Inventeringsstudie av körskador vid slutavverkning

Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 896-2016.

Skador på mark och vatten i samband med olika skogsbruksåtgärder och kanske i synnerhet i samband med slutavverkningar har varit en fokusfråga under det senaste decenniet. Det stora intresset för den kursverksamhet kring skador på mark och vatten som initierades av SMF Skogsentreprenörerna och genomfördes av Skogforsk (ca 90 kurser under 2010 och 20 kurser under 2014) visar på det stora intresset kring dessa frågor inom det operativa skogsbruket.

Under dessa kurser har frågor kring samband mellan uttag av olika energisortiment och andelen körskador vid avverkning diskuterats. Generellt sett saknas det både kunskap om detta och riktlinjer och styrning för hur påverkan kan minskas. Under de senaste åren har dock olika metoder prövats för att motverka uppkomsten av körskador. Stora Enso har utvecklat det så kallade ”Rätt Metod”-konceptet, som innebär att skördarföraren planerar avverkningsvägar så att basstråken, där många överfarter ska ske med skotaren, armeras med grot inför drivningar och placeras strategiskt i terrängen.

Den ekologiska effekten av markskador är med dagens kunskap störst i anslutning till vatten och innebär risk för erosion, igenslamning och läckage av näringsämnen och tungmetaller, bland annat kvicksilver. Körskador som inte är i direkt kontakt med vatten har ofta en mindre direkt miljöpåverkan på vatten även om den estetiska effekten kan vara stor.

Målet med undersökningen har varit att genom inventering och utvärdering av ett stort antal slutavverkningar:
• undersöka hur stort är problemet med markskador i samband med drivning och i synnerhet i närheten av vatten,
• identifiera de faktorer som är av betydelse för uppkomsten av körspår med effekter på vatten och vattendrag i samband med drivning,
• ge underlag till riktlinjer för när grot och stubbar ska användas för att skydda mark och vatten i skogslandskapet,
• förbättra underlaget för planeringsrutiner för ett hållbart brukande av skogen.

Det finns också farhågor om att skogstillväxt och föryngring kan påverkas negativt av markkompaktering till följd av terrängtransport (Kozlowski, 1999). För att kunna bedöma hur stort problemet med körskador är i ett större geografiskt perspektiv behövs mer data. I detta projekt har en stor mängd data samlats in som i stor utsträckning baserats på kvantitativa mätningar i syfte att beskriva förekomsten av körspår och vilka faktorer som är styrande för dessa.

Resultaten från denna inventeringsstudie indikerade att:

• Vid tidpunkten för inventeringen var 89 % av de objekten avverkade. Av de avverkade objekten var 91 % GROT-anpassade, 88 % GROT-skotade och 59 % markberedda avseende hela objektet, medan i zonen närmast vatten var motsvarande andelar 64 %, 62 %, respektive 38 %.
• I hela det inventerade materialet hade körskadorna i allmänhet ett spårdjup mellan 5-25 cm.
• Av totala vattennära objekt (97 st) var det endast 4 % (3 st) som stod för den stora andelen körspår, dvs. mer än 50 körspår per objekt, i området nära vatten. 50 % av totala antalet körspår i området nära vatten tillhörde till spårdjupklassen 25-50 cm.
• Variablerna förekomst av vatten, kornstorleksklass och objektens storlek (areal) var viktiga för uppkomsten av spår vid slutavverkning.

De tre objekt med flest skador var dominerade av torv och mjäla. Information om förekomst av känsliga jordarter skulle därmed kunna bidra till färre skador och bör vara möjlig att notera och kommunicera i samband med avverkningsplanering.

Teknikutvecklingen kan bidra till att minska miljöpåverkan till följd av terrängkörning. Det finns dock inga universallösningar och terrängkörning med tunga maskiner kommer alltid att påverka marken. För att skogsbruket ska kunna utnyttja ny teknik och optimera uttagen av olika sortiment krävs tydliga riktlinjer och bättre planeringsunderlag vilket ökar möjligheterna att göra rätt från början. En förutsättning för detta är ökad kunskap kring varför skador i anslutning till vattendrag har ökat samt vilka åtgärder som görs eller borde göras för att minska dessa skador. Detta skulle öka förutsättningarna för att kunna öka uttagen av såväl rundvirke som biobränslesortiment på ett lönsamt sätt utan allvarlig påverkan på mark och vatten. Efter det att denna studie initierades har också nya digitala planeringsrutiner kommit att användas inom skogsbruket. I förlängningen kommer resultaten att kunna användas för att ytterligare förbättra rutiner och planeringsinstrument.

Resultaten från denna studie kan användas för att följa upp hur arbetet med minska körskadorna fungerat.

Att redan innan avverkning kunna identifiera de avverkningsobjekt där en förhöjd risk för uppkomsten av körspår finns kan bidra till att minska mängden körspår. Drivningen kan då anpassas genom att till exempel lämna grot i stickvägar med dålig bärighet, identifierade med moderna grundvattenkartor (vilka inte fanns tillgängliga när denna studie genomfördes).

Utförande

Undersökningen genomfördes i de fyra Mälardalslänen (Stockholm-, Södermanlands-, Uppsala- och Västmanlands län) för att begränsa den geografiska spridningen och därmed minska effekten av klimatfaktorer.

För att få ett representativt urval av objekt gjordes urvalet utifrån alla till Skogsstyrelsen anmälda avverkningar för 2010 (n=4 728) för de fyra länen. För att få en jämn fördelning av hyggen inom varje län och storleksklass nivågrupperades materialet i fyra arealklasser (0,5-4 ha, 4-6 ha, 6-12 ha och >12 ha) inom varje län, totalt 16 nivåer. Inom varje storleksklass slumpades 15 objekt per län att ingå i studien (n=240). Inventeringen genomfördes under 2012-2013.

Läs rapporten i sin helhet på länken nedan (pdf).