Formkvot för tall och gran

Dagens skogsbruk behöver utvecklas för att möta högre krav på leveranserna till kunder i industrin. För leveranser till sågverk kan det handla om att kunna leverera rätt antal stockar per kombination av längd och diameterklasser i rätt tidsintervall. Detta får till följd att det blir allt viktigare med förbättrade utbytesberäkningar, med syftet att redan innan avverkning kunna ge en tillförlitlig prognos för olika möjligheter att skörda och tillreda olika produkter.

Kartlägga strukturer för variation i stamform och underlag för ökad precision

Denna rapport hade två skilda syften. Dels att kartlägga strukturen för variationen i stamform med avseende på geografiskt läge, trädslag och stamstorlek, dels att ge underlag för ökad precision i utbytesberäkningar och karakterisering av olika virkesegenskaper. Formkvoten enligt Edgren och Nylinder (1949) är definierad som kvoten mellan trädets diameter vid 60 procent av trädhöjden och diametern vid 20 procent av trädhöjden (Figur 1). Variationen i stamform, samt brist på kunskap om hur den varierar, har visat sig kunna ge upphov till stora fel på beräknade volymer och fördelningar på timmerutfall i olika längd/diameterklasser i upprättade skogsbruksplaner. Vidare kan en felaktig bild av stammarnas verkliga avsmalning ge upphov till systematiska fel, då stamformen används för att beräkna tvärsnittens förväntade virkesegenskaper från rot till topp. 

Figur 1. Formkvoten definieras som diametern vid 60 % av trädhöjden över diametern vid 20 % av trädhöjden.

Dagens formkvot är lägre än tidigare beräknats

Genom detta arbete kan vi konstatera att dagens formkvot för såväl tall som gran är genomsnittligt lägre än vad som tidigare beräknats för de provträd som låg till grund för Edgren och Nylinders (1949) utveckling av funktioner för stamform för tall och gran. Formkvoten för tall beräknades i den nya studien till i genomsnitt 0,67, medan den genomsnittliga formkvoten för gran beräknades till 0,63 respektive 0,64 för norra respektive södra Sverige. En jämförelse av formkvoterna visar att för både tall och gran i såväl södra som norra Sverige har medelformkvoten sjunkit på de dryga 60 år som gått mellan studierna; för tall med drygt 0,05 och för gran cirka 0,03.

Vidare undersökte vi ett mer omfattande material uppdelat i gallrings- och slutavverkningsmogen skog, samt tall- respektive grandominerade bestånd. Även dessa beräkningar bekräftade att dagens formkvot för såväl tall som gran är lägre än vad som tidigare redovisats för materialet bakom utvecklingen av formfunktionerna enligt Edgren och Nylinder (1949). Baserat på tidigare utförda detaljstudier på mindre provträdsmaterial antas tillförlitliga uppgifter om trädens brösthöjdsålder (antal årsringar i brösthöjd) i förhållande till trädhöjder kunna medföra högre precision vid beräkning av stamform.

Genom denna mer utförliga studie kunde vi också konstatera att givna förklarande variabler, såsom höjd, brösthöjdsdiameter, temperatursumma samt volym och stamantal per area, gav underlag för att minska medelfelet kring beräknade medelformkvoter. Genom att beräkna aktuell formkvot på objektsnivå kunde medelfelet minskas med mellan 12 och 37 procent beroende på beståndstyp. Motsvarande minskning av medelfelet för enskilda träd var mellan 7 och 26 procent. Under de senaste åren har stora dataflöden i kombination med så kallad imputering öppnat nya möjligheter att förbättra utbytesprognoserna genom ”spegling” av utbytet från likartade, redan skördade bestånd och efter utveckling även enskilda träd och tillredda stammar. Beroende på syfte och förutsättningar för utbytesberäkningar, apteringssimulering och apteringsanalys är såväl linjära och blandade modeller (med både fixa och slumpmässiga effekter) som vidare utveckling av imputering och databasteknik av intresse.   

Framtida studier

Denna studie genomfördes 2018, och även om analysen baserades på ett mer omfattande datamaterial jämfört med originalstudien av Edgren och Nylinder (1949), så finns det idag möjlighet att nyttja skördardatabaser för att genomföra ytterligare analyser med ett betydligt högre antal stammar. Vi rekommenderar att vidare analyser genomförs, med fokus på att jämföra, beräkna eller imputera formen hos enskilda respektive grupper av stammar med stöd i deras identifierbara tillväxtförutsättningar vid beräkningstillfället. Detta med syftet att höja noggrannheten i detaljerade utbytesberäkningar genom rätt stamform och bättre prediktion även av inre ved och fiberegenskaper.