Vattenskyddsåtgärder vid dikesrensning

Dikesrensning utförs för att bibehålla eller öka trädtillväxten. Åtgärden syftar till att förbättra dräneringen i områden där en hög grundvattennivå hämmar trädtillväxten. Dikesrensning bör vara ekonomiskt motiverad och dess skadliga inverkan på vattenkvaliteten ska förhindras eller minimeras. När lämpligheten av dikesunderhåll bedöms ska hänsyn till vatten beaktas, exempelvis genom att vidta vattenskyddsåtgärder (se God praxis vid dikesrensning - Skogforsk). Vid dikesrensning är det viktigt att undvika erosion, eftersom det är svårt att fånga och hålla kvar eroderade partiklar.

I den här rapporten finns förslag på hur man kan planera vattenskyddsåtgärder samt tekniska instruktioner och material som behövs för olika konstruktioner som kan minska påverkan på vatten. Syftet med vattenskyddsåtgärderna är att minska transporten av suspenderade partiklar (uppslammad jord), kväve och fosfor från dikessystemet till vatten nedströms, både under och efter underhållet. De åtgärder som beskrivs är:

• Att lämna hela eller delar av diken orensade
• Sedimentationsgropar
• Bottendammar
• Flödesreglerande konstruktioner (rördammar)
• Översilningsområden
• Sedimentationsdammar

Dessa vattenskyddsåtgärder kan bidra till att minska erosion i dikessystemet och uttransport av jordpartiklar till nedströms belägna vattendrag och sjöar. Ingen av åtgärderna kan dock fullständigt motverka den påverkan som oundvikligen uppkommer vid dikesrensning. När det är möjligt bör flera vattenskyddsåtgärder användas i ett område.

Rapporten är en översättning av huvuddelen av en rapport på engelska ”Manual for constructing water protection structures at ditch network maintenance sites and for water retention in forests” (Finér m.fl. 2020). Båda rapporterna är framtagna i EU Interreg-projektet WAMBAF Tool Box.

Merparten av innehållet i rapporten baseras på praktisk dikesrensning och forskning från Finland. Det innebär att underlagen för att utforma vissa vattenskyddsåtgärder, exempelvis rör- och sedimentationsdammar, inte är direkt tillämpbara för hela Sverige. De finska underlagen torde dock ge vägledning även för svenska regioner med liknande klimat och karaktär på avrinningsområden som i de finska områdena som underlagen baseras på.

Vid tillämpningen av åtgärderna i Sverige är det viktigt att följa nationell lagstiftning och andra tillämpliga regelverk. För certifierade skogar måste även nationella skogscertifieringsstandarder efterlevas. Även rekommendationerna som till exempel skogsbrukets målbilder för god miljöhänsyn bör beaktas.

Vi hoppas att rapporten är till hjälp för de som arbetar med skogs- och miljöfrågor kring praktisk dikesrensning i Sverige.