Borhalt i marken 18 år efter gödsling – inga mätbara skillnader mellan olika preparat

Mikronäringsämnet bor (B) är viktigt för växternas tillväxtpunkter och brist kan leda till att träd får flera toppar. Detta är något som observerats efter kvävegödsling och motverkas numera genom att bor rutinmässigt tillförs med gödselmedlet. Bor kan tillsättas i olika former med varierad löslighet.

Upprinnelsen till denna studie var en farhåga om att ett lättlösligt borpreparat inte skulle finnas kvar i marken fram till nästa gödslingstillfälle. För att undersöka retentionstiden av bor i marken åren 2003–2005, valdes två preparat som används eller har använts i gödslingspreparatet Skog-CAN i Sverige; ett lättlösligt (borsyra) och ett svårlösligt (kolemanit). Den minsta mängden bor (1 kg B ha^-1) är den som normalt ingår i gödselmedlet Skog-CAN vid en giva på 150 kg N ha^-1. Försöket lokaliserades till ett gödslingsvärt tallbestånd i Mellansverige.

I Rosenberg och Högbom (2005) framgår att det ett år efter behandling fanns högre halter bor i humusskiktet och högst där grovkornig kolemanit applicerats. I den dos som normalt ges, 1 kg B ha^-1, fanns inga signifikanta skillnader. I aktuell studie, 17–18 år efter applicering återstod inga behandlingsskillnader oavsett dos och formulering av bortillsatsen.

Antagandet att kolemanitbor, och då kanske främst av den grövre varianten, skulle ha högre halter lång tid efter behandling, visade sig inte stämma i den här studien. Då det inte fanns någon systematik i de nu uppmätta halterna i de olika försöksleden, så hade sannolikt behandlingseffekten upphört efter 17–18 år. Normalt går det mellan 10–15 år mellan gödslingstillfällen. Att undersöka retentionen av bor redan tio år efter gödsling skulle därför kunna ge intressanta resultat.