Utvecklingsbehov i gränssnittet mellan skog och såg

Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 952-2017.

Denna förstudie genomfördes för att undersöka vilka branschgemensamma behov och problem som den träförädlande industrin, representerat av ett antal sågverksföretag, identifierar i gränssnittet mellan skog och såg. Kartläggningen är avsedd att användas som grund för prioriteringar om Skogforsks kommande satsningar inom området.

Intervjuer genomfördes med tjänstemän från fyra svenska sågverk med röntgenram i sorteringen. De intervjuade hade olika funktioner och placering; från beställningar mot skog, via röntgenram och timmersortering, till arbete mot marknad. Intervjuerna utfördes med stöd av ett intervjuunderlag och behandlade samverkan, såväl internt på sågverket som mot skog och framåt mot marknad, samt teknikval. Svaren har anonymiserats då studien syftar till gemensam branschnytta framför nytta för individuella sågverk.

Vid genomgång och analys av intervjuerna framkom tre huvudsakliga utvecklingsområden: förbättringar på skogssidan, utveckling i kommunikation mellan skog och såg, samt internt arbete vid sågverken. Detta är dock inte fristående områden, utan hela kedjan präglas av en stor andel överlapp.

Sågverken efterfrågar ett volymmässigt jämnare flöde över tid, och en säkrare, samt tidigare, prognos av medelstock. Vidare anses utvecklade transporter vara ett nyckelområde för ökad effektivisering, där bytesbalans och tydligare uppföljning nämndes som områden med förbättringspotential. Produktionsrapportering mellan skördare/skotare och sågverken, tillsammans med en mer direkt styrning av skördarna, skulle minska ledtiderna vid omställningar. Överlag diskuterades i flertalet intervjuer att ett gemensamt system för att dela information längs hela kedjan vore eftersträvansvärt.

Vad gäller aptering är det beståndsanpassning, samt aptering utifrån vedegenskaper för en given produkt, som främst efterfrågas. Minskade sprickor och minskat övermål är andra prioriterade möjligheter att skära ner på kostnaderna. Det visade sig att många företag i dag inte verkar utnyttja den potential till effektiv längdstyrning som dagens moderna skördare har. Det är centralt med en fungerande affärsmodell. Intervjuerna visade att dagens standardklassning av timmer i många fall bromsar sågverkens produktanpassning.

Ökat samarbete, såväl mellan aktörer på marknaden som internt inom sågverken, ansågs vara en framgångsfaktor. Vidare identifierades förbättrade arbetssätt, exempelvis sätt att dela beställningar med varandra och mötesfrekvens, som en viktig utvecklingspotential lokalt vid sågverken.

En sammanfattande reflektion av intervjuerna är att flertalet av de problem och möjligheter som diskuteras i många fall redan är helt eller delvis lösta vid enskilda företag. Det visar att det finns ett behov av kunskapsspridning, där forskningen, teknikleverantörer och företagen själva har viktiga roller att fylla. I detta arbete är branschgemensamma nätverk och möten för att diskutera önskemål och presentera möjligheter centrala.

Läs rapporten i sin helhet nedan.