Sektionsgallring – en metod för täta, klena gallringar

Vid täta, klena gallringar ställs skördarföraren inför många stammar och ett bestånd med ett lågt ekonomiskt värde på den enskilda stammen. Det leder till att hon eller han är tvungen att fatta många beslut på kort tid och utan en rationell metod för att utföra avverkningen riskerar att ge låg produk­tivitet och hög mental arbetsbelastning. En stor del av tidsåtgången, och även en relativt stor andel av bränsleförbrukningen för en skördare, orsakas av kran­körning. Dessutom ökar risken för skador i det kvarvarande beståndet med mer krankörning.

Mot bakgrund av detta har Skogforsk tillsammans med Peter Larsson, Progalli Skog AB, satt samman goda erfarenheter gällande arbetsmetoder i tidig gallring under namnet sektionsgallring. Den huvudsakliga principen i sektionsgallring är att gallra i sektioner vinkelrätt ut från sidan av maskinen. Målsättningen är att placera maskinen så att arbetet med kranen sker nära maskinen. Genom att också använda ett flerträdshanterande aggregat ska gallringen utföras så att kran­­­­körningen minimeras. Arbetsmetoden är en sammanställning av goda erfaren­heter och tillämpas inom vissa skogsbolag, men denna studie är den första systematiska utvärderingen av effekter på prestation och arbetsbelastning vid tillämpning av sektionsgallring.

För utvärderingen studerades fem erfarna skördarförare när de gallrade två bestånd med olika stamtäthet i en skördarsimulator. Studien i skördarsimula­torn var uppdelad på tre tillfällen; en dag för att bekanta sig med simulator­miljön, en dag då ursprunglig metod studerades och en för studier av förarnas tillämpning av sektionsgallring. Mellan studierna av förarnas arbets­metoder gavs de en utbildning i sektionsgallring och uppmanades att använda metoden i sitt dagliga arbete för att bli mera bekanta med den. Som tidigast fyra måna­der efter utbildningstillfället återvände förarna till skördarsimulatorn där deras arbete återigen studerades.

För att mäta förarnas prestation gjordes kontinuerliga tidsstudier med förut­bestämda arbetsmoment. Genom mjukvaran i skördarsimulatorn registrerades den totala mängden krankörning och därifrån beräknades den genomsnittliga krankörningen per avverkad stam. Arbetsbelastningen studerades dels genom att en mjukvara med hjälp av sex kameror registrerade mängden huvudrörelser per avverkad stam, dels genom att förarna fyllde i självskattningsformuläret NASA TLX. Eftersom valet av arbetsmetod är beroende av föraren filmades även körningarna för att i efterhand möjliggöra en bedömning av i hur stor grad sektionsgallring tillämpades. Denna studie har varken undersökt effekter på bränsleförbrukning eller på hur kvaliteten i skotningen påverkades.

Tre av förarna ökade sin prestation med mellan 6 och 18 procent vid byte av arbetsmetod till sektionsgallring. Av dessa tre bedömdes två tillämpa metoden mer eller mindre fullt ut och den tredje i klart lägre grad. De andra två förarna hade en oförändrad prestation där en förare bedömdes tillämpa metoden fullt ut och den andra endast i liten utsträckning hade ändrat sin arbetsmetod. Mäng­­­­­den krankörning minskade i genomsnitt med 4,3 procent vid ändrad arbets­metod. Både den registrerade och upplevda arbetsbelastningen var i stort sett oförändrade med bytet av arbetsmetod. Undantagen var en förare som ökade mängden huvudrörelser samtidigt som hen ökade sin prestation och ytter­ligare en som minskade mängden huvudrörelser per avverkad stam sam­tidigt som prestationen var oförändrad.

Sammanfattningsvis har arbetsmetoden en potential att högst väsentligt öka prestationen men även vid god tillämpning av arbetsmetoden kan prestationen vara opåverkad. Detta är troligtvis främst beroende av om föraren hade en rationell arbetsmetod redan innan denne utbildades i sektionsgallring. Studien gav inga belägg för att förarens arbetsbelastning förändras vid byte av arbets­metod.