Sticklingar vid fälttestning av tall går bra att använda i förädlingsprogrammet

Sticklingsförökning är av intresse för förädlingsprogrammet eftersom det möjliggör mätning av exakt samma genetiska individ på flera olika lokaler. När man använder sticklingar i helsyskonfamiljetester kan man särskilja olika delar av den genetiska variansen och skatta slumpmässiga varianser och genotyp-miljösamspel mer noggrant. Förbättrade skattningar av trädens egenskaper i förädlingen leder till noggrannare avelsvärden och därigenom ökade genetiska vinster. Men förutsättningen för att få bättre skattningar av avelsvärden med sticklingar jämfört med fröplantor är att man har tillräckligt många sticklingar per individ.

En ytterligare fördel med användning av sticklingar i fältförsöken är att det behövs färre antal frön från varje korsning, vilket förenklar korsningsarbetet. Sticklingsförökning är svårare att genomföra för tall än för gran, vilket har varit en begränsande faktor vid användningen av denna planttyp i förädlingsprogrammets fältförsök. För att råda bot på det pågår det projekt på Skogforsks plantskolor för att utveckla metoden med sticklingsförökning av tall.

Studiens upplägg

I denna studie jämförde vi fröplantors och sticklingars fältprestanda och skattad arvbarhet för höjdtillväxt och överlevnad, samt om det fanns någon skillnad i genotyp-miljösamspel mellan planttyperna.

Försöksmaterialet som var med i studien hämtades från fyra olika försökserier med material från både sydliga och nordliga förädlingspopulationer (mellan latitud 57.6 °- 67.7°N). Miljövariansens inverkan på de nordliga försöken var påtaglig även vid 7 års ålder, vilket reducerade arvbarheten för höjdtillväxt på dessa lokaler. Av den anledningen ger tidiga höjdmätningar i dessa nordliga lägen snarare en beskrivning av etableringsframgången för de olika sorterna. I den sydligaste försöksserien var däremot höjdtillväxten mindre störd vilket resulterade i högre beräknad arvbarhet, vilket förbättrar möjligheten att använda dessa mätningar för tidigt urval.

Skillnaderna i arvbarhet mellan fröplantor och sticklingar var över lag tydlig för både höjdtillväxt och överlevnad. De genetiska korrelationerna mellan fröplantor och sticklingar för de inmätta egenskaperna var generellt måttliga till höga vilket indikerar stora genetiska likheter mellan de olika planttyperna. Detta betyder att man kan använda båda planttyperna vid fälttestningen och att det kan vara andra överväganden som får avgöra vid valet av planttyp. Skattade genetiska korrelationer mellan försökslokaler för en egenskap visar på stora likheter i hur materialen presterade på olika försökslokaler.

Slutsatser från studien

Sammanfattningsvis betyder de i huvudsak höga genetiska korrelationerna mellan fröplantor och sticklingar att de två planttyperna kan betraktas som likvärdiga vid avelsvärdering och urval till nästa generation. Försöken i studien kommer att följas ett flertal år framåt och senare mätningar kommer att bidra med mer information om utvecklingen av studerade genetiska parametrarna. Vi förväntar oss en med tiden ökad precision i skattningarna av de genetiska komponenterna då träden blir äldre.