God praxis vid dikesrensning

Varför dikesrensning?

Det primära syftet med dikesrensning är att bibehålla den trädtillväxt som erhölls vid den initiala dikningen, ibland benämnd nydikning eller markavvattning. I rapporten finns ett flödesschema (beslutsstöd) som beskriver vilka faktorer som bör beaktas och utvärderas för att uppnå syftet, exempelvis:

• Egenskaperna hos det mottagande vattnet nedströms dikessystemet, men även vattenförhållandena inom det dikade området, till exempel om det brukar vara mycket höga grundvattennivåer (översvämning) under tillväxtsäsongen.
  
  
• Tillväxteffekten efter den initiala dikningen, dikenas aktuella dräneringsförmåga och beståndets stående volym.
  
  
• Faktorer som trädslagsblandning, fält- och bottenskikt, markegenskaper och klimat.

Planering och vattenskydd

Om dikesrensning anses lämpligt blir nästa steg i processen att planera åtgärden och tillhörande vattenskyddsåtgärder. Planeringen ska innefatta det berörda avrinningsområdet med dess dikessystem och vattendrag samt nedströms belägna vatten. Frigörelse (erosion) samt uttransport av suspenderade partiklar och näring är ett problem vid dikesrensning. Med suspenderade partiklar avses både organiska och oorganiska partiklar som har eroderat i ett dikessystem och är uppslammade (suspenderade) i vattnet som rinner i diket.

Vattenskyddsåtgärder

Bärande principer för skydd av vatten är HINDRA – DÄMPA –  FÅNGA, det vill säga:

• Det viktigaste är att förhindra erosion. Det kan exempelvis ske genom att anpassa hur stor del av den totala längden diken som rensas i ett område och att lämna dikesavsnitt som visar tecken på erosion orensade. På torvmark ska man om möjligt inte gräva ner till underliggande mineraljord om den är lätteroderad.
  
  
• Dämpa vattnets hastighet i dikessystemet, och därmed vattnets eroderande kraft, med hjälp av dammkonstruktioner.
  
  
• Fånga och håll kvar eroderade jordpartiklar innan de kommer ut i nedströms belägna vatten med hjälp av sedimentationsdammar och översilningsområden.

Det är viktigt att planera skyddet av vatten i samband med planeringen av rensningen samt att vattenskyddsåtgärderna har vidtagits och är i funktion innan rensningen av dikena börjar. När det är möjligt används flera vattenskyddsåtgärder i samma område. Ett flödesschema (beslutsstöd) som presenteras i rapporten visar hur vattenskydd vid dikesrensning bör planeras.

Följ upp

Det är också viktigt att följa upp hur effektiva olika vattenskyddsåtgärder är. Det bidrar till att utveckla vattenskyddet vid dikesrensning. En rimlig uppföljning är att fältpersonal visuellt inspekterar alla vattenskyddsåtgärder för att bedöma hur väl de verkar fungera och om de behöver underhållas. Var sedimentationsdammens volym tillräcklig? Är rören i flödesdammen rätt dimensionerade? Var översilningsområdet tillräckligt stort? Väl fungerande vattenskyddsåtgärder vid dikesrensning måste ingå i ett långsiktigt hållbart brukande av skogen.

Om rapporten

Den fullständiga rapporten ”WAMBAF – Good Practices for Ditch Network Maintenance to Protect Water Quality in the Baltic Sea Region” (Finér et al., 2018) har utarbetats inom WAMBAF-projektet (Water Management in Baltic Forests), som startade 1 mars 2016 och pågår till 28 februari 2019. Syfte med rapporten var att sammanställa och presentera studier och erfarenheter från Östersjöregionen utan att ta hänsyn till nationell lagstiftning, certifiering och andra regelverk. Det innebär att innan åtgärder som presenteras i denna rapport genomförs i Sverige måste utföraren först kontrollera att de är tillåtna enligt svensk lagstiftning m.m. För skogsägare med certifierade skogar måste även certifieringsreglerna följas.

Det finns även en sammanfattning på svenska av den fullständiga engelska versionen.

I internationell litteratur innefattar termen ”dikesunderhåll” vanligtvis dikesrensning, kompletteringsdikning och kombinationen av de båda. Enligt svensk lagstiftning betraktas dock kompletteringsdikning som nydikning (markavvattning), varför endast dikesrensning ingår i termen ”dikesunderhåll” i Sverige.

Om projektet

WAMBAF-projektet initierades med syftet att försöka bidra till att minska problem med vattenkvalitet relaterade till skogsbruk i Östersjöområdet. WAMBAF fokuserar på tre faktorer som påtagligt kan påverka vattenkvaliteten: strandnära skog, skogsdikning och bäveraktivitet. Ett motiv för att genomföra projektet är att stödja genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EU). I projektet läggs särskild vikt vid att minska transporten av suspenderade partiklar, kväve och fosfor till vatten när diken rensas i skogsområden i Östersjöregionen.

Mer info om WAMBAF-projektet hittar du här.