Uttag av skogsbränsle vid avveckling av lågskärmar av björk

Lågskärmar av björk används som en skötselmetod för att minska risken för frostskador på granplantor på låglänta marker. En lågskärm bör skötas så att den kan utvecklas till låg kostnad, samtidigt som de underväxande granplantorna gynnas av skyddet från skärmen, utan att hämmas i för stor utsträckning. En av de stora utmaningarna med skärmskogsbruk är att få lönsamhet i den stegvisa avvecklingen av lågskärmen. Med ökande efterfrågan för skogsbränsle skapas möjligheter för intäkter i dessa åtgärder.

Syftet med detta projekt var att studera prestation, kostnader och skadefrekvens på underväxande granar vid avverkning och skotning av lågskärmar bestående av björk. Studien genomfördes på två trakter, Toftaholm och Odensjö. Trakterna representerar björkskärmar över gran i två vanligt förekommande stadier. Trakten i Toftaholm hade röjts en gång och men på grund av en eller flera uteblivna utglesningar stod det vid studietillfället 2 390 björkar per hektar med medelhöjd 9,2 meter. I Odensjö hade beståndet lämnats länge till fri utveckling och det stod 2 225 björkar med medelhöjd 11,2 meter. Avverkningarna gjordes som kombinerade energi- och massavedsuttag i tre försöksytor som omfattade ca 100 meter stickväg på respektive trakt.

Prestationen i ton torrsubstans (ton TS) per effektiv arbetstimme (G0h) beräknades med hjälp av data från tidsstudier av avverkning och skotning. Det avverkade materialet vägdes vid skotning och prover togs för fukthaltsbestämning.

Både skördarprestation och den avverkade medelstamsvolymen var ca 25 procent högre i Odensjö än i Toftaholm. Vid skotning var skillnaden i prestation däremot större mellan sortiment än mellan trakterna.

Efter åtgärden var i princip all björk uttagen från båda bestånden. Kvar stod cirka 1 400 och 2 600 granar per hektar i Toftaholm respektive i Odensjö. Av dessa var 76 stammar per hektar (5,9 procent) skadade i Toftaholm och 265 stammar per hektar (10 procent) skadade i Odensjö. Andelen skador förväntades vara högre, främst beroende på att ytorna inte hade förröjts.

Utifrån studiens resultat i kombination med lokala virkesprislistor och statistik för drivningskostnader konstaterades att åtgärderna i sig var olönsamma, cirka 6 000 kronor per hektar för båda trakterna.

Arbetsrapporten finns nedan i sin helhet som pdf.