Långtidsuppföljning av en skogsbilväg förstärkt med flygaska

Vägen ligger i Sörkrånge utanför Sundsvall och uppgraderades med aska och grus (bergkross) under 2009. Luleå tekniska universitet (LTU) och Statens geotekniska institut (SGI) har gjort flera uppföljande studier om vägens tekniska och miljömässiga egenskaper som presenterats i olika vetenskapliga artiklar och rapporter (Vestin m.fl. 2011, Arm m.fl., 2014, Nordmark m.fl., 2014, Vestin m.fl. 2016, 2018, 2021) . Nu har en ny studie som beskriver vägens egenskaper efter 11 år publicerats i Journal of Environmental Management: Long-term evaluation of geotechnical and environmental properties of ash-stabilised road.

Syftet med väguppgraderingen och studien var att undersöka om flygaska kunde användas för att öka grusvägars stabilitet och hur den närliggande miljön eventuellt påverkades av askinblandningen. Vägen delades upp i olika sträckor där några upprustades på traditionellt sätt med grus och några med två olika tjocklekar av flygaska. Eftersom byggkostnaderna är högre för en väg med inblandning av flygaska än för en väg uppgraderad endast med grus, är det viktigt att studera hur länge de förbättrade egenskaperna finns kvar.

För att mäta hur vägens hållfasthet utvecklades med tiden användes fallviktsmätningar och tryckhållfasthetstester. Miljöegenskaperna studerades genom kemisk analys av prover från vägkroppen, vägrenen, samt från den intillväxande vegetationen.  

De tekniska vägegenskaperna var fortsatt bra

Resultaten visade att vägsträckan med det tjockare asklagret hade högre styvhet än de sträckor som rustats upp med grus också efter 11 år (Figur 1).

Figur 1. Styvhet (ytmodul) från fallviktsmätningar för de olika sträckorna i relation till referenssträcka 1. Mätningar gjordes höst och/eller vår (2009, 2010, 2011, 2014, 2015, 2019 och 2020). Vägsträckorna Ref 0 och Ref 3 uppgraderades inte alls medan Ref 1 och Ref 2 uppgraderades med grus. Sträckan Test 2 hade ett tjockare lager med flygaskinblandning än Test 1. (från Nordmark m.fl., 2022).

Låg miljöpåverkan

Laktester från vägproverna visade att utlakningen av kalium, natrium, klorid och sulfat minskade med tiden. Spårämneskoncentrationerna i jordproverna låg under de svenska riktvärdena för känslig markanvändning, förutom för barium. Koncentrationerna i närliggande mark av krom, bly och koppar var lika höga eller högre längs de sträckor som var upprustade med grus än med aska, vilket visar att även traditionell upprustning med bergkross (grus) har konsekvenser för markkemin.

Efter 11 år var pH-värdet i marken närmast asksträckorna fortfarande något förhöjt. Halterna av zink och kadmium var lägst i markvattnet närmast askvägen trots att totalhalterna i marken var högre där. Inga giftiga nivåer av spårämnen hittades i vegetationen nära vägen.

Slutsatser

Sammanfattningsvis visar studien att askstabiliseringens positiva effekter på de geotekniska vägegenskaperna fanns kvar efter 11 år och miljöpåverkan på närliggande mark var låg. Den här studien visar att det kan vara möjligt att vid väguppgraderingar ersätta delar av bergtäktsmaterialet med flygaska och på så sätt använda naturresurserna mer effektivt.  

Läs mer

Skogforsk har i en annan studie tillsammans med SCA anlagt nya vägar med inblandning av flygaska. En av dessa vägar anlades på samma sätt som Sörkrångevägen. Läs mer om den studien här: Askvägar – metoder, resultat och kostnader 
Askvägars miljöeffekter finns ytterligare beskrivet i en rapport från Energimyndigheten & Skogforsk: Skogsbilvägar med inblandning av aska