Lämnande av högstubbar och döda träd gör nytta

Högstubbar och döda träd är ett resultat av hänsynstagande vid avverkning av skog. Dessa dödvedstyper är viktiga för många arter av vildbin och andra gaddsteklar som nyttjar skalbaggegångar i död ved som naturliga födoplatser. Koncentrationen av bon var mycket högre i högstubbar och döda träd än i stubbar och grot trots att densiteten av potentiella bohål var samma i stubbar, högstubbar och döda träd. Flera arter ratade helt stubbarna och groten och anlade sina bon enbart i högstubbar och döda träd. Björkhögstubbar och lämnade döda träd utmärkte sig genom att inneha bra bohål ganska snart efter avverkning. Dom kapade högstubbarna fick bra bohål senare. Detta gjorde att olika typer av död ved nyttjades vid olika tidpunkter efter avverkning.

Bedömningen är att preferensen för högstubbar och döda träd beror på att dessa dödvedstyper är torrare och hårdare under en längre period än stubbar och död ved som ligger på marken. Stubbarna och groten var ofta blötare och mjukare samt övervuxna med bärris, mossor och lavar. Högstubbar och döda träd bidrar alltså med död ved av en annan karaktär under ungskogsfasen vilket gillas av vildbin och andra gaddsteklar.

Studien genomfördes i 15 ungskogar på Bergviks marker runt Nyhammar i södra Dalarna. Åldern på ungskogarna varierade mellan 4 till 13 år. 1634 dödvedsobjekt inventerades på potentiella bohål samt om hålen nyttjades av vildbin eller andra gaddsteklar.

Slutsatsen är att skapandet av högstubbar och lämnandet av döda träd är viktiga naturvårdsåtgärder för att skapa lämpliga bosubstrat i skogliga miljöer för vildbin och andra gaddsteklar. En variation i landskapet av döda träd, högstubbar av barrträd och högstubbar av björk är att föredra eftersom de bidrar med lämpliga bohål vid olika tidpunkt efter avverkning. Det verkar mycket troligt att död ved av andra trädslag kan bidra med ytterligare bohål och därmed skapa möjlighet för flera bi- och gaddstekelarter att nyttja ungskogar som habitat. 

Artikeln bygger på en vetenskaplig artikel publicerad i Insect Conservation and Diversity.