Viljan om skogen varierar lika mycket som skogen borde variera

Detta är ett utdrag ur antologin  SKOGENS VÄRDEN – forskares reflektioner utgiven av Mittuniversitetet. Reflektionen är skriven av Line Djupström, biträdande programchef Skogsskötsel seniorforskare på Skogforsk.

Att skogen varierar betyder att det finns olika träd och buskar med varierande åldrar och som växer på olika typer av mark. En variationsrik skog bör också innehålla olika typer av död ved där en del är stående och solbelysta, andra liggande i skugga.
Den här variationen erbjuder olika livsmiljöer för alla de arter som lever i skogen. Listan på livsmiljöer kan göras lika lång som artlistan eftersom olika arter har olika krav för sin överlevnad och därför är allt du ser i skogen någons livsmiljö. Variationer i livsmiljöer skapas genom olika processer även kallade störningar. Brand, stormskador, snöbrott, insektsangrepp, översvämning och bete av våra stora växtätare är några naturliga processer som skapar variation i skogen. När träd dör och faller till marken skapas inte bara en ny livsmiljö av den döda veden, utan där uppstår också en lucka där trädet en gång stod och där nya arter får en chans att etablera sig. 

Att det är viktigt att det finns en variation av arter har att göra med hur arter påverkar varandra och även människan. En livsmiljö uppstår ibland endast som en direkt konsekvens av en annan art. Det gör att arter på olika sätt är, direkt eller indirekt, beroende av andra arter för sin överlevnad. Ett exempel är hur en vedlevande svamp etablerar sig på ett nyligen dött träd. Svampmycel äter sig in i veden och skapar en särskild kvalité av död ved som i sin tur en skalbagge har specialiserats sig på som sin livsmiljö. Endast i just denna delvis nedbrutna ved kan larven utvecklas till vuxen skalbagge. Utgångshålet i veden från den vuxna skalbaggen har skapat ett utrymme som utnyttjas av solitära bin och steklar för sina ägg och senare larver att utvecklas i. Solitära bin och steklar i skogen är våra viktiga pollinerare och tillsammans med skalbaggen utgör de själva föda för skogens fåglar. Det är så här ett ekosystem fungerar där alla delar påverkar varandra. 

Vår tid, som är nu, präglas av en stor förväntan på att skogen som ekosystem ska binda koldioxid, leverera fossilfri råvara, rekreation och andra tjänster så som rent vatten och frisk luft. För att få råvara behöver man ta ut träden från skogen. Många arter i skogen påverkas negativt just på grund av att träden tas ut och samtidigt vet man att den biologiska mångfalden (skogens alla arter) är en förutsättning för skogens ekosystemtjänster där leveranserna tar olika lång tid. Tidsperspektivet är en faktor att beakta när tillståndet i skogen ska beskrivas. Tiden en art lever varierar enormt och även tiden det tar för livsmiljöer att uppstå. Exempelvis har vi trädslag såsom ek och tall som kan leva i flera hundra år. För dessa arter kan processen att dö ta flera hundra år och som döda träd kan de finnas kvar i ytterligare flera hundra år. För att upprätthålla en kontinuitet där skogen kan erbjuda även dessa livsmiljöer med lång leveranstid, behövs insikt om tiden som krävs. Tillståndet i skogen är ett resultat inte bara av vad som görs idag utan vad som gjorts generationer tillbaka och det påverkar vilka förutsättningarna är för att exempelvis skapa variation. Skogsdebatten idag framkallar en misstro till dagens skogars förmåga att leverera variation för skogens alla arter. Man bör då ha i åtanke att bara en generation bort var det otänkbart att lämna döda träd i skogen. Man ”städade rent” och höll efter oönskade träd som konkurrerade med det begärliga virket till industrin. 

Idag vet man bättre, död ved är oerhört viktigt och man inte bara lämnar gamla döda träd, man skapar ny död ved och lämnar levande träd i samband med avverkning. Lämnade levande träd efter avverkning är en förutsättning för exempelvis alla de marksvampar som lever i ett samspel med träden, där båda drar nytta av varandra. Marksvampar spelar en stor roll för markens produktionsförmåga. Man vet också att utan störning uteblir en viss variation och därmed livsmiljö, därför består vissa naturvårdsåtgärder i skogen av att efterlikna en störning. Tanken är att skynda på processen och skapa livsmiljöer som annars tar lång tid att få fram. Den stora frågan är om det man gör i dag är tillräckligt. Svaret på den frågan beror på vilket perspektiv man utgår från. Det finns också en förväntan på ett kunskapsunderbyggt ”recept” för hur skogen ska skötas för att alla mål ska nås. Skötseln är även den i beroende på förutsättningarna.

För att skapa variation behövs ett system där brukande och bevarande utgår från de stora ekologiska skillnader som finns i vårt avlånga land. I samtal med skogsägare blir det tydligt att viljan om skogen varierar och efterfrågan på alternativa metoder har ökat senaste tiden. Trots detta ser brukandet av skogen och hänsynen man lämnar ganska likartad ut och många gånger uteblir åtgärder som man vet skulle gynna de mål man har med sin skog. Rädslan att göra fel och kunskapsbrist har visats sig vara en möjlig förklaring men det är många fler faktorer som påverkar. En lösning och samtidigt en utmaning för att skapa variation är samverkan mellan markägare där ett landskapsperspektiv beaktas. Ett sådant samarbete kräver kunskap, rådgivning och verktyg. Först då kan sammanlänkande strukturer av livsmiljöer skapas som gör det möjligt för arter att fortleva på landskapsnivå och samtidigt möjliggöra virkesproduktion.