Skog längs små vattendrag – hur ser den ut?

Bild: Eva Ring, Skogforsk

Ett sätt att skydda vattendrag från negativ påverkan från skogsbruket är att lämna kantzoner. Här är några forskningsresultat som kan bidra med underlag för att skapa mer funktionella kantzoner.

Artikeln är en sammanfattning av en vetenskaplig artikel publicerad i Scandinavian Journal of Forest Research.

Skogen som växer närmast vattendrag fyller många funktioner för vattenlevande organismer. Skogen bidrar med föda via förna och insekter, skugga, död ved med mera. Även som livsmiljö för många landlevande växter och djur är kantzonerna viktiga. Att lämna en kantzon med skog vid avverkning kan därför minska skogsbrukets påverkan.

Den här studien ingår i ett projekt med syfte att bidra med kunskap för att optimera både ekonomisk och biologisk nytta av kantzoner längs vattendrag. Inom denna delstudie har omfattande stickprovsinventeringar gjorts av trädskikt, död ved, ståndortsegenskaper och naturvärden i transekter vinkelrät mot vattendrag i tre områden i södra, mellersta respektive norra Sverige.

Resultaten visade bland annat:
• Det fanns mer björk, al och gran i den 5 meter breda zonen närmast vattendragen jämfört med två intilliggande zoner, 10 respektive 15 meter breda.
• Stamvolymen för tall var lägst närmast vattendragen.
• Inga tydliga effekter kopplat till det angränsande beståndets åldersklass kunde påvisas.
• Som förväntat var marken blötast i zonen närmast vattendragen där det fanns mer björk, al och gran.

Läs fördjupning

Mer björk, al och gran närmast vattendragen

Studien visade att det fanns mer björk, al och gran i den 5 meter breda zonen närmast vattendragen jämfört med två intilliggande zoner, 10 respektive 15 meter breda (figur 1-2). Stamvolymen för tall var däremot lägst närmast vattendragen. Inte oväntat visade inventeringarna att marken var blötast i denna zon (0-5 meter). Det fanns inga tydliga tecken på att trädåldern i de inventerade bestånden avspeglade förhärskande skogsbruksmetoder för olika tidsperioder. Möjligen var studiematerialet för litet för detta.

Av de tre inventerade områdena avvek det mest nordliga området i flera fall från de två andra. I det nordliga områdets kantzoner var stamvolymen för björk högst liksom förekomsten av hänglavar och längden på grov död ved i vattendrag, medan bonitet och träddiameter och höjd tenderade att vara lägre. Dessutom tycktes det i högre grad finnas videarter (Salix spp.) i buskskiktet.

Figur 1. Skogen intill 38 vattendragssträckor inventerades längs transekter indelade i tre zoner: 5, 10 och 15 meter breda. Vattendragssträckan som inventerades var den del av vattendraget som låg inom ett enskilt bestånd. Totalt inventerades 139 transekter.

Figur 2. Stamvolym för tall (A), gran (B) och björk (C) samt andel al av grundytan (D) på olika avstånd från vattendrag (medel för alla tre områden och åldersklasser). Staplar med olika bokstäver inom ett diagram är signifikant skilda från varandra (p<0,05).

Tre antaganden

Studien utformades utifrån följande tre antaganden. Vid små vattendrag är den strandnära skogens egenskaper kopplade till 1) avståndet till vattendraget, 2) beståndets åldersklass enligt beståndsregistret och 3) den nord-sydliga placeringen i landet. Inventeringar gjordes därför i zoner på olika avstånd från vattendragen (Figur 1), i tre beståndsåldersklasser nämligen 0-25 år, 25-75 år respektive >75 år samt i tre områden belägna i Småland, Västmanland respektive Västerbotten.

Bestånd med ett korsande vattendrag eller ett vattendrag som gräns identifierades med hjälp av lantmäteriets kartor, skogsägarens beståndskarta samt en terrängskuggad bild av lantmäteriets nationella höjdmodell. Därefter slumpades bestånd ut i de tre åldersklasserna baserat på markägarnas beståndsregister. Om ett vattendrag helt utgjordes av ett dike valdes beståndet bort och ersattes med ett annat slumpmässigt utvalt alternativ. Vattendragen i de sträckor som inventerades var i medeltal 1-2 meter breda förutom i tre bestånd i det södra området där bredden var ca 9 meter.

Avstånd till vattendrag

Zonindelningen baserades på våra erfarenheter om hur den strandnära skogen brukar se ut. Vi förväntade oss att skogen närmast vattendrag, dvs i zonen 0-5 meter, skulle vara mest avvikande. Indelningen gjordes även för att insamlade data skulle kunna användas i analyser med Heureka, för att simulera olika anpassningar av skogsskötseln i olika delar av kantzonerna.

Beståndsåldern skulle kunna spegla historiska skötselstrategier

Indelningen i de valda åldersklasserna baserades på hur den strandnära skogen skötts under olika epoker inom svenskt skogsbruk. Åldersklassen >75 år representerar bestånd som fanns redan innan trakthyggesbruket infördes i större skala. Den strandnära skogen har då oftast påverkats av gallringar men inte av slutavverkning. Åldersklassen 25-75 år innefattar bestånd som anlagts efter att trakthyggesbruket införts och ingen särskild hänsyn togs till den strandnära skogen. Åldersklassen 0-25 år representerar bestånd som anlagts efter att kantzoner med skog börjat lämnas vid slutavverkning. Vi förväntade oss att kunna se effekter kopplade till beståndsålder och historiska skötselstrategier men vi kunde inte påvisa några tydliga sådana effekter.

Skillnader i nord-sydlig riktning över landet

Tre områden i olika delar av landet valdes ut för att kunna identifiera variabler som kan vara kopplade till den aktuella lokalen. Det södra området ligger i en del av landet som tidigare dominerades av jordbruk och skogen användes främst för bete. Under det senaste århundradet har området beskogats men det finns fortfarande spår av tidigare bete längs större vattendrag. I de två mer nordligt belägna områdena användes skogen historiskt för att förse den lokala järnindustrin med ved och kol, särskilt intensivt i området i Västmanland. Idag används skogarna i de tre inventerade områdena primärt för skogsproduktion.

Bestånd, mark och biodiversitet inventerades

Målet med inventeringarna var att få en bild av den strandnära skogens egenskaper både avseende bestånd och värden för biodiversitet. Inventeringarna gjordes enligt konventionella metoder för trädskikt och ståndort. Även död ved inventerades, såväl stående som liggande. Därefter användes analysverktyget Heureka för att beräkna trädvolymer m m. Dessutom inventerades, eller bedömdes, biologiskt kulturarv (exv. skogsbete), naturliga processer (exv. brandfält), topografi, förekomst av naturvärdesträd samt träd- och buskarter, förekomst av hänglav och signalarter för lavar, vedsvampar och andra arter.

Var går gränsen?

Skogen längs mindre vattendrag påverkas av både skogsbruk och naturliga processer. Med en genomtänkt skötsel av den strandnära skogen kan man skapa mer funktionella kantzoner, bland annat genom att spara lövträd och buskar vid alla skötselåtgärder. Denna studie visar att det finns skillnader i skogens sammansättning som bör tas tillvara då man planerar skogsskötsel intill vattendrag, särskilt det större lövinslaget närmast vattendrag. En viktig praktisk fråga för skogsbruket att lösa är hur man vidarebefordrar information till kommande skötselåtgärder om var gränserna för kantzonerna går.

Figur 3. Det är lätt att se var kantzonen slutar efter slutavverkning, men då man gjort ingrepp för att skapa mer funktionella kantzoner i samband med röjning, gallring eller underväxtröjning kan det vara svårare. Hur säkerställer man att kantzonens gränser går att hitta vid kommande åtgärder?