Utformning av kontroll vid chaufförsmätning

Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 906-2016.

Alla produkter som tas ut ur skogen omfattas av ett krav på mätning i första handelsled. Bränsleved som levereras med lastbil till terminaler kan exempelvis mätas genom att chaufförerna gör en travmätning av det levererade lasset, så kallad chaufförsmätning. Varje vederlagsgrundande mätmetod kräver även en syste­ma­tisk och ändamåls­enlig kontrollmätning. Kontrollmätningen ska delas upp i geografiskt avgrän­sade kontrollkollektiv. För mätmetoden travmätning utan stickprov sker kontroll­mätningen genom stockmätning av ett antal kontroll­travar per kontroll­kollek­tiv. Vanligtvis utgör varje mottagningsplats, och den personal som arbetar där, ett kontrollkollektiv. Vid chaufförsmätning mäts rela­tivt små voly­mer av respektive chaufför vid varje mottagningsplats, sam­tidigt som de under ett år levererar till flera mottagningsplatser. För att uppnå god kvalitet i kon­trollmätningen till en rimlig kostnad finns därför ett behov av en alterna­tiv utformning av kontrollkollektiven vid chaufförers travmätning.

Den stockmätning som kontrollmätningen består av kan antingen göras manuellt eller automatiskt. Manuell stockmätning utförs av två personer som mäter längd och diameter på varje stock och hanteringen av stockarna sker med hjälp av en lastmaskin. Automatisk stockmätning använder en stationär eller mobil mätram, vilket gör att tidsåtgången är lägre och behovet av personal mindre, men det ställer större krav på utrustningen.

Syftet med kontrollmätningen är dels att visa på mätmetodens förutsättningar för efterlevnad av virkesmätningslagens noggrannhetskrav, dels att utgöra ett underlag för uppföljning av de individuella chaufförernas mätning. Projektets målsättning är att visa på möjligheterna att uppnå dessa syften vid kontroll­mätning av mätmetoden chaufförsmätning av bränsleved genom att tillämpa olika;

• Storlek på kontrollkollektiv.
• Tekniker för kontrollmätning.

Analyser gjordes av virkesordrar för de volymer som mättes in under ett år inom en begränsad geografi. Ingångsdata bestod av inmätt volym, mot­tag­nings­plats och identiteter på fordonet som levererade virket. Detta kom­plette­rades med fordonskostnadskalkyler, erfarenhetstal och ett antal an­taganden för att beräkna kostnaderna för kontrollmätningen i sex olika scenarier. Scenarierna skiljde sig åt med avseende på antal kontrollkollektiv, om mät­ningen skedde manuellt eller automatiskt samt huruvida kontrollmätningen skedde på den terminal där travarna ursprungligen mättes in eller om de tran­sporte­rades till centralt belägna ”kontrollmätningsterminaler”.

I datasetet ingick 6 069 virkesordrar som levererades till 31 terminaler av 174 fordon (348 chaufförer). I genomsnitt mätte varje förare knappt 30 travar (drygt 7 fulla lass) under det år som analyserades, och levererade dessa travar till 2,1 terminaler. Under förutsättning att kvaliteten i mätningen är likvärdig i de olika alternativen var kostnaderna för kontrollmätningen som lägst då minsta möjliga antal travar kontrollmättes och mätningen gjordes automatiskt, på kontrollmätningsterminalerna.

Kontrollmätningen ska dels vara underlag för uppföljning för den som genom­fört mätningen, dels en kontroll för att säkerställa att mätmetoden lever upp till virkesmätningslagens krav på mätnoggrannhet. Chaufförerna i det analyserade fallet levererade små volymer fördelat på flera mottagningsplatser, vilket gör att det inte är kostnadseffektivt att använda kontrollmätningen som främsta in­stru­­­­­­­­­ment för uppföljning. En väl genomförd kontrollmätning kan däremot, till relativt låg kostnad, ge en tillräckligt detaljerad bild av kvaliteten i den ordinarie mätningen.

Läs rapporten i sin helhet på länken nedan.