Skördarens prestation i NS-huggningar i många fall likvärdig eller högre än i gallring

Problembeskrivning

Tidigare studier har visat att naturvårdande skötsel i formellt skyddade områden och frivilliga avsättningar inte genomförs i den omfattning som behövs för att främja den biologiska mångfalden (Naturvårdande skötsel – påtalade dilemman och organisatoriska flaskhalsar och Varför utförs inte den naturvårdande skötseln?). Osäkerhet kring tidsåtgång och kostnad för naturvårdshuggningar (”NS-huggningar”) kan vara ett hinder för att utföra denna typ av åtgärder i större utsträckning. NS-huggningar är per definition olika och kan exempelvis likna blädningar, plockhuggningar, konventionella gallringar och även slutavverkningar med förstärkt hänsyn.

Syftet med denna studie var att jämföra skördarens tidsåtgång i NS-huggningar med konventionella slutavverkningar, i samma geografiska region (Jämtland och Västernorrland) och med samma typ av skördare. Det övergripande målet var att ge ett bättre underlag för att förutsäga tidsåtgång och kostnader vid planeringen av NS-huggningar och därigenom minimera den osäkerhet som finns. Det kan i sin tur öka mängden åtgärder som utförs.

Huvudresultat

Tidsåtgången per avverkade träd i NS-huggningar var mellan 10 och 40 procent längre än motsvarade tidsåtgång i slutavverkning, givet samma medelstamvolym och maskinstorlek (Figur 1). Då skördarens tidsåtgång i en normal gallring är cirka 30 procent högre än vid slutavverkning, så innebär detta att skördarens prestation i NS-avverkningar i många fall är likvärdig eller högre än i gallring.

Tidsåtgången var starkt beroende av medelstamvolymen för de avverkade träden, skördarens storlek och målbilden för åtgärden (se förklaring av målbild i avsnittet ”Så genomfördes studien”, nedan). De relativa skillnaderna minskade med medelstamvolymen och var mindre för allroundskördare än för stora slutavverkningsskördare, givet samma trädstorlek. Oavsett målbilden för NS-huggningen så handlade åtgärderna oftast om att avverka gran och skapa död ved. Styrkan av uttaget varierade vanligtvis mellan 25 och 50 procent av den stående volymen.

Figur 1. Relativ tidsåtgång i NS-huggningar jämfört med konventionella slutavverkningar, som en funktion av medelstamvolym (m³fub) på avverkade träd, storlek på skördare och målbild för åtgärden (lövrik skogsmiljö, lövrik barrnaturskog, barrblandskog, solbelyst tallskog). Allroundskördarna bestod av Komatsu 901TX (C93), Komatsu 931 (C123/365), John Deere 1170 (H413) och John Deere 1270 (H415), medan de stora slutavverkningsskördarna bestod av Komatsu 951 (C144) och John Deere 1470 (H415). Målbilden ”barrblandskog” fanns bara för allroundskördarna.

Diskussion

Resultaten visar att avverkningskostnaden vid en NS-huggning kan bli 10–40 procent högre än motsvarande slutavverkning för en skördad medelstamvolym mellan 0,1–0,4 m³fub. Skördarkostnader för NS-huggningar kan skattas från en prestationsnorm för slutavverkning där man gör ett påslag på tidsåtgången eller helt enkelt genom att man använder en gallringsnorm. Skotning ingick inte i studien men dess tidsåtgång kan förväntas vara i linje med skotning vid konventionell gallring.

Generellt kan den högre tidsåtgången för NS-huggningar förklaras av:

1. hinder från de kvarstående träden
2. specifika arbetsmoment så som skapande av död ved, kulturstubbar (Figur 2), högstubbar, katning (Figur 3) och ringbarkning.

Den största ökningen i tidsåtgång observerades för målbilden ”lövrik skogsmiljö”, trots det relativt höga volymuttaget i dessa bestånd. En möjlig anledning kan vara den extra hänsynen för att förebygga körskador och försiktigheten att inte skada kvarstående aspar och björkar i de bestånden.

Figur 2. Exempel på kulturstubbar i studien för att markera kulturlämningar. Foto: Tomas Johannesson

Figur 3. Exempel på maskinell katning i studien. Detta arbetsmoment genomförs av skördaren i syfte att skada trädet och på så sätt efterlikna ett brandljud eller en lyra på stammen. Foto: Tomas Johannesson

Så genomfördes studien

Studien grundas på analyser av skördardata (tidsstämplade HPR-filer enligt StanForD, den globala standarden för kommunikation med skogsmaskiner) från fjorton NS-huggningar i frivilliga avsättningar med målklass ”naturvårdande skötsel” på bolagsmark (Tabell 1). Jämförelsematerialet bestod av 399 slutavverkningar i samma geografi, maskinlag och period (2018–2019). Skördardata för NS-huggningarna kompletterades med traktdirektiven, beståndsregisterdata, skogliga grunddata, flygbilder och fältbesök under våren 2022.

Tabell 1. Egenskaper på de studerade NS-huggningarna i frivilliga avsättningar.

Beståndsdatat inklusive åtgärdsbeskrivningarna utgjorde underlag för klustring av liknande bestånd i syfte att underlätta analyserna av skördardata. Utifrån beståndets karaktär och målet med åtgärden, grupperades de fjorton bestånden i fyra olika typer eller ”målbilder” (Tabell 1): ”lövrik skogsmiljö”, ”lövrik barrnaturskog”, ”barrblandskog” och ”solbelyst tallskog”. Exempel på karaktärer var ursprungliga förhållanden, trädslagsblandning, markens fuktighet och vilken åtgärd som krävdes för att uppnå målet med naturvårdande skötsel. Här följer en beskrivning av målbilderna:

Lövrik skogsmiljö

Lövrika skogar är som namnet antyder miljöer med naturvärden kopplade till lövträden, som utgör mer än 50 procent. De kan ha sitt ursprung på före detta kulturmark där de spontant vuxit upp när brukandet upphört. Gamla träd, död ved av olika träd och nedbrytningsklasser, olikåldrighet samt självgallring är strukturer och processer som skapar höga värden. Inväxande gran kan utgöra ett hot mot de arter som trivs i den lövrika, ljusa miljön. Åtgärder för att bibehålla värdena är därför ofta plockhuggning av gran men även luckhuggning för att möjliggöra nytt lövuppslag.

Lövrik barrnaturskog

Skogsstyrelsens definition för lövrika barrnaturskogar är en biotop som består till minst 20 procent av lövträd men aldrig mer än 50 procent. Målet är att få till en lång skoglig kontinuitet i trädskiktet i kombination med någon störning som ger utrymme för naturlig succession och död ved i olika nedbrytningsstadier. Naturvårdande skötsel består främst av att ta bort gran och skapa störning i form av död ved av olika grovlek, position (lågor, högstubbar etc.) och av olika trädslag. 

Barrblandskog

Barrblandskogen har utvecklats från en naturlig successionsfas till en blandskog av främst gran och tall men även lövträd (men inte mer än 50 procent löv). Regelbundna störningar, naturliga från brand men också annan markanvändning, har bibehållit skogens karaktär och möjliggjort uppslag av lövträd och även tall. Oftast finns värdet knutet till de gamla träden, flerskiktighet och ibland även inslag av fuktiga miljöer. Utan störning är det granen som tar över och därför är åtgärden inriktad på plockhuggning av gran och att skapa luckor för att gynna uppkomsten av löv och tall (Figur 4).

Figur 4. Barrblandskog efter en naturvårdshuggning. Foto: Tomas Johannesson

Solbelyst tallskog

Tallskogens naturvärden är främst knutna till den solbelysta marken där unika arter av svampar lever i symbios med tallen och dess rötter men också trädens ålder och död ved i olika nedbrytningsstadier och grovlek bidrar till tallskogens biologiska mångfald. Granen och igenväxning av gran är det största hotet mot tallskogens ekosystem och branden är den naturliga störning som återskapar en ljus och gles tallskog och som ger värdefulla livsmiljöer i form av bränd död ved. I frånvaro av brand behöver tallskogen skötsel för att bibehålla naturvärdena. Åtgärderna handlar oftast om att ta bort gran och skapa död ved i form av högstubbar eller katade tallar (tallar med delvis avskalad bark för att efterlikna en skada efter brand) (Figur 5).

Figur 5. Solbelyst tallskog efter en naturvårdshuggning. Foto: Tomas Johannesson

Vill du läsa mer om studien?

Här hittar du den vetenskapliga artikeln:
Raul Fernandez-Lacruz, Örjan Grönlund, Tomas Johannesson, Line B. Djupström, Jon Söderberg & Lars Eliasson (2023) Harvester time consumption in nature conservation management operations, International Journal of Forest Engineering, 34:2, 112–116: https://doi.org/10.1080/14942119.2023.2174353

Författarna vill rikta ett stort tack till SCA Skog AB för maskin- och beståndsdata samt Energimyndigheten för finansiering av projektet ”Potentialer, värden och kostnader för samhälle och företag vid avverkning av lågvärdessträd” (projektnummer 45923–1).