Drivning och markberedning slår hårt mot död ved

Artikeln har tidigare publicerats i Vision 1-2017.

Skogforsk har undersökt hur gamla lågor i tallbestånden i försöksområdet kring
Effaråsen väster om Mora klarat sig genom drivningen och därefter vid markberedningen. Det är en viktig studie eftersom det bara gjorts en liknande tidigare, en finsk studie gjord på torvmark, som inte är representativ för merparten av de hyggen som markbereds i Sverige.

De flesta lågor skadas

Det visade sig att merparten av lågorna skadades , först vid avverkningen och skotningen, och därefter vid markberedningen, som utfördes med harv på den blockiga moränen.

Vid studien bedömdes skadan på de äldre lågorna, som redan fanns i de gamla tallbestånden. Undersökningen gjordes på sex fasta provytor, omfattande en hektar per provyta. Av de 115 undersökta lågorna var drygt hälften oskadade efter avverkning – efter markberedningen var bara en tredjedel oskadade. Dessutom var 32 av de 115 lågorna skyddade av hänsynsytor och de lågorna förblev i princip oskadade både under drivning och markberedning. Bland de oskyddade lågorna utanför hänsynsytorna var cirka 80 procent skadade och bland dessa hade de flesta mer än halva mantelytan skadad.

Kräver andra åtgärder

Forskarnas bedömning är att det är svårt att göra en skonsam markberedning med harv på sådana steniga och blockrika jordar, om man samtidigt ska skapa tillräckligt många bra planteringspunkter.

Rekommendationen är därför att undvika harvning på av sådana marker, särskilt om det finns mycket gamla lågor. Man kan också aktivt skydda ansamlingar av lågor genom att ställa hänsynsträd eller högstubbar runt dem. Att flytta gamla lågor är riskfyllt eftersom de ofta bryts sönder. Dessutom saknas undersökningar om hur vedsvampar som växer på lågans undersida i kontakt med marken påverkas av att man flyttar lågan.