Körskador - några nedslag från de senaste 15 åren

Ökad samsyn och tydlighet

Under 2000-talet fanns ingen gemensam tydlig definition av körskador inom skogsbruket. Körskador diskuterades men uppfattningen om vad som var en körskada varierade. År 2009 träffades representanter för skogsbruket, Skogsstyrelsen och Skogforsk för att diskutera markskador som orsakas av körning på skogsmark. Vid detta möte beslutades att skapa en arbetsgrupp för att ta fram ett underlag för hur man kan definiera körskador, se Förslag till en gemensam policy angående körskador på skogsmark för svenskt skogsbruk. Arbetsgruppens mål var att identifiera vilken typ av körskador som bedöms vara mindre allvarliga respektive allvarliga ur ett miljöperspektiv. Detta låg till grund för den branschgemensamma policy mot körskador som 14 organisationer inom skogsbruket gick ut med 2012.

Körskador uppmärksammas numera i flera sammanhang. Idag anger skogsvårdslagen att allvarliga körskador ska förhindras (7 kap. §28). I de allmänna råden till 7 kap. §28 ges åtta exempel på vad som bör ses som en allvarlig körskada. En målbild för god miljöhänsyn vid körning i skogsmark har tagits fram och i de svenska standarderna för FSC  och PEFC ingår krav på att förhindra att körskador uppkommer och, om så ändå sker, krav på att dessa åtgärdas om detta inte leder till att skadan förvärras.

Idag finns således en större samsyn om vad en allvarlig körskada innebär. Men oavsett hur ett körspår bedöms enligt lag, certifiering m.m. är det viktigt att tänka på att körskador och hjulspår från skogsmaskiner kan påverka människors upplevelser av skog och mark men kanske även deras generella uppfattning om skogsbruk.

Nya arbetssätt

Nya arbetssätt för att förhindra körskador har utvecklats inom skogsbruket. En av de första metoderna var Rätt Metod som utvecklats inom Stora Enso. Metoden baseras på en idé från en av deras maskinförare. Enligt Rätt Metod hugger skördaren först upp basstråken, som läggs där markens bärighet är bäst, och grenar och toppar från de avverkade träden används som markskydd på basstråken. Här går de tyngsta transporterna.

Idag används även s.k. ”spökslag” och ”backstråk” för att minska belastningen på markområden med låg bärighet, se Bättre planering med markfuktighetskartor. "Spökslag" görs över ett blött område enbart av skördaren (och inte av skotaren). Skördaren använder där sin kran för att lägga träden som avverkats i det blöta partiet på torrare mark intill. Då kan skotaren undvika att köra där det är som blötast då den hämtar virket. Skotaren kan även backa in i områden med låg bärighet (”backstråk”) utan last, börja lastningen av virke längst bort och inte lasta fullt.

Att skydda mark och vatten genom att använda lämpliga markskydd och att bygga broar då man måste korsa ett vattendrag rekommenderas (Figur 1).

Skogforsk och skogsbrukets tekniska samverkansgrupp (TSG) har under 2022 publicerat en handledning för att öka kunskapen om markskador och visa hur man med god planering och aktiva åtgärder kan minska risken för att skador uppkommer Minska risken för markskador

Figur 1. Att lägga grenar och toppar på körvägarna är en vanlig metod för att fördela marktrycket och motverka spårbildning. Foto: Eva Ring

Nya kartor

För knappt tio år sedan började markfuktighetskartor introduceras i Sverige. Först kom så kallade Depth-To-Water kartor och nu finns även SLU Markfuktighetskarta. Båda dessa kartor finns publicerade på Skogsstyrelsens hemsida. Kartorna kan användas på flera sätt bland annat för att planera körningen på en trakt. Kartorna ger en fingervisning om markens bärighet genom att visa markfuktigheten i olika delar på trakten och var det därmed är lämpligt att lägga basvägar och stickvägar. Samtidigt visar de vilka områden som inte bör trafikeras för att skydda närliggande vatten och hänsynsytor i blöta områden. Kartorna kan även vara till hjälp bland annat för att bedöma behovet av markskydd, placering av avlägg och överfarter och lämpligheten av skörd av grot (grenar och toppar). Kartorna är användbara vid planering och utförande av skogsbruksåtgärder men måste kompletteras med fältbesök, information om de aktuella förhållandena på trakten m.m.

Ny teknik

Förutom nya arbetssätt och planeringsunderlag pågår teknisk utveckling för att minska markpåverkan. Några exempel på modifieringar av skogsmaskiner som undersökts är effekten av att använda bredare däck, lägga till en extra boggiaxel, ha ett lägre däcktryck och använda band. En prototyp för en skotare med hjul på pendelarmar har även tagits fram och man har testat att förse skotare med bandställ med gummiband istället för hjul.

Nya idéer med Bli spårlös

Med finansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har Skogforsk i samarbete med Skogsmaskinföretagarna (nuvarande Skogsentreprenörerna, SE) och Skogsstyrelsen samt i egen regi, haft utbildningar om hur man kan motverka spårbildning vid körning på skogsmark. Sen 2009 har mer än 150 endagskurser genomförts utspritt över hela Sverige med ungefär 3000 deltagare. Från 2021 ges kursen som en webb-utbildning. Fram till mars 2023 finns det möjlighet att gå kursen Bli spårlös online, välkommen att anmäla dig!

*Är hjulspåret på fotot i början av artikeln en allvarlig körskada?

Hjulspåren ligger i en flack sluttning en bit från en bäck i ett område som inte är ett allmänt nyttjat friluftsområde. Där finns inga kulturhistoriska lämningar eller fornlämningar och marken bedöms vara fastmark, inte torvmark. Om hjulspåren INTE kopplas ihop med bäcken vid kraftiga regn eller snösmältning bedöms de troligen inte som en allvarlig körskada enligt skogsvårdslagen. Men om de gör det kan jord erodera i spåren och transporteras ut i vattendraget och då bedöms de sannolikt som en allvarlig körskada.