Mätning av sönderdelat material

Artikeln är en del av rapporten "Skogens energi – en källa till hållbar framtid" som finns att läsa i sin helhet online eller köpa under "Produkter och evenemang".

Idag dominerar två sätt att handla med grotflis:
• Volym: Flisen mäts i m3s när den kommer fram till industri. Eventuell omföring av volym till energimängd görs med erfarenhetstal, MWh per m3s.
• Torr vikt: Flisen vägs och torrhalten bestäms genom
uttag av flisprov. Man får då fram den torra vikten och
energimängden.

En studie genomfördes av SLU, Linnéuniversitetet, VMF Syd och Växjö Energi AB samt Södra för att belysa för- och nackdelar med olika mätmetoder för grotflis genomfördes. Studien omfattade 44 leveranser av grotflis, i huvudsak från barrträd under vinter- och sommarförhållanden. Transporten till värmeverket gjordes i ekipage med tre fliscontainrar. Volymen i varje container registrerades, likaså flisens vikt. För att få ett ”facit” på torrhalten togs tio flisprover per container, vilket innebär 30 prover per leverans.
Resultat för volymmätningen: Studien visade att grotflisens packningsgrad och därmed fastvolymandel, varierade stort, vilket påverkar precisionen för en mätmetod baserad på volym. Orsaken till denna variation kan vara andel grenar, fördelningen mellan barr- och lövträd, färskhet, om det är avbarrad grot eller färsk råvara där barr och löv finns med samt lastningssätt.

Den stora variationen i fastvolymandel innebar att fastvolymen i enheten m3s kunde variera mellan 10 och 20 procent och därmed påverka priset i samma nivå. Till detta kommer förändringar under transport, den största sättningen sker redan under de första kilometrarna vid transporten, därefter tycks det inte hända speciellt mycket.

Resultat för vägning och torrhaltsbestämning. Medelfukthalten för grotflisen i hela studien uppmättes till 35,2 procent utifrån tio prover per lass (”facit”) och 34,9 procent när man bara tog ett enda prov per ekipage (ett samlingsprov där en tredjedel tas från resp. container). Det sistnämnda är den metod som VMF Syd tillämpar.
Det effektiva värmevärdet varierade mellan 2,86 och 3,22 MWh per ton och mellan 0,97 och 1,01 MWh per m3s.

Slutsats: Vägning med torrhaltsbestämning var den bästa mätmetoden. Kvotspridning var 6,4 procent i jämförelse med facit (kvotspridning = standardavvikelse för kvoten mellan uppmätt värde för ett visst lass med en viss metod och facit för samma lass – ju lägre kvotspridning desto bättre precision). Övriga metoder, som byggde på m3s eller ton, var genomgående sämre. Å andra sidan är det dyrare att ta ut torrhaltsprov än att bara mäta volym eller vikt.

Volym (m³)

Transportavstånd (km)

Att arbeta vidare med

Utveckling och validering av en kostandseffektiv metod för att fästställa skäppvolym för sönderdelade bränslen med hjälp av sensorteknik som tex laser, radar eller bildanalys.