Behovet av bor-tillförsel vid kvävegödsling av barrskog på fastmark

Vid slutet av 1970-talet uppmärksammades att upprepad gödsling med enbart kväve (N) i barrskog på fastmark kunde orsaka tillväxtstörningar  i form av döda skott och barrförluster i trädens toppar. Fortsatta studier i början på 1980-talet visade att tillförsel av bor (B) i samband med N-gödsling eliminerade risken för tillväxtstörningar. Sedan mitten av 1980-talet har så gott som all skogsgödsling i landet utförts med B-berikade N-medel. I denna rapport redovisas en genomgång och utvärdering av B-bristskador i ett 50-tal N-gödslingsförsök från mellersta och norra Sverige. Försöken var anlagda på 1960- och 1970-talen, och var omgödslade minst en gång med enbart N.

Utvärderingen tyder på att risken för att B-bristskador ska uppstå efter ensidig N-gödsling är starkt kopplad till att vissa gödslings- och ståndortsfaktorer sam­tidigt är uppfyllda. Upprepad N-gödsling med täta tidsintervall (<8 år) i låg­produk­­tiva tallbestånd i kärva klimatlägen riskerar att ge B-bristskador enligt den genomgång av försök som gjorts. Lågproduktiva tallbestånd i kärva klimat­lägen kan klassificeras som ”marginalmarker” från ekonomisk gödslings­syn­punkt, varför gödsling av dessa marker kan ifrågasättas eller eventuellt gödslas en gång i slutet av omloppstiden. En faktor att väga in i beslutet är att dessa marker ofta är viktiga för rennäringen.

Vid praktisk gödsling tillämpas numera oftast långa gödslingsintervall på 9–10 år eller längre. Det betyder att man i dag tillämpar en gödslingsregim som inte heller i riskområdet norra Norrlands inland gav upphov till synliga eller till­växt­nedsättande B-bristskador. Dessutom används utrustning (GPS) som ger god precision vid spridningen. Vid skogsgödsling är det till syvende och sist skogsägaren som måste ta beslutet att gödsla med rent N-gödsel eller med ett dyrare N-gödsel med tillsatt B.

Läs Arbetsrapporten i sin helhet nedan (pdf).