Består framtidens skogar av planterade plantor eller naturligt föryngrade träd?

Plantering är, och har länge varit, den vanligaste metoden för föryngring i Sverige och har ökat de senaste åren. Det är av största betydelse för den framtida skogsproduktionen att veta hur stor andel av våra framtida produktionsbestånd som utgörs av planterade plantor respektive självföryngrade träd. Framför allt är skogsbruket intresserade av att nyttja så mycket som möjligt av den ökade tillväxt och kvalitet som förädlingsprogrammen för skogsträd skapar.

Resultat från en forskningsstudie visar att 60 % av de plantor som planterades (2050 per hektar) fortfarande levde efter sista röjningen. Granplantorna överlevde i något större utsträckning än tallplantorna. Data i studien kommer från SCA:s egen föryngringsuppföljning som är unik då varje enskild planta är koordinatsatt vid planteringstillfället och inmätt i upp till tio års ålder. Plantorna i datamaterialet har återkommande inventerats till efter att den sista röjningen har utförts vilket är 13–17 år efter plantering. 

Studien visar att efter sistaröjningen är det totala antalet huvudstammar, inklusive de självföryngrade, knappt 1500 stammar per hektar. Röjningsinstruktioner och rekommendationer säger att det bör vara mellan 1600–2500 huvudstammar efter en sistaröjning. Något som är viktigt att poängtera är att bedömningen av vad som är en huvudstam är just en bedömning vilken görs efter att röjningen är utförd. Bedömningarna har inte tagit hänsyn till antalet stammar före röjningen.

Vid anläggningen av provytor har ståndortsfaktorer, planteringspunkt, andel mineraljord samt markberedningens kvalitet noterats. Resultatet visar att plantor som planterats i godkända planteringspunkter (tio cm från markberedningens ytterkant) och dessutom är ordentligt nertryckta i marken ger en förbättrad överlevnadsgrad än de planterade i de lite mer tveksamma planteringspunkterna. Andelen mineraljord på ytan runt plantan och var plantorna planterats i förhållande till markberedningen påverkade också överlevnaden, även om sambanden inte var lika starka. Gällande överlevnad i förhållande till olika ståndortsfaktorer har studien tyvärr inte kunnat ge något svar. Där krävs det fler undersökningar.

Studien visar att kvaliteten i föryngringarna är viktig. Dels för att fullt ut kunna utnyttja förädlingspotentialen och dels för att hålla föryngringskostnaderna nere.