SE-klonade plantor skadas mindre av snytbaggar

Artikeln baseras på en vetenskaplig artikel publicerad i Frontiers in Plant Science. 

Vid förökning av barrträdsplantor genom somatisk embryogenes utvecklas celler från embryon i frön till flera genetiskt identiska individer. Under processen odlas de till en början i en näringslösning och utsätts för höga doser av vissa växthormoner. Med denna teknik är det möjligt att snabbt föröka en planta med goda genetiska egenskaper och få en stor mängd plantor. Metoden är därför av stort intresse för skogsnäringen och i Sverige pågår teknisk utveckling för kommersiell produktion av plantor.

Vid ett försök som ursprungligen var tänkt att undersöka skillnader i tillväxt beroende på hur plantorna hade förökats gjorde forskarna från SLU och Skogforsk en förvånande upptäckt – plantor som tagits fram med hjälp av somatisk embryogenes var också mer motståndskraftiga mot snytbaggeangrepp.

Upptäckten bygger på ett omfattande underlag. Granplantor framtagna med somatisk embryogenes från 50 halvsyskonfamiljer jämfördes med fröplantor från samma halvsyskonfamiljer i tre stora fältförsök anlagda av Skogforsk i södra Sverige.

Två av försöken användes för att studera snytbaggeangrepp. Men forskarna förväntade sig framförallt skillnader mellan de olika halvsyskonfamiljerna – inte att tekniken att ta fram plantan skulle ha betydelse. Men sambandet var tydligt inom båda de stora försöken.

Snytbagge gnager på en granplanta. Kådan som tränger fram ur skadan är en del av plantans försvar. Foto: Claes Hellqvist

Plantorna som förökats genom somatisk embryogenes utsattes för cirka 10 procent färre angrepp från snytbaggar, och när de blev angripna så var mängden gnag cirka 25 procent mindre än på fröplantorna. Beroende på växtplats och andra faktorer kan effekten förväntas bli större eller mindre, men effekten är helt klart så stor att den har betydelse för skogsbruket.

Under själva processen att producera plantor med somatisk embryogenes används hormoner i höga halter. Det innebär en stress som liknar den som uppstår vid angrepp av skadegörare. Teorin är att behandlingen  leder till att plantan har ett bättre försvar jämfört med fröplantorna eller kan reagera snabbare vid framtida angrepp.

Forskargruppen tror att den ökade försvarsförmågan hos plantor som tagits fram genom somatisk embryogenes är ett generellt fenomen och därför kan denna upptäckt få betydelse för växtskyddet inom många olika områden. Till exempel används metoden vid odling av bananer, kakao, vindruvor och lärk. Nu fortsätter forskningen för att studera mekanismerna bakom fenomenet.

För ytterligare information, läs studien i sin helhet på länken nedan.