Bättre planering minskar körskadorna

Bakgrund

Under senare år har problematiken kring mark och vatten uppmärksammats av omvärlden, myndigheterna och skogsbranschen, vilket lett till landsomfattande insatser med utbildningar, krav på användande av hjälpmedel vid överfarter över vattendrag samt en branschgemensam policy för att motverka körskador.

I STIG-projektet (Skoglig Terrängplanering i GIS), som drivs av Skogforsk i samarbete med skogsbruket, är målsättningen att minska skadorna vid dålig bärighet och i hänsynskrävande områden genom att utveckla och utvärdera avancerade kartunderlag i kombination med bättre rutiner och instruktioner.

Inom projektet genomfördes 2012-2013 en inventering av drivningsresultatet på 36 slutavverkningstrakter med avseende på markpåverkan, allvarliga körskador och åtgärder för att minimera skador.

Genomförande

Fältinventeringen genomfördes på fem områden med 4-9 avverkningstrakter per område. Sammanlagt omfattade studien 36 slutavverkningar med totalarealen 433 ha (Figur 1). Avverkningstrakterna var belägna från södra Småland till Dalarna och avverkades mellan hösten 2009 och våren 2013.

Inventeringen genomfördes med avseende på hur vägar placerats, om markskydd (ris eller stockar) använts, om skador orsakats samt dessa skadors storlek och närhet till vatten. Ett genombrott av markytan (humuslager eller liknande) med mer än 1 meters längd definierades som en skada.

Dessutom studerades utförd hänsyn enligt den branschgemensamma körskadepolicyn (Skogsindustrierna 2012) och hur eventuella överfarter hanterats.

Figur 1. Antal trakter samt total areal per testområde.

Resultat

Resultatet efter fältinventeringen ger en bild av hur drivningsresultaten med avseende på markskador ser ut i svenskt skogsbruk. Det ger också en tydlig bild av var den största potentialen finns för utveckling och förbättring. Det totala antalet körskador per ha var i medel drygt 6 skador/ha, varierade mellan 2 och 11 skador/ha. Allvarliga skador (klassade som oacceptabla enligt skogsbranschens gemensamma körskadepolicy) var i medel 0,77 skador per ha (Figur 2 och 3).

Figur 2. Medelantalen körskador per ha på de 36 trakterna fördelade på mindre allvarliga skador respektive oacceptabla skador.

Figur 3. Antalet skador per ha fördelat på de fem områdena.

Drivning på mark med dålig bärighet under blöta och fuktiga förhållanden är ett av de största miljöproblemen i skogsbruket. En analys av inventeringsdata i förhållande till spårloggar från skotarna visade att 50 % av vägarealen på fuktig mark och 18 % av vägarealen på blöt mark skadats (här fanns också merparten av de allvarligaste skadorna). Däremot hade bara 9 % av vägarealen på torr och frisk mark skadats (Figur 4).

Figur 4. Andel av körvägsarealen inom varje markfuktighetsklass som skadats.

Anpassade metoder

Allt fler i skogsbruket har nu börjat arbeta med metoder där man tydliggör kraven på att lämna trakten utan skador så långt det är möjligt. Detta görs genom att koncentrera terrängkörning till bäriga områden och risade vägar och dessutom poängtera vikten av rätt rutiner och metoder vid överfarter, blöta områden och känsliga partier.

I studien ingick 18 avverkningtrakter körda med Stora Ensos ”Rätt metod”. Med denna metod halverades antalet skador och antalet allvarliga skador minskade till en tredjedel (Figur 5).

Figur 5. Antalet skador totalt respektive allvarliga skador per ha vid avverkning utan specialanpassad metod respektive med metod anpassad för maximal hänsyn till mark och vatten.

Från forskning till tillämpning

De förbättrade utfall som användningen av anpassade metoder gav visar att attityd och fokus på frågan är mycket viktiga parametrar i arbetet med att minimera skador vid drivning. Det visar också att det är viktigt att bra kartunderlag följs av tydliga rutiner för hur olika terrängförhållanden ska hanteras och skyddas. Ett aktivt arbete med metodutveckling är mycket viktigt för att begränsa skadorna i skogsbruket.

Slutligen kan konstateras att:

- Broar hade byggts vid samtliga överfarter över vatten. Vissa broar höll dock inte måttet. Här krävs mer utbildning, benchmarking med duktiga ”brobyggare” och instruktioner kring detta.

- Markfuktighetskartorna kan redan idag användas för att förbättra planering och drivning. Utveckling av modellen genom att tex ta hänsyn till vägar och diken kan göra noggranheten bättre, men redan idag kan mycket av den känsligaste skogsmarken identifieras.

- Aktiva utbildningsinsatser samt bättre underlag och rutiner kan minska andelen markskador i skogsbruket till en fullt acceptabel nivå.

- Under 2014 och framåt kommer Skogforsk fortsätta arbetet med att utvärdera bättre kartunderlag, tydliga rutiner och effektiva analysverktyg. Arbetet ryms inom Skogforsks strategiska satsning på produktivitet och skonsamhet.