Marktypen avgör tillväxteffekten av aska

Varför askåterföring?

Biobränslen från skogen är idag en viktig del av den svenska energiförsörjningen. Ett ökat uttag av biomassa innebär också ett ökat uttag av näringsämnen från skogen jämfört med ett uttag av endast stamved. För att kompensera för det ökade näringsuttaget är rekommendationen att vedaska bör återföras till skogsmarken. Aska från förbränning av skogsbränslen innehåller näringsämnen som förts bort från skogen vid avverkningen. Kvävet, det näringsämne som styr tillväxten i merparten av Sveriges skogar på fastmark, avgår dock med rökgaserna vid förbränningen. Varför skulle då tillförsel av aska kunna påverka trädens tillväxt? Jo, askan med dess höga pH kan leda till förändringar av kvävets omsättning och tillgänglighet i marken. Vidare, på många torvmarker är det oftast tillgången på andra näringsämnen än kväve, främst fosfor och kalium, som är begränsande för tillväxten. Därför är den direkta tillförseln av dessa näringsämnen med askan den troligaste förklaringen till den ökade tillväxten som observeras på torvmark.

Om försöken

En serie om tio försök anlades under perioden 1995-2011 i svenska tall- och granbestånd på fastmark, samt ett på torvmark, i syfte att studera effekter på trädens tillväxt efter tillförsel av olika typer och doser av vedaska samt kombinationer av vedaska och kväve. Försöken, som är geografiskt spridda över Sverige, är av typen långliggande parcellförsök där varje behandling upprepas inom samma bestånd för att möjliggöra statistisk analys av mätdata. Före behandling korsklavades och höjdmättes samtliga träd på provytorna. Vid tillväxtrevision 5-20 år senare upprepades dessa mätningar.

Resultat

Resultaten från de enskilda försöken visade att tillförsel av aska på fastmark i de flesta fall inte resulterade i tydliga förändringar av trädens stamtillväxt. I försöket på den bördigaste ståndorten – en granskog i Halland – påvisades dock en signifikant ökad tillväxt, medan det fanns en tendens till minskad tillväxt på den minst produktiva försökslokalen – en tallskog i Norrbotten. Enligt linjär regressionsanalys fanns det signifikanta (p<0,05) samband mellan de relativa tillväxteffekterna av asktillförsel och två beskrivande ståndortsfaktorer. Den ena var förhållandet mellan kol och kväve i markens övre del (C/N i humuslagret) och den andra var markens bonitet. Ökad tillväxt erhölls också i de försöksled där kväve tillförts, både i renodlad form och tillsammans med aska. I försöket med tallskog på torvmark påvisades påtagliga, statistiskt säkerställda, tillväxteffekter av tillförd aska.

Ytterligare kunskap behövs

Skogsstyrelsen rekommenderar att vedaska bör återföras till skogsmarken, undantaget de mest kvävefattiga markerna. Som motiv anges att motverka mark- och vattenförsurning samt framtida näringsbrister och att därigenom också säkerställa en långsiktigt uthållig produktionsförmåga i våra skogar. Nyttan och effektiviteten av denna åtgärd är dock inte självklar och har därför understundom ifrågasatts. Därför, och i synnerhet om askåterföring till fastmark blir en storskalig åtgärd, behövs bland annat bättre och mer heltäckande kunskap om effekterna på trädens tillväxt. Vi måste därför även fortsättningsvis följa de försök som finns, men även utöka antalet försök som i dagsläget är begränsat. Detta gäller även för torvmark i Sverige där nya försöks krävs om ambitionen är att ta fram prognosfunktioner för tillväxtrespons av asktillförsel på dränerad torvmark där kväve inte är primärt tillväxtbegränsande. Det är även viktigt att löpande undersöka askåterföringens effekter på mark och vatten, både i provyteförsök och i avrinningsområden.