Nystart för maskinell plantering – men flaskhalsen måste lösas

Maskinell plantering från då till nu

Planteringsmaskinerna har gått igenom flera olika utvecklingssteg som vart och ett har lett till nya erfarenheter. På 1960-talet utvecklades prototyper som kombinerade plogning och plantering, anpassade för jämna och hinderfria marker. Under 1970-talet utvecklades ett flertal maskiner som var bättre anpassade till skogsterräng. Bland det årtiondets maskiner fanns varumärken som MoDoMekan, Doroplanter, ÖSA, Serlachius och Doppingen. På 1980- och 90-talet sattes stort hopp till Silva Nova, en tung och avancerad planteringsmaskin som visade både relativt goda biologiska resultat och höga prestationsnivåer. Trots den framtidstro på maskinen som fortfarande fanns i mitten av 1990-talet svalnade intresset runt millennieskiftet, och Silva Nova lades i malpåse.

Parallellt utvecklades andra maskinlösningar som var mindre tekniktunga och kostsamma. EcoPlanter, Bracke Planter, Risutec och M-Planter är planteringsmaskiner som bygger på riktad markberedning och plantering med planteringsaggregatet monterat på kran. I Sverige är Bracke Planter fortfarande i drift medan EcoPlanter slutade att användas på 00-talet.

Efter ett 20-tal år med sparsam utveckling har tre parallella utvecklingsprojekt med maskinell plantering startat upp i Sverige. Plantma X är huvudsakligen en vidareutveckling av Silva Nova, och projektet drivs i samarbete mellan Plantma AB, Holmen, Sveaskog och SCA. BraSatt är ett projekt drivet av Södra. Målet är att utveckla en självgående maskin som ger god plantöverlevnad och är skonsam för både människa och mark. Det närmaste målet är att ta fram en prototyp som kan testas i fält under 2023. Autoplant är ett Vinnova-finansierat projekt med många aktörer. Målet är en autonom plantering, där planteringspunkterna väljs med avancerad bildbaserad teknik med artificiell intelligens, något som också utnyttjas i de andra projekten.

Planthantering vid maskinell plantering

Ett stort hinder för ökad prestation vid maskinell plantering är planthanteringen. Idag måste plantor laddas manuellt i maskinens kassetter och boxar vilket innebär kostsamma och arbetskrävande stillestånd. För att kunna få ett jämnare flöde av plantor under maskinens drift har försök gjorts med olika typer av patronband, bland annat Pot Link System och EcoBandPak, och med robotiserad omlastning från plantkassetter vid hyggeskanten. Ingen av dessa lösningar har dock slagit igenom. Ett annat problem kan vara att plantmatningen kan ställa krav på en robust och sammanhållen planta och jordklump. En täckrotsplanta odlad i torv får ju inte falla sönder vid förflyttning från odlingskassett till planteringsdon. Om målet vid odlingen är en väl sammanhållen torvklump uppstår risken att plantor med kraftig rotbildning prioriteras för planteringsmaskinerna, något som dessvärre kan vara förknippat med rotdeformationer och instabilitet hos de planterade träden.

Från plantskolan kan plantor levereras i kartong eller i kassetter. Plantskolorna använder många olika odlingssystem, alla med olika storlek och positioner av plantor i kassetter eller lådor, vilket försvårar en rationell omlastning till planteringsmaskinen. I odlingskassetter kan plantornas positioner definieras, och plantorna kan omlastas automatiskt antingen genom att de trycks ut eller grips och lyfts upp ur kassetten. Kassetter är robusta och skyddar plantan, men plantor kan inte fryslagras på ett kostnadseffektivt sätt i sina odlingskassetter. Vid vår- och försommarplantering blir detta faktum en stor nackdel med plantlogistik baserat på odlingskassetter.

Kartonger, där plantorna antingen packas ”skavfötters” eller stående, är en annan vanlig leveransmetod. Kartonger har fördelen att plantorna kan packas med hög densitet, vilket är särskilt viktigt om transportavståndet från plantskola till hygge är långt. För att flytta över plantor till planteringsmaskinens plantladdning krävs dock antingen manuell plockning eller att plantorna har definierade positioner i kartongerna om de ska kunna plockas och laddas av en robot.

Dags för branschgemensam utveckling

Det finns ingen entydig lösning på plantlogistiken till planteringsmaskiner, men ett antal utvecklingsspår skissas på i Arbetsrapporten 1150-2023 Flaskhalsen.

Skogforsk och SLU undersökte i samarbete med Södra och Peterson Packaging om kartongpackning av plantor kan anpassas för maskinell plantering (Ersson m.fl. 2022). Packning i matriser där plantans position är definierad möjliggör att omlastningen till planteringsmaskiner kan göras åtminstone halvautomatiskt i stället för att plantorna laddas en och en för hand. En nackdel med matriskartongerna är att de är skrymmande vid transport. Ett kostnadseffektivt koncept borde däremot kunna vara att lägga plantorna i komprimerbara interna celler i kartongen. Kartongerna kan då packas tätare under transporten mellan plantskola och hygge, och sedan glesare när de ska laddas i planteringsmaskinen.

Behovet av en sammanhållen rotklump utan rotdeformationer skulle kunna tillfredsställas med hjälp av olika former av självbärande substrat. Många sådana har testats i plantskolorna, men med planteringsmaskiner i sikte borde förnyade insatser göras.

Den stora variationen i kassett- och lådstorlekar, och plantornas fördelning inom dem, skulle kunna lösas genom att branschen tar fram en gemensam standard. Även om olika plantkassetter används skulle storlekarna kunna ha en standard som också passar för laddning i planteringsmaskiner. En branschgemensam standard för kassettdimensioner, pluggdiameter och koordinater för plantornas mittpunkter skulle kunna stimulera utvecklingen mot plantsystem som passar både maskinell och manuell plantering.

I rapporten föreslås också att branschen gemensamt initierar ett utvecklingsprojekt, kanske på en utvald plantskola, där olika modeller för plantodling, packning och leverans provas ut som är både ekonomiskt rationellt för plantskolan och underlättar för planteringsmaskinerna.