Broar identifieras med nya metoder
Undermåliga broar är en av de främsta flaskhalsarna för tunga lastbilstransporter. Varje bro som inte kan trafikeras med fullastade fordon innebär en omväg, omlastning eller andra problem. Att lösa detta är viktigt, inte minst för att fullt ut kunna använda fordon med högre maximal bruttovikt. Det första steget är att identifiera alla broar.
Många oregistrerade broar
Det finns ca 200 000 överfarter över vatten i det svenska enskilda vägnätet. De består antingen av broar eller trummor. Ungefär 4 000 av dessa finns registrerade som broar hos Trafikverket och bland resterande 196 000 överfarter finns sannolikt ett stort antal broar som inte är registrerade. Genom att identifiera dem möjliggörs inspektion och underhåll av broarna, vilket i sin tur kan förhindra flaskhalseffekter och olyckor.
Goda resultat
De metoder som Skogforsk utvecklat för att identifiera broarna bygger dels på kartdata och dels på laserdata. En utvärdering visar att båda metoderna karterar broarna korrekt i över 95 procent av fallen, vilket är ett mycket bra resultat.
Nästa steg är att bättre beskriva längden och bredden på broarna. Men skulle t.ex. kunna sätta en undre gräns för överfartens bredd på två meter för att skilja ut broar från trummor. En annan viktig gräns är 13 meters brolängd. De blir nämligen känsligare för timmerfordon och därmed extra viktiga att inspektera inför exempelvis ett införande av fordon med maximal tillåten bruttovikt på 74 ton.
Om studien
För att upptäcka broar och trummor arbetade Skogforsk med två olika metoder. Antagandet var att där ett vattendrag korsar en väg borde det förekomma någon typ av överfart i form av bro eller trumma. Den första metoden utgick från befintlig kartinformation i form av terrängkartan och vägkartan från Lantmäteriet. Den andra metoden utgick från data från en laserskanning som Lantmäteriet utfört för att ta fram en ny nationell höjdmodell.
Studieområdet är beläget i Norrbotten med centrum 6 mil norr om Boden.
Utvärdering
Totalt identifierades 4779 överfarter i de två metoderna. Om en överfart från vardera metoden låg närmare varandra än 100 meter antogs de vara samma överfart.
Resultatet utvärderades sommaren 2017 under en fältinventering på två veckor.
Resultat
Kartinformation
78 av överfarterna hade identifierats med hjälp av kartinformation. Alla av typ ytor som fältbesöktes var korrekt karterade och 43 av 45 vattendrag var korrekt karterade, det vill säga att det fanns någon typ av trumma eller bro.
Typ | Karterade | Fältbesökta | Korrekta | Träff % |
Yta | 78 | 33 | 33 | 100 |
Vattendrag | 1879 | 45 | 43 | 96 |
Totalt | 1957 | 78 | 76 | 97 |
Laserdata
86 av ytorna kom från laserdata. Alla av typ större flöden som fältbesöktes var korrekt karterade och 35 av 38 av typen "mindre flöden" var korrekt karterade.
Typ | Karterade | Fältbesökta | Korrekta | Träff% |
Mindre flöden | 2329 | 38 | 35 | 92 |
Större flöden | 484 | 48 | 48 | 100 |
Totalt | 2813 | 86 | 83 | 97 |
Slutsatser
• Att finna överfarter fungerar bra med båda metoderna.
• Utmaningen är att klassa broarna i storleksklasser.
• Att använda vattenyteskiktet för att ta fram överfarter resulterar nästan alltid i en identifierad bro, men då skiktet baseras på att vattenytan är minst 6 meter i bredd riskerar mindre broar att missas.
• Lasermetodiken är en kontinuerlig klassning och möjliggör anpassningar i efterhand.
• Metodiken med att använda laserdata är mycket mer tidskrävande än att använda metoden med kartdata.
Skogforsk kan hjälpa organisationer som vill identifiera broar och trummor. Om du är intresserad, kontakta artikelförfattarna.
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.