Förädlade granplantor från svenska fröplantager växer snabbast

I dagsläget finns en brist på granfrö med hög produktionspotential vilket till stor del beror på ojämn blomning och attacker av skadegörare och svampar i granfröplantager. I Syd- och Mellansverige har ofta skogsodlingsmaterial från östra Europa (t.ex. Baltikum och Vitryssland) rekommenderats som ett alternativ till svenska fröplantager då deras tillväxtmönster gjort att de haft en hög produktion och skadefrihet. I den här studien har sex försök spridda över Syd- och Mellansverige, med gran av olika ursprung och förädlingsnivå, reviderats.

Förutom oförädlat beståndsmaterial och fröplantager från Sverige och Östeuropa ingår även frö från svenska bestånd planterade med dokumenterat östeuropeiskt ursprung. Försöken reviderades redan efter sex år i fält i ett tidigare projekt finansierat av Föreningen Skogsträdsförädling men eftersom träden vid den tidpunkten fortfarande var väldigt unga var resultaten från den studien endast preliminära. Syftet med det här projektet var att:

1. utföra sen revision (13 år efter plantering) för robusta och tillförlitliga resultat
2. kvalitetssäkra försöken och tillgängliggöra dem för andra klimatanpassningsanalyser genom att lägga in dem i Skogforsks databas, DATAPLAN
3. utveckla kunskapen om vinstnivåer, tillväxtrytm och skadefrihet för material med olika genetisk bakgrund
4. ge färska mätresultat för demonstrationsparcellerna på de sex försökslokalerna.

Alla sex försök reviderades under 2014 där diameter, höjd (i tre av försöken) och skador samt kvalitetsnedsättningar mätts in. Alla sex försöken samt de 65 sorternas ursprung lades därefter in i Skogforsks databas, DATAPLAN och standardmässig miljöjustering (spatialanalys) genomfördes.

Denna studie befäster bilden av att svenska fröplantager är det absolut bäst producerande skogsodlingsmaterialet och näst bäst presterar östeuropeiska fröplantager. Östeuropeiska beståndsfrön och frön från svenska kulturbestånd med östeuropeiskt ursprung ligger något efter de östeuropeiska fröplantagerna och är klart före det sämst presterande svenska beståndsfröet.

Tabell 1: Preliminära resultat sammanställda över alla sex försökslokaler

Öppna tabellen i nytt fönster. 

¹ Relativtal till Svenskt beståndsfrö 

² Relativtal i förhållande till Svenskt beståndsfrö (högre värde = högre överlevnad)

³ Relativtal i förhållande till Svenskt beståndsfrö (lägre värde = senare skottskjutning)

 ⁴ Relativtal i förhållande till Svenskt beståndsfrö (lägre värde = senare invintring)

⁵ Frostskada i % registrerat i ett försök  2004.

Resultaten är robusta över de sex försökslokalerna då en korrelationsanalys visat på små rangordningsskillnader för materialgrupperna. Samtidigt finns ett mycket starkt samband mellan uppmätta frostskador och tillväxtrytm där senare skjutande plantager och bestånd i högre grad klarat sig utan frostskador. Det stämmer väl överens med en tidigare studie att skogsodlingsmaterial i Syd- och Mellansverige kan användas över hela området så länge som hänsyn tas till hur frostlänt odlingslokalen är. Vid stor frostrisk ska särskilt anpassat senskjutande material användas (t.ex. svenska fröplantager utvalda för sen tillväxtstart eller östeuropeiska fröplantager).

Tillväxtrytm är mätt i fält och resultaten är mycket stabila över alla sex försök. De visar att bestånd och fröplantager från Östeuropa har den senaste, medan svenska bestånd har den tidigaste skottskjutningen och invintringen. Svenska fröplantager har något senare skottskjutning/invintring än svenska bestånd. Material från svenska kulturbestånd med östeuropeiskt ursprung visar upp ett mycket mer ”svenskt” beteende, med tidig skottskjutning/invintring, än förväntat. Detta har likheter med studier i Norge och indikerar en snabb blandrasbildning av gran bl.a. på grund av att klimatet vid frömognaden påverkar beteendet (s.k. eftereffekter). Den påvisade tillväxtrytmen bör beaktas om granfrö från svenska kulturbestånd med östeuropeiskt ursprung ska nyttjas som skogsodlingsmaterial i Syd- och Mellansverige.