Ny kunskap om granbarkborrarnas övervintring

Om granbarkborrarna övervintrar i barken eller i marken har betydelse för hur stor bekämpningseffekt man kan förvänta sig av vinteravverkning. En ny studie, som Skogforsk och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gjort, visar att det finns flera faktorer som påverkar granbarkborrarnas övervintring. I studien har antalet  levande granbarkborrar av den nya generationen som fanns kvar i träden på vintern räknats och jämförts med det totala antalet granbarkborrar som utvecklats i träden. Antalet granbarkborrar som lämnat träden har uppskattats genom att räkna kläckhål i barken.   

Inom nuvarande utbrottsområde (stora delar av Götaland respektive Svealand) övervintrade i medeltal knappt 50 procent av granbarkborrarna i barken, oavsett odlingszon, som är en indikator på hur kärva vintrarna är. Detta är ny kunskap eftersom det har saknats data på andelen övervintrande granbarkborrar i bark för norra Götaland och stora delar av Svealand. Studien omfattade även områden i norra Värmland samt Jämtland och där övervintrade en lägre andel i barken. Den lägre andelen i norr är sannolikt en anpassning till de kallare vintrarna i norr där barkborrarna riskerar att frysa ihjäl om de inte lämnar träden.

I studien jämfördes även andra faktorers påverkan på granbarkborrarnas val av övervintringsplats. De granar som hade störst andel granbarkborrar i barken var granar med tjock bark, granar som stod en bit in i skogen (ej i hyggeskanter) och granar som fortfarande hade en del gröna barr (blivit angripna sent på säsongen). Den viktigaste variabeln var barktjocklek som delvis berodde på trädens ålder – ju äldre träd desto tjockare bark. 

Kvarsittande bark avgörande

En grundförutsättning för att avverkning av angripna granar ska ha bekämpningseffekt är att det finns granbarkborrar i barken. Enligt denna studie kan man alltså förvänta sig lägst reduktion av antalet granbarkborrar vid vinteravverkning av unga bruna träd i hyggeskanter och högst reduktion vid avverkning av gamla gröna/brungröna träd inne i bestånd. Men skillnaden i medelvärden i andelen övervintrande granbarkborrar mellan olika trädkategorier är ganska liten och variationen stor. Det innebär i praktiken att det är betydligt viktigare att det finns mycket bark kvar på träden vid avverkningstillfället och att barken inte skalas av under upparbetningen, vilket oftast är fallet då barken inte är frusen.

Ett annat resultat av studien är att det också finns en variation inom de enskilda träden. Andelen granbarkborrar som övervintrar i barken minskar med ökande höjd.  Även tätheten av granbarkborrens fiender varierade med höjden – exempelvis var tätheten av styltflugelarver nästan fyra gånger högre vid 4 meter än vid cirka 15 meters höjd. Sett till hela trädet överskattar alltså provtagning på standardhöjden 4 meter över mark såväl andelen övervintrande granbarkborrar som tätheten av styltflugelarver.