Sitkagran växer bra i södra Sverige

Artikeln är en sammanfattning av ett examensarbete vid Skogforsk och institutionen för sydsvensk skogsvetenskap vid SLU.

I studien undersöktes bestånd med avkommor från 350 utvalda plus-träd av sitkagran. Bestånden fanns i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien. De utländska bestånden bedömdes vara jämförbara med växtliga granbestånd i södra Sverige. Bestånden planterades 1996 och var således 22 år vid utvärderingen.

Medeltillväxten i bestånden var cirka 17 m³sk per hektar och år och totalproduktionen låg på 371 m³sk per hektar efter 22 års ålder. Tillväxtparametrar som mättes vid sex, 13 och 22 år hade en måttlig heritabilitet (mått på en egenskaps ärftlighet) på mellan 0.1 och 0.17. Detta indikerar att ca 10–17 % av tillväxtparametrarna beror på trädens DNA. Heritabilitet för pilodynvärdet, vilken indirekt visar representerar trädens densitet och grendiameter, var något högre, 0.17 respektive 0.22.

Analys av genetiska korrelationer mellan olika variabler efter 13 år visade att det är bra att välja bland de träd som växer bäst. Även om densitet påverkas negativt av snabb tillväxt finns det möjlighet att koncentrera urvalet till individer som kombinerar hög tillväxt med hög densitet (Figur 1).

Figur 1. Densiteten påverkas negativt av snabb tillväxt

I dag är sitkagran ett nischträdslag i Sverige som framför allt kan komplettera vanlig gran på frostfria platser med relativt hög nederbörd. Trädslaget ger en riskspridning i skogsbruket, något som kan öka i betydelse i framtiden som en konsekvens av klimatförändringar med till exempel mildare vintrar. Däremot kan längre torrperioder begränsa användningen av siktagran.