Parningsdoft skyddar inte kottarna från skadeinsekter

Material och metod

De aktiva ämnena i vecklarens och mottets feromoner bakades in i vax som sedan applicerades som små (5-10 g) klickar direkt på granarna. Vaxet applicerades på två nivåer i granarna: på 3 m höjd och 6-8 m höjd med hjälp av ”terränggående” bomlift (se bilden i artikelhuvudet). Fröodlingarna i Bredinge (Småland/Öland) och Rörby (Uppland) behandlades och närliggande fröodlingar i Söregärde (Småland) respektive Ålbrunna (Uppland) fungerade som obehandlade kontrollokaler för dessa experiment. Liksom tidigare år utvärderades metoden via fångst av hanar i feromonfällor under säsongen och via analys av larver i kottarna i slutet av augusti till början av september. Feromonfällorna monterades på 6 m långa metspön (Bild 2). Fällorna placerades på ungefär samma höjder som vaxet hade applicerats (3 m och 6 m) och på dessa två höjder samlades även kottar in (totalt 100 kottar per lokal). Fällfångst pågick från april till september.

Bild 2. Feromonbetade fällor på ca 3 m och 6 m höjd. Tre spön per art och fröodling användes. Bilden är från fröodlingen Rörby utanför Uppsala.

Resultat

Fångsterna av hanar i feromonbetade klisterfällor i behandlade ytor var mycket lägre än fångsterna i kontrollytorna. Totalt fångades två vecklarhanar i de feromonbehandlade granfröodlingarna medan ca 700 hanar fångades i de obehandlade granfröodlingarna. För mottet, som har en mycket lång flygsäsong och där hanar i tidigare studier fångats från maj till oktober, var effekten stark i början på säsongen (dvs få i fällorna i behandlade odlingar) men avtog efterhand (dvs ökande fångst i fällorna), förmodligen beroende på att avgivningen av feromonet från vaxet minskade över tid. I Söregärde fångades 519 mott och i Bredinge fångades 169 mott, vilket motsvarar 67 procent mindre fångst där feromonvaxet applicerats. I Ålbrunna fångades 462 mott och i Rörby 83 mott vilket motsvarar 82 procent mindre fångst. Fångsterna av vecklare var alltid högre i fällor på 6 m höjd jämfört de på 3 m höjd medan fångsterna av mottet var likartade på de två höjderna.

Analysen av kottar försvårades av den stora skillnaden i täthet av skadegörarna i relation till produktionen av kottar på lokalerna i Uppland jämfört med lokalerna i Småland. I Uppland var i stort sett samtliga kottar angripna av båda fjärilsarterna och färre än de planerade 100 kottarna kunde samlas in (97 kottar i Rörby och 89 kottar i Ålbrunna). I Rörby var samtliga analyserade kottar angripna av vecklaren och 65 procent av kottarna angripna av mottet. Även i Ålbrunna var alla kottar angripna av vecklaren och 18 procent angripna av mottet. Den lägre andelen mottangripna kottar i Ålbrunna jämfört med Rörby berodde sannolikt på att färre kottar var i sådant skick att mott kunde äta av dem. På de sydliga lokalerna kunde 100 kottar per lokal samlas in och andelen angripna kottar var betydligt lägre. Andelen kottar med angrepp av vecklaren var 4 procent i Bredinge och 15 procent i Söregärde och andelen mott-angripna kottar var 5 procent respektive 8 procent för dessa lokaler. Sammantaget visar resultaten att parningsstörning med de doser av feromon som använts tyvärr inte fungerar effektivt för att kontrollera vecklaren och mottet.

Diskussion

Vi har under flera år (2010, 2012, 2017, 2018, samt nu senast 2022) använt olika metoder för att optimera parningsstörning för skadegörare i granfröodlingar, men utan tillfredställande resultat. Under åren har vi testat olika doser av arternas feromon, olika typ av avgivningssystem, olika täthet och olika höjd för placering av dessa avgivningssystem, samt att behandla delar av eller hela fröodlingar. Trots att fångsten av hanar i feromonbetade fällor har reducerats kraftigt i samtliga försök med feromonbehandling, så har inte angreppen på kottarna reducerats signifikant. Liknande resultat har observerats i många studier på andra skadeinsekter då endast en del av habitatet för arten har behandlats med feromon. Då har förklaringen varit att honor (som inte kan detektera sitt eget feromon) kan para sig utanför den behandlade ytan och sedan flyga in i den behandlade ytan och lägga ägg där, med resultatet att angreppen inte skiljer sig åt mellan behandlade och obehandlade ytor.

I årets försök (liksom Rörby 2018) behandlades dock hela fröodlingar med feromon så att effekten av immigrerande parade honor borde ha varit försumbar, i synnerhet då både Bredinge och Rörby är relativt isolerade från andra granbestånd. Hänsyn togs även till att tidigare data visat att flest insekter fångas i fällor högt upp i träden. Detta genom att applicera feromonvaxet både lågt och högt för att få bra spridning av feromonet och därmed störa hanarnas förmåga att hitta honor så mycket som möjligt. En förklaring till att resultatet ändå blev dåligt kan vara att högre doser och en ännu tätare applicering av feromon krävs. För tätare applicering behöver dock en mer effektiv appliceringsmetod utvärderas, enär det är alltför tidskrävande att åka runt med bomlift och behandla alla träd.

En alternativ förklaring till de dåliga resultaten kan vara att insekterna parar sig direkt när de kläcks och att de då i många fall inte behöver flyga alls för att finna varandra. Om så är fallet är det tveksamt om parningsstörning skulle kunna fungera ens med tätare applicering av feromonet, och detta bör undersökas innan eventuella studier av tätare behandlingspunkter görs.

Finansiering

Forskningen om identifiering och användning av feromoner hos skadegörande insekter i granfröodling har under åren finansierats av ÅForsk stiftelse, Skogssällskapet, Föreningen Skogsträdsförädling och ägarna av fröodlingarna.