet av provenienser göras säkrare i framtiden. Dessa index ligger då till grund för att bedöma en optimal produktion vid förflyttning av granplantor norrut.

I föreliggande rapport analyseras en försöksserie som anlades 1985 med hjälp av dessa index. Denna nya rapport bekräftar tidigare erfarenheter. Utfallet av förflyttningen norrut har varit beroende på temperaturen (kallare eller varmare) dit plantorna flyttats samt förflyttningsavståndet i latitudled, d.v.s. förändringen i dagslängd. Det nya med försöksserien från 1985 är bland annat, att analysen grundas på ett säkrare underlag.

I försöksserien ingår åtta granpopulationer på åtta olika lokaler, spridda över norra Sverige. År 2002 mättes höjd, kondition, antal toppskiften samt de mest frekventa skadorna. Hittills har praxis varit att nordförflytta mellan 1 till 4 breddgrader för att öka produktionen. En breddgrad motsvarar 11 mil. Denna praxis har utvecklats efter data från äldre försök. Dessa försök har dock haft brister i upplägget och därmed givit viss osäkerhet i resultaten.

I samband med den här analysen har det varit möjligt att konstruera ett riskindex och utveckla ett tidigare produktionsindex för flyttning av granplantor norrut. Genom att vikta trädhöjd och överlevnad på olika sätt visas risken för avgång och möjlig tillväxt och därmed långsiktig produktion. Med dessa riskindex och produktionsindex är det möjligt att värdera vinsten vid 20 års ålder med att flytta gran norrut. Med mer data skulle modellen kunna byggas ut och avse hela omloppstiden.

Beaktas riskindex minskar sträckan för nordförflyttningen i jämförelse med om enbart trädhöjden uppmärksammas. I kalla lägen visar riskindex att noll-förflyttning var optimalt. I det mildaste klimatläget maximerades flyttningen till 4,3 breddgrader.

Den naturliga slutsatsen är att ju kallare klimat vid nordförflyttning desto större skador och avgångar. Produktionsindex visar å sin sida, att tillväxten vid förflyttningar norrut till ett milt klimat är större än vid ett kärvt. Exempelvis var produktionsindex 35 procent i det mildaste klimatläget vid en flytt på 4,5 breddgrader, men endast 8 procent i det kärvaste vid 2 graders flytt. Dvs. produktionen var drygt fyra gånger högre vid flytt i mildare klimatlägen än i kärvare.

Fördelen med ett risk- och produktionsindex är att det går att väga samman dessa index och på så sätt få fram den sammanlagda optimala produktionen vid nordförflyttning.