BETT-försöket: viltbetets effekter på tillväxten hos tall och gran

Att skador från viltbete kan orsaka kvalitetsdefekter i timmer hos ekonomiskt viktiga trädslag som tall och gran är känt sedan länge. Därtill har ett fåtal studier visat att betet kan ha effekter också på volymproduktionen genom minskad mängd barrbiomassa. BETT-försöket (Betets Effekter på Tallens Tillväxt) anlades 2012–2014 för att storskaligt och långsiktigt undersöka tillväxtförluster från klövviltsbete genom att jämföra öppna ytor med hägnade kontrollytor. I en ny arbetsrapport (ladda ner hela rapporten under ”Läs mer” längre ner på sidan) beskrivs BETT-försökets första tio år i termer av anläggning och beteseffekter under plantstadiet och det tidiga ungskogsstadiet.

BETT-försöket består av 21 tallbestånd med stor spridning i landet, från Västerbotten i norr till Småland i söder. I varje bestånd finns hägnade ytor med tallar och granar som varit skyddade från klövviltsbete ända sedan plantering, samt ohägnade ytor tillgängliga för bete. Årliga inventeringar har gjorts sedan plantering och bland variablerna som följs ingår olika slags betesskador och tillväxtparametrar.

Harbete förekommer

Harbete på tall och gran har i första hand skett i nyplanterade bestånd i början av projekttiden och avtagit snabbt efter att försöket har etablerats. Generellt har nivåerna av harbete varit låga, upp till 3 % av plantorna inom en yta, men ett fåtal bestånd har drabbats hårt enstaka år med nivåer på över 60 % av plantorna i vissa tallytor.

Figur 1. Genomsnittlig andel harbetade plantor i BETT-försöket fördelat över stigande ålder på plantorna. Hare kan passera genom hägnens stängsel. OH = ohägnat.

Klövvilt är de huvudsakliga betarna

Andelen klövviltsbetade träd har varierat stort mellan olika bestånd och år. I Attsjö och Boxholm har nivåerna nått så högt som >90 % av alla ohägnade tallar vissa år, medan Nyfors hittills har klarat sig i stort sett obetat genom hela studieperioden. Klövviltsbete på gran har varit betydligt lägre än på tall och endast sporadiskt omfattat större andel än 2 % av granarna.

Figur 2. Andel klövviltsbetade tallar i två BETT-bestånd fördelat över stigande ålder på plantorna. Observera skillnaderna i y-axlarnas skalor.

Bilden av klövvilt som de huvudsakliga betarna på produktionsskog i Sverige stöds av data från BETT-försöket, men i Attsjö har harbete och tidigt klövviltsbete troligen samverkat och orsakat långvariga effekter.

Den vanligaste formen av klövviltsbete på tall har varit sidoskottsbete, vilket oftast inte ger kvalitetsdefekter, men reducerar trädets barrbiomassa och därigenom också dess fotosyntetiserande förmåga och i slutändan tillväxt. Tätt efter sidoskottsbete följer toppskottsbete som den näst vanligaste formen av bete. Toppskottsbete orsakar ofta kvalitetsdefekter som sprötkvist (kvist med liten vinkel mot huvudstammen, vilket orsakar ett långt kvistmärke i den framtida veden) eller dubbelstam.

Figur 3. Sidoskottsbetad tall (t.v.) med minskad barrbiomassa, tidigare toppskottsbetad tall (t.h.) som bildat sprötkvist, se handens placering på toppen av sprötkvisten. Båda bilderna är från Fårkläppen, Västerbotten.

Skillnaderna i höjd- och volymtillväxt hos tall mellan hägnade och ohägnade ytor varierar kraftigt, så att det i vissa bestånd inte syns någon skillnad, medan det i andra fall ser ut som om hägningen har haft stor effekt. Gran visar inte någon direkt effekt av hägning, sannolikt eftersom betesnivåerna på gran har varit så låga generellt.

Figur 4. Höjd och volym vid senaste inventering 2022 i de tre BETT-bestånden i Värmland. OH = ohägnat.

Tall har större andel träd i den bästa vitalitetsklassen jämfört med gran. Tall har också haft en bättre höjdutveckling och volymtillväxt än gran i samtliga studiebestånd. Trädslagsbyte från tall till gran har varit en strategi som tillämpats brett framför allt i södra Sverige och en av orsakerna har varit att försöka minska mängden betesskador på produktionsskogen. Resultaten från BETT-försöket visar att den stora skillnaden i tillväxt mellan dessa trädslag, trots betet, gör att trädslagsbyte generellt inte bör anses vara ett bra alternativ för att minska viltets påverkan på den skogliga värdeutvecklingen.

Framtid

De flesta ytorna i BETT-försöket befinner sig fortfarande inom beteshöjd för åtminstone älg, det vill säga <2,5 m höjd, och kommer att fortsätta generera viktiga data under många år framöver. Framtida studier kommer att, utöver fortsatta uppföljningar på ytnivå i likhet med de som redovisas här, också fokusera på olika typer av bete (toppskottsbete, sidoskottsbete, stambrott och barkgnag) och tallars respons på individnivå. Till exempel kan frågan ställas om det finns brytpunkter för hur mycket sidoskottsbete en tall tål innan dess tillväxt påverkas.

Figur 5. Hägnad (t.v.) och ohängad (t.h.) del av BETT-beståndet vid Boxholm, Östergötland.

Resultaten är framtagna av Skogforsk med finansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling genom Landsbygdsprogrammet 2014–2020. Projektet heter ”Viltbetets effekter på trädens tillväxt – mot ett förbättrat beslutsunderlag inom klövviltsförvaltning” och har journalnummer 2018–3956.