Mekaniserad avverkning av grova lövträd

Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 907-2016.

Lövträdsandelen ökar i svenska skogar och därmed bör andelen löv i avverkningarna komma att höjas med tiden. I Skogforsks ramprogram 2012–2016 efterfrågas teknik och metoder som ger förutsättningar att försörja den industri som efterfrågar virke från grövre lövträd som är tunga, krokiga, flerstammiga och grovkvistiga. Dessa träd är besvärliga att hantera med mekaniserade metoder. Hittills har avverkning och upparbetning av sådana träd ofta utförts med stöd av motormanuella insatser, men detta är ett tungt och farligt arbete och medför höga kostnader. Motormanuell arbetskraft är dessutom en alltmer knapp resurs.

Även i de centraleuropeiska skogsländerna och på den nordamerikanska marknaden görs bedömningen att detta hittills dominerande avverkningssystem, med en kombination av mekaniserade och motormanuella resurser, kommer att bli svårt att bibehålla som en följd av brist på kvalificerade huggare. För de nordiska maskintillverkarna kan därför vara av intresse att följa och bidra till utvecklingen av lövträdsteknik, då nu även avverkningen av grövre löv mekaniseras så långt som möjligt i flera, mycket betydande skogsländer.

Frågan om rationell lövvirkesförsörjning genom bättre teknik och metoder hanterades i NSR-projektet Løvtræteknik i nordisk skovbrug under 1980-talet. Därefter har utvecklingsinsatser gjorts i östra USA och Kanada samt i Frankrike. I en Arbetsrapport redovisas och sammanfattas resultat från de olika insatser som i litteraturen rapporterats vad gäller utveckling av effektiv teknik och rationella metoder för avverkning av grövre lövträd.

Syd- och mellaneuropa leder utvecklingen

Med hänsyn till de begränsade medel som står till förfogande för skogsteknisk FoU-verksamhet torde uppgiften att ambitiöst utveckla specialiserad avverknings- och upparbetningsteknik för mekaniserad avverkning av grövre lövträd prioriteras lågt ur ett svenskt eller nordiskt perspektiv. Det är en rimlig strategi att bevaka de mer välmotiverade utvecklingsinsatser som sker i Centraleuropa och i östra Nordamerikas lövskogsbälte. Syd- och framför allt mellaneuropeiska länder tar en ledande roll vad gäller utveckling av mekaniserade avverkningssystem för grövre lövträd. Nordamerikansk utveckling går delvis på en linje som knappast är förenlig med svensk och nordisk kortvirkestradition, men några av de mera ruggade aggregat som marknadsförs kan tjäna som inspiration. De är robusta och klarar att överföra energi från en mycket kraftfull basmaskin. De bästa kandidaterna är huvuden med litet avstånd mellan aggregatets kontaktorgan, vilket ger god förmåga att följa krokiga stammar. 

Det för nordiskt skogsbruk mest lovande teknikutvecklingsprojekt som bedrivits under senare tid bedöms vara det franska ECOMEF-projektet. Men även många av de rön som redovisas av det 25-30 år äldre samnordiska projektet Løvtræteknik i nordisk skovbrug äger fortsatt relevans. Här följer några slutsatser om maskin och aggregat från de projekt som utförts inom området, uttryckt i generella termer.

• Basmaskinen bör vara relativt tung för att utgöra en stabil verktygsplattform vid avverkningsarbetet samt kunna utveckla tillräcklig kraft för kranarbete, fällning och upparbetning.
• Maskinen bör kunna utveckla åtminstone 150 kW, och ha en robust kran med tillgång till lägst 190 kNm lyftmoment inom arbetsområdet. Enligt franska erfarenheter bör basmaskinen hellre överdimensioneras än ligga i underkant.
• Skördaraggregatet måste vara starkt och robust men samtidigt smidigt nog för att kunna komma åt att fälla enskilda stammar vid avverkning av träd i buketter.
• Aggregatet bör ha kort stamkontaktlängd för att ge goda förutsättningar för matning av de ofta ojämna och krokiga lövstammarna, vilket i kombination med flytläge för hela aggregatet gör det enklare att följa stamkrök under kvistning.
• Aggregatets kontaktorgan bör utformas så att friktionen mellan stam och aggregat minimeras med tanke på det höga dragkraftsbehovet vid matning och kvistning av större lövträd.

Höga krav på kvistknivarna

Flera omfattande projekt har utförts för att utveckla bättre kvistknivar och resultaten av dessa studier stödjer i huvudsak varandra. Knivarnas anliggning bör vara liten (20–30 millimeter, eller maximalt 40–70 mm, om knivarna även skall bära stammen under upparbetning) för att minska friktionen vilket åstadkoms genom släppningsfas på knivens stamsida, genom glidskenor, urfräsningar eller kombinationer av dessa lösningar. En alltför liten anliggning av kniven emot stammen ökar dock risken för vedinträngning och stamskador. Ju tunnare knivblad desto mindre kraft åtgår för kvistningen, men samtidigt ökar då risken för brott och deformation av kvistknivarna. Olika typer av förstyvningar har testats för att nå en god kompromiss. I nordiska studier anges en bladtjocklek från 10–15 millimeter som välfungerande, och franska försök som utförts ett kvarts sekel senare påvisar bäst resultat vid en bladtjocklek på 12 millimeter men där urfrästa räfflor minskat eggens tjocklek till 7 millimeter. Eggvinkeln bör vara < 60° för att balansera kravet på aggressiv kvistning och styrka hos eggen. I det nämnda ECOMEF-projektet kunde man visa hur kvistknivar speciellt anpassade för lövträd kunde öka prestationen i upparbetning med mellan 30 och 40 procent.

Aktiv skötsel ger mer lättavverkade lövbestånd 

Trots att litteraturstudien avsett utveckling av teknik, påpekas även att en uppmärksam och aktiv skogsskötsel är ett viktigt medel för att förbättra förutsättningarna för ett lönsamt lövskogsbruk. Användning av förädlat plantmaterial och individval vid röjning och gallring är exempel på åtgärder som kan bidra till att skapa värdefulla och lättavverkade lövbestånd. En aktiv skötsel kommer att vara mycket betydelsefull, även om tekniken kan utvecklas och bli bättre på att upparbeta lövträd.

Läs rapporten i sin helhet på länken nedan.