Älgbetning och tallens volymproduktion

Försöket anlades 1979 och i det ingick 12 provytor, fyra försöksled med tre upprepningar: oskadat-hägnat; oskadat-ohägnat; skadat-hägnat; skadat-ohägnat.

Försöket gav en tydlig bild av beståndsutvecklingen från älgbetning i ungskogsstadiet fram till normal ålder för förstagallring. De allvarligast skadade träden dog i stor utsträckning under de närmaste åren efter skadan inträffat. Vid tidpunkten för förstagallring utgjordes de grövre och högre träden i beståndet av träd som klarat sig bäst undan från allvarliga betesskador. Överlevande träd med svårare skador återfanns i stor utsträckning bland de klenare och kortare träden.

Betesskadade träd tycks aldrig återhämta sig helt tillväxtmässigt och volymtillväxtförluster finns hos enskilda träd och per hektar. Huvudresultatet från försöket är att de ekonomiska förlusterna till största delen beror på minskad volymtillväxt: vid de skadenivåer som är ganska vanliga i dag enligt inventeringar får man räkna med stora tillväxtförluster.

Läs Redogörelsen i sin helhet nedan.