Hur kan skogsbruket i Norden och Baltikum bidra till klimatarbetet?

– Jag saknade en översiktlig beskrivning av hur dagens skogsbruk påverkar lager och flöden av kol och av växthusgasen koldioxid, säger Rolf Björheden, som sammanställt rapporten. Det vetenskapliga underlaget är uppdelat på många olika tidskrifter och specialområden som marklära, biologi, klimatologi och så vidare. Fakta och kunskap finns, men är svårtillgänglig och fragmenterad.

I rapporten sammanställs dessa kunskaper om hur skogsbruket och skogsskötseln kan utgöra ett viktigt redskap för klimatarbetet. Bakgrunden är skogens förmåga att genom fotosyntesen binda in stora mängder koldioxid vid sin tillväxt. Syftet är att sammanställa ett faktaunderlag för beslutsfattare och andra som följer den pågående klimatdebatten.

– Debatten om hur skogen ska skötas och vilka val som är ”bäst” är inte i första hand en vetenskaplig fråga utan avgörs i en social, politisk process. I rapporten ges en del av det vetenskapliga underlag som kan krävas för att underlätta den processen, säger Rolf Björheden.

Rapporten visar att skogen i den Nordisk-Baltiska regionen binder in 75 miljoner ton koldioxid årligen i form av ökat virkesförråd. Regionens skogsprodukter minskar utsläppen med ytterligare ca 200 miljoner ton koldioxid per år. För att maximera skogens förmåga att ta upp koldioxid så bör skogsskötseln inriktas emot en så hög, uthållig nettoproduktion som möjligt. Att i lämpliga områden utnyttja mer av biomassan i de träd som årligen skördas skulle snabbt öka de positiva effekterna. Skogsråvara minskar behovet av fossilbaserade produkter, men även denna effekt kan väsentligen förstärkas genom förbättrade system för återanvändning och en ur klimatperspektiv mera genomtänkt produktion. Skogen kan dock inte enbart betraktas som ett verktyg för klimatpolitiken. Andra viktiga ekosystemtjänster, till exempel vattenkvalitet, måste också säkerställas liksom ekonomiska mål och mål rörande biodiversitet, rennäring, rekreation och mycket annat.