Stora regionala skillnader i förutsättningarna att leverera skoglig råvara till framtidens hållbara samhälle

Sverige är ett stort land geografiskt sett med skilda förutsättningar från norr till söder. Skogen och dess förutsättningar att få fram råvara varierar liksom industrilandskapet, vilket tillsammans påverkar hur mycket biomassa som kan levereras till vilken kostnad i olika regioner både nu och i framtiden.

Vad kostar framtidens bioråvara?

Syftet med studien var att beskriva hur stor volym skoglig biomassa (timmer, massaved och grot) som kan bli tillgänglig, och till vilken kostnad, med hjälp av marginalkostnadskurvor.

En marginalkostnadskurva visar på förhållandet mellan enhetskostnaden för en vara och teoretisk utbjuden mängd. Figur 1 visar arbetsgången för att ta fram marginalkostnadskurvorna.

Figur 1. Konceptuell skiss över stegen i arbetet med att ta fram marginalkostnadskurvor.

Regionala avståndsskillnader

Från skogen kommer timmer, massaved och grot att transporteras antingen till en slutkund eller till en terminal. Båda dessa alternativ analyserades genom att studera historiska transportdata. Det är generellt sett en fallande skala från de längsta avstånden i Norrland till kortare avstånd i Svealand och Götaland (Figur 2). För Norrlands del minskade transportavståndet markant från inland till kustland, eftersom många av de stora skogsindustrierna och bränsleförbrukarna (värme- och kraftvärmeverk) finns längs med kusten. Däremot är industrierna i Svealand och Götaland generellt mer utspridda över landskapet. För massaved blev det också tydligt att terminalstrukturen kompletterar flödesmönstren för direkttransporter. För primärt skogsbränsle är avstånden idag generellt sett mycket kortare än för timmer och massaved. Primära skogsbränslen är en mer lågvärdig produkt med små ekonomiska marginaler.

Figur 2. Heatmaps för de faktiska medeltransportavstånden för timmer, massaved och primärt skogsbränsle (grot). För varje enskild pixel på kartorna (10 × 10 km) visas det beräknade avståndet från avlägg i skogen till industri, antingen direkt (de tre översta kartorna) eller via en tågterminal (de tre nedersta kartorna). Ljusgul indikerar korta avstånd och mörkröd indikerar långa avstånd.

Inhemska bränslen kan stärka den nationella försörjningstryggheten

Marginalkostnadskurvorna i Figur 3 visar att det finns stora regionala skillnader i vad det kostar att ta ut skoglig råvara. Det finns en tydlig gradient från söder till norr med en brantare kostnadsökning vid ökat biomassauttag längre norrut.

Givet uttagsnivåerna år 2020 för timmer (37,2 miljoner m³fub) och för massaved (31,5 miljoner m³fub) ligger vi idag nära den hållbara avverkningspotentialen. Detta innebär att på kort sikt finns endast en mindre möjlighet till ökade timmer- och massavedsuttag (Figur 3). Ökat fokus på tillväxt och förändrad skogsskötsel kan påverka den situationen. Däremot finns det gott om utrymme att öka uttaget av grot (i nuläget tas ut cirka 8–10 TWh/år) och i teorin leverera den till konkurrenskraftiga kostnader i Norrland och även i Svealand. Kurvan är relativt flack vilket indikerar att ökade uttag inte drastiskt påverkar kostnadsläget. Idag söker många värmekunder efter hållbara inhemska bränslen som kan vara stabilt tillgängliga över tid och det finns ett ökat fokus på nationell försörjningstrygghet. Här kan ett ökat uttag av grot vara lösningen. Men för att återetablera grotverksamheten krävs det att entreprenörer vågar investera i maskiner och hittar personalresurser, samt att långsiktiga affärsrelationer byggs upp för välfungerande försörjningskedjor.

I norra Norrland är transportavstånden för grot längre än i övriga landet, vilket gör att kostnadskurvan blir brantare. Ska dessa volymer kunna mobiliseras kanske andra logistiklösningar blir nödvändiga, till exempel långväga tågtransport.

Figur 3. Regionala marginalkostnadskurvor för timmer (gallring och slutavverkning), massaved (gallring och slutavverkning) och grot (slutavverkning) för dagens situation och på kort sikt. Notera att i marginalkostnaden för timmer och massaved ingår endast drivning och vidaretransport, medan för grot ingår endast skotning, sönderdelning och vidaretransport. Andra kostnader, markägarersättning och marginal för risk och vinst är inte med i dessa kurvor.

Arbetssätt och antaganden

Arbetet bygger på de prognostiserade biomassavolymerna från scenariot ”dagens skogsbruk” i de skogliga konsekvensanalyserna (SKA15) givet dagens situation (2020–2024), på kort sikt (2030–2034) och på lång sikt (2040–2044). En metod för att uppskatta troligt avstånd från skogen till mottagarindustrier genom analyser av historiska transportdata användes. Det sista steget bestod i att kostnadssätta alla operationer som krävs för att få varje potentiellt biomassauttag levererad till sin troliga mottagare.

De kostnader som ingick var:

• Drivning: avverkning och terrängtransport fram till bilväg.
• Sönderdelning (gäller enbart för grot).
• Vidaretransport till industri: direkt med lastbil eller via en tågterminal.
• Andra kostnader (gäller bara rundvirke): skogsvård (markberedning, plantering, sådd, röjning, gödsling, o.s.v.), vägar, administration, mätkostnad vid industri och övriga kostnader.

För dagens situation (2020–2024) användes kostnader för 2020 års prisnivå och ett dieselpris på 14,47 kr/l vid pump, medan på kort sikt (2030–2034) och lång sikt (2040–2044) antogs att dieselpriset ökade till 30 kr/l. Andra fasta och rörliga kostnader som tillkommer (som till exempel räntor, försäkring, smörjmedel, däck, service och personal) behålls oförändrade mellan analysperioder.

Några slutsatser

• Förutsättningarna för att leverera skoglig biomassa skiljer sig mellan olika delar av landet. Skillnaderna ligger både i de skogliga förutsättningarna och i hur industrilandskapet och infrastrukturen ser ut. Det resulterar i att kostnaden för potentiella biomassauttag också skiljer sig mellan regioner.
  
  
• Framtiden är dock alltid förknippad med osäkerheter. Bland annat finns det osäkerheter kring om skogen kommer att brukas på samma sätt som idag eller om ett framtida brukande ser annorlunda ut, samt om den skogliga biomassan fortsatt kommer att hanteras och transporteras på samma sätt som idag.
  
  
• Om mer biomassa ska mobiliseras till någon tillämpning är groten ett bra alternativ då det finns stora mängder outnyttjade volymer som teoretiskt sett kan levereras till konkurrenskraftiga kostnader. De största outnyttjade volymerna finns i Norrland.
  
  
• Den största delen av den hållbara avverkningspotentialen för timmer och massaved i den svenska skogen används redan idag, och det ger inget stort utrymme att öka avverkningsnivåerna om inte åtgärder vidtas för ökad tillväxt.

Fördjupning

I den tillhörande arbetsrapporten samt i fördjupningen om grot (Vad kostar det att ta ut mer biobränsle från skogen? - Skogforsk) finns mer detaljerade resultat samt en djupare beskrivning av metoden att läsa.