Högstubbar kan koncentreras till vissa hyggen

Den nya metoden är helt enkelt smartare och kostnadseffektivare än den förra – den skapar mer naturvårdsnytta till samma kostnad. Jan Weslien vid Skogforsk har jobbat med högstubbar i åtskilliga år och har bland annat visat att högstubbarna gynnar hotade skalbaggsarter.

– Förutsatt att en viss volym högstubbar ska skapas vid avverkningarna i ett skogslandskap så betyder koncentrationen till vissa hyggen att andra hyggen inte behöver ha några högstubbar, säger han i en intervju i Skogforsks tidning Vision. Man gör en bättre nytta genom koncentrationen. Och då bör de ställas trädslagsvis. Alltså, gärna många granstubbar på vissa hyggen och många tallstubbar eller aspstubbar på andra.

Den nya kunskapen grundar sig på senare års forskning vid SLU och Skogforsk, där man analyserat hur insekter reagerar på högre koncentrationer av död ved, och då inte enbart högstubbar. I fem olika studier på gran, björk, asp eller ek reagerade 11 av 27 arter positivt på koncentration av ved. Andelen ved som användes av de olika arterna ökade då tätheten av död ved ökade.

– Ingen art reagerade negativt på ökad täthet, säger Jan Weslien. Och just de hotade insekterna svarade mycket bra på att det fanns mer död ved.

Men hur går det då att implementera denna nya kunskap? Det kan ju tyckas enkelt. Ändå är det nya sättet att fördela högstubbar över landskapet inget som skogsbruket snabbt kan ta till sig i dag. Inte ens om de verkligen vill. Först krävs en förändring i certifieringsreglerna och av fältkontrollen från certifierarna. Först därefter kan man börja ta tag i den kulturella förändringen: att planerare och maskinförare ska börja jobba på ett nytt sätt. Sammantaget kan det i praktiken dröja mer än ett halvt decennium att ens börja göra en förändring till det bättre.
Skogsbruket kan förstås höja ambitionsnivån och ställa fler högstubbar än idag. Men det innebär en högre kostnad, något man normalt vill undvika.