Kan spån bidra till att Sverige blir världens första fossilfria välfärdsland?

Det finns idag stora anspråk på skogens biomassaresurs, både de primära produkterna såsom timmer, massaved och skogsbränslen, och industrins biprodukter som bark och sågspån. Förväntningarna är att det ska byggas mer i trä samtidigt som nya produkter introduceras för att ersätta fossilberoende material med biobaserade alternativ. I omställningsplaner för ett flertal olika industrisektorer sätts stora förhoppningar på att skogens produkter och biprodukter ska vara en del av lösningen tillsammans med till exempel elektrifiering, koldioxidinfångning och effektivisering. Parallellt ökar samhällets krav och förväntningar på ytterligare avsättningar av skog för att gynna den biologiska mångfalden och att skogen ska bidra till ökad kolinlagring. istället för att bidra med stora mängder sågtimmer och massaved.

Skogforsk har tillsammans med Chalmers tekniska högskola och ett flertal företag, tagit ett helhetsgrepp på den svenska klimatomställningen i ett projekt finansierat av Energimyndigheten: ZeroC. Tidigare har möjligheten att skapa negativa utsläpp i Sveriges massabruk genom att använda grot (trädgrenar och -toppar) analyserats inom ramen för projektet. Läs mer om detta i Stora negativa utsläpp av koldioxid kan skapas på Sveriges massabruk genom att nyttja regional grot.

I den här analysen försöker vi svara på hur mycket sågspån som årligen genereras som biprodukter samt var i landet och vid vilka industrier dessa uppstår. Vidare beskrivs hur sågspånet används idag. Kunskap om detta hjälper oss att förstå vilken roll sågspån kan spela i framtiden samt vad resursen kan räcka till.

Sågspån från sågverk

Sågspån genereras i samtliga Sveriges många sågverk. I jämförelse med pappers- och massabruk finns betydligt fler sågverk. Drar man gränsen vid de som årligen sågar över 10 000 m³ finns ca 150 stycken, sen finns såklart många fler sågverk som producerar betydligt mindre volymer. Den geografiska spridningen är stor, sågverk finns över hela Sverige (Figur 1). Årligen genereras ca 5,4 miljoner fastkubikmeter sågspån (inkl. kutterspån), vilket motsvarar 11,8 TWh. Idag går merparten av allt såg- och kutterspån till värmesektorn, vanligen efter att den omvandlas till pellets som sedan används både i fjärrvärmeverk och för småskalig uppvärmning.

Figur 1. Geografisk spridning av sågspånsresursen.

Det finns en handfull sågverk som sticker ut storleksmässigt, även om det är en fallande storleksskala från de allra största till de mindre. Knappt hälften av spånvolymerna genereras vid de 25 största sågarna, och drygt 70 procent vid de 50 största (figur 2).

Figur 2. Ackumulerad sågspånsvolym vid sågverk i Sverige.

Framtiden

Sågspån produceras över hela landet och skulle kunna användas till nya spännande biobaserade applikationer. Men då det är en begränsad resurs och logistik- och råvarukostnad ofta är en betydande del av den slutliga produktionskostnaden, är råvarusituationen viktig att beakta.

Sågspån finns med bland de planerade råvarorna i nya industrisatsningar för produktion av pyrolysolja, biokol och syngas genom till exempel Pyrocell och Envigas. Det finns även flertalet andra satsningar där sågspån utgör en möjlig råvara: skogsbolag, energibolag, traditionella drivmedelsföretag och teknikleverantörer har ingått olika samarbeten för att möjliggöra nya satsningar som adresserar flertalet olika framtidsutmaningar.

I framtiden kan sågspån, i än högre utsträckning, användas inom olika projekt och områden där förädlingsvärdet maximeras, den positiva klimateffekten är stor och de hållbara alternativen få. Detta gäller inte minst i de sektorer som brukar refereras till som ”hard to abate” (svåra att minska) så som stål, petrokemi, plast, aluminium, cement, konstgödsel samt tunga vägtransporter, sjöfart och flyg.

Ska vi ersätta allt fossilt bränsle i inrikesflyget med biobaserade alternativ krävs i storleksordningen 2 TWh SAF (Sustainable Aviation Fuels). Givet mängden sågspån som årligen genereras som biprodukt kan den möjliggöra till exempel ett hållbart svenskt inrikesflyg.

Dock måste noteras att det inte rör sig om oanvända spånvolymer då det redan används för olika värmeapplikationer. För att möjliggöra annan användning måsten resursen allokeras om, och dagens användningsområden behöver i så fall tillgodoses på något annat sätt.