Icke-förstörande metoder för mätning av vedkvalitet i skogen utgör kraftfulla verktyg för skogsträdsförädling

Figur 1: Tre metoder för att mäta vedkvalitetsegenskaper på stående träd; 1) Med Hitman ST300 (visas till vänster) mäts hastigheten på ljudvågor i veden (vedljudhastighet); 2) en densitetsprofil av veden, från bark till märg och till bark igen, kan erhållas genom att mäta borrmotståndet för en lång nål som borras genom stammen (Resistograph IML-RESI PD300 visas i mitten); 3) slutligen kan fibrernas riktning under bark mätas med en fibervinkelmätare som består av ett lod kombinerat med en spetsig metallkil som pressas in i stammen (visas till höger).

För detta projekt provsågade vi plankor av rotstockar skördade från ett avkommeförsök med tall. I fältförsöket kunde man studera vedegenskapernas arvbarhet eftersom varje träds släktskap var känt. Innan skörden mättes veddensitet, ljudhastighet i veden och fibervinkel på de stående träden i fält (Figur 1). Efter skörden och provsågningen mättes även ett antal kvalitetsegenskaper på de sågade och torkade reglarna. Den genetiska kopplingen mellan dessa egenskaper och deras inverkan på virkeskvaliteten kunde således studeras i detalj.

Resultat

Ljudhastigheten i veden, mätt på stående träd, var mycket starkt genetiskt korrelerad (över 0,9, dvs över 90 %) till det sågade virkets styvhet och styrka (Figur 2). Men ljudhastigheten syntes inte vara särskilt arvbar i vår studie (heritabiliteten var under 0,1) vilket gör den svår att förädla för. Emellertid var även veddensitet och stamrakhet mätta på stående träd också starkt korrelerade med styvhet och styrka (0,6–0,9) och dessa egenskaper uppvisade även bättre heritabilitet (0,3–0,4).

Figur 2: Heritabilitet för ett antal vedegenskaper mätta i skogen och genetiska korrelationer mellan dessa egenskaper och kvalitetsegenskaper mätta på sågade och torkade reglar (två st 50x100 mm reglar från varje stock).

Beträffande formstabilitetsegenskaper såsom flatböj, kantkrok och skevhet (Figur 3) så var i synnerhet skevhet positivt genetiskt kopplad till fibervinkeln mätt i skogen (0,8). Fibervinkeln hade i sig också en god heritabilitet (0,4). Dessutom var fibervinkeln även negativt genetiskt korrelerad med styvhet och styrka (-0,4 till -0,7) vilket skulle innebära att en lägre fibervinkel hos träden skulle ge en högre styvhet och styrka hos det sågade virket.   

Figur 3: Schematisk bild över de tre vanligaste formstabilitetsdefekterna i tall- och gransågtimmer.

Slutsats

För att genetisk förädling skall vara effektiv krävs att de mätegenskaper man baserar sitt urval på är arvbara men också att de har en stark genetisk koppling till förädlingsmålen. Resultaten i detta projekt visar att förädling för högre veddensitet mätt med resistograf skulle ge bäst resultat om man vill förbättra styvheten och styrkan (Figur 4). Dock skulle även förädling för bättre stamrakhet resultera i nästan lika god förbättring i styvhet och styrka. Dessutom är stamrakhet mycket enklare och billigare att mäta i fält än att mäta veddensitet.

Figur 4: Prognoser för hur kvalitetsegenskaper hos det sågade virket påverkas av förädlingsurval för olika vedegenskaper mätta i skogen. Man tänker sig att de bästa 1 % av träden väljs för vidare förädling.

Förädling för lägre fibervinkel skulle å andra sidan vara det bästa valet för att förbättra formstabiliteten hos det sågade och torkade virket. I viss mån skulle även styvheten och styrkan kunna förbättras på köpet om man förädlade för lägre fibervinkel. Det bästa vore dock att kombinera flera eller alla av de studerade egenskaperna i ett viktat urvalsindex för att därmed uppnå maximal förbättring i vedkvalitet.