Ny kunskap om hybridasp och poppel öppnar för bättre odlingsmaterial

Försöken

Via finansiering från Energimyndigheten anlades tio försök från år 2010/2011, varav hälften på skogsmark och hälften på jordbruksmark (Figur 1). Resultaten avser mätningar efter sju års tillväxt i försöken.

Figur 1. Försökens geografiska placering. Försök med samma klonmaterial och med likartade klimatiska förhållanden är inringade. Den röda stjärnsymbolen representerar försök på jordbruksmark och den gröna punkten försök på skogsmark.

Överlevnad

Överlevnaden var generellt bättre för hybridasp än för poppel (Figur 2). I två av de sydliga och två av de nordliga försöken var överlevnaden för poppel i princip noll. Den låga överlevnaden för poppeln kan huvudsakligen förklaras av dålig klimatanpassning, men sannolikt har även lågt pH-värde i marken varit en bidragande orsak. Vid poppelodling bör marken ha ett pH högre än 5.

Figur 2. Genomsnittlig överlevnad för hybridasp och poppel för respektive försök, sorterat från söder till norr. Försöksnumret (t.ex. 1A_56) utgörs av a) ett löpnummer (1–5) där försök med samma siffra innehåller samma kloner, b) marktyp där F = skogsmark och A = jordbruksmark samt försökets latitud.

Tillväxt och urval av bra kloner

Enbart i de två sydligaste försöken på jordbruksmark var höjdtillväxten bra för både hybridasp och poppel. Där var medelvärdet för alla kloner efter sju års tillväxt 9 respektive 11 m. För att nå en hög produktion krävs goda ståndorter i klimatiskt gynnsamma lägen. Anledningen till att inte fler försök växte bättre kan i viss mån förklaras av låga pH-värden (speciellt för poppeln), men troligen har klimatet (frostskador) varit den mest betydelsefulla faktorn.

Att det är stora klonskillnader i tillväxt illustreras i figur 3. Där framgår att det finns kloner som är betydligt bättre än genomsnittet inom alla materialgrupper, vilket utnyttjas för selektion av de allra bästa till praktisk odling. Idag används många av klonerna inom gruppen ”Sv_S_Kom” och ”Sv_S_Ny” i södra Sverige. Det finns dock en förbättringspotential. Genom att sortera bort de sämre klonerna inom dessa grupper och ersätta dem med de bästa från de övriga grupperna (kloner från Tyskland, Lettland och Finland) kan produktionen höjas.

Figur 3. Sammanvägda klonvärden för diameter för alla testade hybridaspkloner i de sex sydliga försöken fördelade inom olika materialgrupper. Genomsnittet för alla kloner är 100, det vill säga kloner med ett klonvärde över 100 är bättre än genomsnittet. Observera att y-axeln inte utgår från värdet 0.

Fram till nu har finsk hybridasp rekommenderats i norra Sverige. Det finns dock många kloner som växer betydligt bättre än dessa (Figur 4) och med minst samma goda överlevnad. Ett preliminärt urval av de 18 bästa klonerna har nu gjorts för norra Sverige.

Figur 4. Klonvärden för hybridasp i de fyra nordliga försöken. Se förklarande text i figur 3.

Av de poppelkloner som hittills testats i Sverige av Skogforsk är det nu bara tre som kan rekommenderas för södra Sverige. En av dessa är OP42 som sedan länge är den enskilt mest använda poppelklonen i Sverige. Anledningen till att kloner sorterats bort är dålig produktion, överlevnad och/eller resistens mot bladrost och bakteriekräfta. Ingen av de testade poppelklonerna kan idag rekommenderas för odling i norra Sverige av samma anledningar.

Odlingszoner

Testerna användes också för att studera hur rangordningen mellan kloner förändras i olika miljöer. För hybridaspens del var resultatet att hela södra Sverige upp till Mälardalen kan användas som en enda odlingszon. På motsvarande sätt verkar kustnära områden i norra Sverige (latitud 60-65°) kunna utgöra en odlingszon.

För poppel var resultaten inte lika tydliga. Tills vidare används samma användningsområde som för hybridasp i södra Sverige men med större vikt på klimatiskt gynnsamma lokaler. För rekommendationer av odlingszoner för poppel i norra Sverige behövs fler fältförsök med bättre anpassade kloner.

För ytterligare fördjupning, se rapporten nedan.