Säkert att föröka gran med somatisk embryogenes

Somatisk embryogenes (SE) är en metod som är mycket effektiv för att massproducera värdefullt plantmaterial. Men metoden innefattar flera moment i laboratorium och dessutom sker ett stort bortfall av genotyper under förökningen. Frågan är om detta gör att SE-förökade granar skiljer sig från vanliga fröförökade granar i viktiga egenskaper? Detta har undersökts i ett examensarbete vid Skogsmästarskolan som initierats av Skogforsk, där tre fältförsök med SE-plantor och fröplantor från samma utgångsmaterial har studerats.

Tidpunkten för skottskjutning är en viktig egenskap hos granen. Om skottskjutningen sker tidigt är risken större att de späda skotten drabbas av frostskador under kalla vår- och försommarnätter. Även tidpunkten för tillväxtavslutning och start av härdningsprocesser är viktig för att undvika skador på hösten. Då är särskilt förekomsten av proleptiska skott intressant, det vill säga skott som skjuter från knoppar som bildats samma år. Proleptiska skott utvecklas på sensommar och tidig höst och antas löpa större risk att drabbas av skador på hösten.

När det gäller skottskjutningstidpunkt fanns inga påtagliga skillnader mellan SE-plantor och fröplantor (se toppbilden).

Förekomsten av proleptiska skott var högre för fröplantor i alla tre fältförsöken, men signifikant endast i ett, 52 % mot 33 %. Vad som ligger bakom skillnaden är osäkert. Flera miljöfaktorer kan ha påverkat prolepsisbildningen på lokalen. 

SE-plantor hade en lägre andel proleptiska skott jämfört med fröplantor. Foto: Karl-Anders Högberg

Sammantaget är bilden att granar förökade med SE inte visar avvikande skottskjutningstidpunkt jämfört med fröplantor samt att SE-plantor har en tendens till lägre frekvens proleptiska skott. Med andra ord är SE en säker förökningsmetod med avseende på tillväxtrytm.