Fler lövträd längs skogsbäckar kan ge ökad ekologisk status

En viktig hänsynsåtgärd i skogsbruket är att skapa funktionella kantzoner längs vattendrag och sjöar. När den strandnära skogen främst utgörs av gran rekommenderas att öka andelen lövträd. Orsaken är att lövförna utgör en mer kvalitativ näringskälla för bottenlevande organismer (bottenfauna) än barrförna.

Det finns dock få svenska studier som visar de faktiska effekterna av att öka andelen lövträd längs vattendrag, framför allt på lång sikt. I denna kunskapsartikel sammanfattas resultaten från studien ”Long-term effects on water chemistry and macroinvertebrates of selective thinning along small boreal forest streams” – en studie som genomförts i Gästrikland av Skogforsk och SLU.

Zoner med lövträd respektive barrträd röjdes fram längs två bäckar i slutet av 90-talet

Projektet i Gästrikland startade i samband med att betydelsen av kantzoner längs med vatten började diskuteras i Sverige på 1990-talet. Längs en liten bäck i en sluttning med talldominerad skog röjdes år 1998 en smal zon fram med bara lövträd (”lövbäcken”). Skogen intill lövbäcken hade redan innan röjningen en betydande andel lövträd. Längs en intilliggande bäck på samma sluttning röjdes på ett liknande sätt en zon fram med bara barrträd (”barrbäcken”).

Zonerna var omkring 10 m breda och 200 m långa. Prover på bottenfauna, vattenkemi och fallförna togs både före och efter röjning (Figur 1). Före röjning var bottenfaunans sammansättning likartad i de två bäckarna men efter röjningen tenderade sammansättningen att ändras.

Figur 1. Bilden som togs 2016 visar bäcken där endast lövträd lämnats kvar intill bäcken vid en röjning som gjordes 1998. Käpparna vid kanten är från en förnahåv som användes för att mäta förnafallet över bäcken före och efter röjningen. Foto: Eva Ring

Nya mätningar

Efter 20 år startades ett nytt projekt för att följa upp vilka förändringar som skett i bäckarna sedan zonerna röjdes fram. De tidiga mätningarna innebar nu en unik möjlighet att undersöka och jämföra hur bottenfaunan påverkats. Under tre år togs nya prover på bottenfauna, vattenkemi och fallförna. Mätningar gjordes också i tre närliggande bäckar (bäck 1, 4 och 5) där den strandnära skogen  skötts enligt markägarens normala rutiner. Dessa bäckar togs med för att göra det möjligt att jämföra löv- respektive barrbäcken med bäckar som haft en annan trädslagssammansättning i den strandnära skogen.

Samma trädslag dominerade närmast bäckarna

Inventeringen som gjordes 20 år efter röjningen då zonerna skapades visade att skogen intill löv- respektive barrbäcken då fortfarande dominerades av samma trädslag (Figur 2). Det återspeglades också i sammansättningen av den fallförna som samlades in vid bäckarna.

Figur 2. Stamtäthet för gran, tall respektive lövträd längs lövbäcken (- -△- -) och barrbäcken (▲) 20 år efter röjning. Graferna visar medelvärden ± 1 standardavvikelse för zonerna 0–5, 5–10 och 10–15 m på vardera sida av bäckarna.

Bottenfaunan analyserades

Prover på bottenfaunan togs en gång per år. För att undersöka hur sammansättningen varierade mellan bäckarna delades den in i sex funktionella grupper:

1. Skrapare – arter med skrapande mundelar som kan äta biofilm, särskilt biofilm som domineras av alger.
2. Aktiva filtrerare – arter som aktivt drar in vatten för att filtrera ut finpartikulärt organiskt material.
3. Passiva filtrerare – arter som utnyttjar strömmande vatten för att filtrera ut finpartikulärt organiskt material och/eller drivande smådjur
4. Sönderdelare – nedbrytare som äter grovt partikulärt organiskt material som lövförna.
5. Samlare – nedbrytare som äter finpartikulärt organiskt material som avsatts på eller i substrat i vattendrag.
6. Predatorer – rovdjur.

Mer lövförna gav bättre indexvärden

Olika ekologiska index beräknades för att beskriva faunasamhällenas artrikedom, mängd av olika arter och känslighet för olika former av miljöpåverkan. Resultaten visade att bäckar med högre tillförsel av lövförna tenderade att få bättre indexvärden, vilket indikerar en högre ekologisk status, än bäckarna med lägre tillförsel. De hade också en högre relativ förekomst av en eller flera grupper av nedbrytare (lövsönderdelare, samlare och/eller passiva filtrerare). Den bäcken som hade de högsta ekologiska indexen var en av de bäckar som skötts enligt markägarens normala rutiner. Skogen närmast denna bäck var avsatt som NS-bestånd (naturvård med skötsel), vilket sannolikt skyddat och/eller gynnat bäckens bottenfauna. Figur 3 visar hur det så kallade EPT-indexet varierade mellan bäckarna. EPT-index är ett av flera mått på ekologisk status. Det anger förekomsten av arter i tre bottenfaunagrupper som är kända för att vara känsliga för antropogen påverkan: dagsländor, bäcksländor och nattsländor. E = Ephemeroptera (dagsländor), P = Plecoptera (bäcksländor) och T = Trichoptera (nattsländor).

Alla bäckar uppvisade god eller hög ekologisk status i enlighet med de svenska bedömningsgrunderna (HVMFS 2019:25) och EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EC).

Figur 3. EPT-index (medel + medelfel) för de fem undersökta bäckarna. Bäck 5 är naturligt sur, vilket förklarar det låga EPT-indexet.

De vattenkemiska mätningarna som gjordes 20–22 år efter röjningarna utmed löv- respektive barrbäcken visade att några kemiska variabler skiljde sig åt mellan bäckarna – främst pH, syraneutraliseringsförmåga, totaltfosfor och totalkväve – men troligtvis inte så mycket att det påverkat bottenfaunans sammansättning och därmed inte heller bäckarnas ekologiska status.

Slutsats

Resultaten från studien indikerar att mer lövträd längs små skogsbäckar i barrdominerad skog kan öka bäckarnas ekologiska status och andelen nedbrytare och andra detritusätare i bäckarnas näringsvävar.

Projektet har finansierats av Skogssällskapet (projekt 2017–459) och markvärd var Sveaskog.

Den vetenskapliga artikeln "Long-term effects on water chemistry and macroinvertebrates of selective thinning along small boreal forest streams" finns att läsa i sin helhet under "Läs mer", nedan.