Rödekens produktion i södra Sverige

Rödeken (Quercus rubra L.) är ett introducerat trädslag som har sin huvudsakliga naturliga utbredning i den östra delen av USA och i sydöstra Kanada. Inom det naturliga utbredningsområdet är rödeken ett av de mest ekonomiskt betydelsefulla lövträden. Den äldsta dokumenterade introduktionen till Europa går tillbaka till slutet av 1600-talet. Idag förekommer trädslaget över stora delar av Europa; från Rumänien i söder, till södra Sverige och Baltikum i norr.

Rödeken anses vara ett härdigt träd med god förmåga att växa på olika ståndorter. Trädslaget kännetecknas också av en snabb tillväxt i ungdomen och en hög volymproduktion. Av europeiska studier framgår det att rödeken kan nå en medelproduktion på 8–10 m³ per hektar vid 80 års ålder. Jämförande studier i Tyskland tyder på att rödeken har en högre produktion än de inhemska arterna bergek (Quercus petraea (Matt.) Liebl.) och skogsek (Quercus robur L.), men kontrollerade jämförelser på samma lokal och ståndort saknas. Den lägre produktionen hos inhemsk ek ansågs dock kompenseras av ett högre värderat virke. Förmågan att kunna växa under olika ståndortsförhållanden gör att trädslaget har lyfts fram som ett komplement inom europeiskt skogsbruk vid ett förändrat klimat.

Unikt material om de nordligaste försöksytorna

I svenskt skogsbruk introducerades rödeken på 1940-talet och trädslaget förekommer idag inom mindre bestånd runt om i södra Sverige. Några av de tidigt anlagda bestånden har tagits upp i Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) serie med långsiktiga försök. Målet med projektet var att, i samarbete med SLU, beskriva beståndsutveckling och produktion inom dessa försök. Materialet är unikt eftersom de utgör några av de nordligaste försöksytorna med rödek i Europa.

I studien ingick åtta försökytor med rödek belägna i Halland och Skåne med en koncentration runt Tönnersjöhedens försökspark utanför Halmstad. Försöksytornas area var 900–2000 kvadratmeter. Ståndorten var frisk mark av medelbonitet eller högre. Beståndsåldern vid den första mätningen var 22–62 år och vid den senaste mätningen 52–82 år. Samtliga ytor har skötts med ett traditionellt gallringsprogram för inhemsk ek. Försöken har mätts regelbundet och mätningarna har bland annat omfattat diameter i brösthöjd för samtliga träd inom försöksytorna och höjdmätningar på provträd. Volymen för rödek har beräknats med volymfunktioner för inhemsk ek. En pilotstudie inom delar av försöksserien har tidigare visat på en god överensstämmelse mellan volymfunktioner för inhemsk ek och uppmätt volym för rödek.

Jämförande studie mellan rödek och inhemsk ek

Det gjordes även en jämförelse mellan rödek och inhemsk ek. Syftet var att använda inhemsk ek som referens vid klassificeringen av ståndortindex och att jämföra beståndsutvecklingen för trädslagen. I jämförelsen ingick sex försökytor med inhemsk ek som valdes ut baserat på närheten till ytorna med rödek. Det var ingen kontrollerad jämförelse med trädslagen växande sida vid sida men ståndortsförhållandena bedömdes vara likartade mellan grupperna. Berg- och skogsek särskildes inte inom försöksytorna men skogsek bedömdes vara den dominerande arten. Beståndsåldern för försöksytorna med inhemsk ek var 52–94 år vid den senaste mätningen. Ytorna med inhemsk ek hade skötts och mätts på motsvarande sätt som rödeken.

Volymens medeltillväxt beräknades genom att dividera totalproduktionen med beståndsåldern. I totalproduktionen ingick stående volym samt summan av volymen för gallrade träd och träd som dött under mätperioden. Volymen från tidiga röjningar var okänd och ingick inte i beräkningarna. För ett bestånd med rödek och ett med inhemsk ek saknades information om uttaget vid de första gallringarna och dessa bestånd ingick därför inte i redovisningen av medelproduktionen.

Övre höjden, det vill säga medelhöjden för träd som motsvarar de 100 grövsta per hektar, var i medeltal högre för rödek än för inhemsk ek redan vid de tidiga mätningarna. Höjdutvecklingen för rödek följde sedan övrehöjdskurvorna framtagna för inhemsk ek inom det studerade åldersintervallet. Övre höjden för rödek följde höjdkurvor som motsvarade ståndortsindex E26 eller högre för inhemsk ek och låg i medeltal något över höjdkurvorna för E28. Ståndortsindex för inhemsk ek var i medeltal drygt E24. Den genomsnittliga årliga diametertillväxten för de träd som motsvarade de 100 grövsta träden per hektar vid den senaste mätningen var cirka 6 millimeter för rödek under den studerade perioden.

Snabbare tillväxt

Högst medeltillväxt uppmättes för en försökyta med rödek där produktionen uppgick till 6,5 kubikmeter per hektar och år då tillväxten kulminerade vid 55–60 års ålder. Medeltillväxten för övriga försöksytor i studien hade ännu inte kulminerat vid den senaste mätningen. För merparten av ytorna var dock medeltillväxten på väg att plana ut. Vid en ålder runt 60 år var medeltillväxten per hektar och år i genomosnitt 5,3 kubikmeter för rödek och 3,6 kubikmeter för inhemsk ek . Högst medeltillväxt för en enskild försöksyta med inhemsk ek uppmättes till 5,0 kubikmeter per hektar och år vid en ålder på 88 år. 

Studien ger en indikation på rödekens produktion vid den nordliga gränsen för odlingsområdet i Europa. Jämförelsen mellan ekarterna tyder på att rödeken har en snabbare tillväxt och en högre produktion än inhemsk ek på de undersökta ståndorterna, vilket överensstämmer med studier från Centraleuropa. Jämförelsen måste dock tolkas med försiktighet eftersom det inte har varit en kontrollerad jämförelse mellan trädslagen växande under samma förutsättningar, sida vid sida. Skillnader i föryngringsmetod kan ha påverkat jämförelsen. Den inhemska eken har i huvudsak uppstått genom sådd eller naturlig föryngring medan rödeken genomgående var planterad. Det kan ha bidragit till en snabbare etablering för rödeken.

Ursprunget hos plantmaterialet som användes vid etableringen av rödeken var okänt och troligtvis inte särskilt anpassat till växtlokalen. Det bör därför finnas potential att öka tillväxten genom ett förädlingsprogram för trädslaget. Försöksytorna med rödek har skötts enligt gallringsprogram för inhemsk ek. Studien tyder på att rödeken har en snabbare tillväxt är inhemsk ek och det är därför angeläget att undersöka om skötseln bör anpassas, till exempel genom tidigare gallringar. Studien finansierades med medel från Erik Stenströms stiftelse.