Täckningseffekt vid storskalig lagring av flis

Artikeln är en del av rapporten "Skogens energi – en källa till hållbar framtid" som finns att läsa i sin helhet online eller köpa under "Produkter och evenemang".

Sönderdelning av skogsbränsle till flis är en dyr process. Det beror delvis på ett lågt maskinutnyttjande, eftersom verksamheten är säsongsberoende. Ett sätt att sänka kostnaden är att utnyttja maskinerna under en längre period och lagra flisen. Då går det också att möta en plötsligt ökad efterfrågan. Dessutom kan kostnaderna för vinterväghållning minska, då skogsbränslet redan finns på terminal.

Vid lagring av flisat skogsbränsle bildas värme som kan leda till självantändning. Ett flertal studier visar att lagring av flis kan leda till höga substans- och energiförluster – högre än vid lagring av icke sönderdelat material. En moderat uppvärmning av stacken är dock positiv, eftersom materialet då torkar och får ett högre effektivt värmevärde.

Ett sätt att minimera de negativa effekterna vid lagring är att täcka flisstacken med ett material som förhindrar nederbörd att återfukta flisen men samtidigt släpper igenom vattenånga. Ett antal pilotförsök med fiberduken Toptex ® har visat att bränslekvaliteten bevaras och i vissa fall till och med kan öka. Därför har vi inom ramen för ESS-programmet studerat bränslekvalitet och substansförluster vid storskalig terminallagring av skogsflis med denna täckduk.

Sönderdelade avverkningsrester lades i en ca 6,5 m hög flisstack med en uppskattad volym på 1450 m3s. Halva stacken täcktes med fiberduk, den andra halvan lämnades utan täckning. Fukthalt, askhalt och temperatur mättes två gånger under perioden juni till januari 2014. Vid revisionerna beräknades även substansförlusterna.

Under de tre första lagringsmånaderna sjönk fukthalten från 51 procent till 48 procent. Minskningen var lika stor i båda halvorna. Efter ca sju månaders lagring hade fukthalten i den täckta delen av flisstacken sjunkit till 45 procent, medan den fortfarande var 48 procent i den otäckta delen. Skillnaden i fukthalt mellan de två halvorna var påtaglig från ca två meters höjd och uppåt. Efter sju månader var den vid 4,5 meters höjd 39,7 procent i den täckta halvan mot 54,7 procent i den otäckta. 

Temperaturen utvecklades ungefär på samma sätt i den täckta som otäckta delen av stacken: Under den första lagringsmånaden steg den från 20 °C till 64,2 °C och därefter till 75,1°C under de nästkommande tre veckorna.

Substansförlusterna, uttryckt som procentuell förlust av torrsubstans, uppmättes efter tre månaders lagring till 4,4 procent i den täckta och 4,2 procent i den otäckta delen. Efter sju månader var substansförlusten 5,3 procent i den täckta delen och 7,3 procent i den otäckta.

Om man tar hänsyn till både fukthalt och substansförluster, så var energimängden oförändrad efter fyra månaders lagring, både i den täckta och otäckta halvan. Efter sju månader låg den fortfarande kvar på samma nivå i den täckta delen, medan den hade sjunkit med sju procent i den otäckta. Detta kan bero på en kombination av högre substansförluster och oförändrad fukthalt.

Slutsatsen från försöket är att bränslekvaliteten kan förbättras och energimängden bevaras om flisstacken täcks med en ventilerande duk som skyddar biomassan från nederbörd samtidigt som kondens släpps ut. Den ekonomiska kalkylen beror på tre faktorer: pris för flisen, totalkostnad för täckning och hantering samt förändring i energimängd. Då duken kan återanvändas flera gånger är det troligt att täckning av flisstackar är lönsamt.

Att arbeta vidare med

• Täckning av flis bör testas i större skala – en viktig fråga är hur många gånger en duk kan återanvändas.
• Erfarenhet visar att det kan vara svårt att i förväg veta hur länge en stack kommer att bli liggande och om det därför är idé att täcka. Användning av väl anpassade planeringsstöd för skogsbränslelogistik kan bl.a. öka möjligheten att dra nytta av en täckduk. Även samverkan och kommunikation inom försörjningskedjan kan ge ökad förutsägbarhet. Detta är områden som bör utvecklas vidare.