Björken ökar – så ser ungskogens utveckling ut

Sveriges vanligaste lövträd

Vårtbjörk och glasbjörk står tillsammans för omkring 12 % av den stående volymen skog i Sverige, vilket gör björk till Sveriges tredje vanligaste trädslag. Björk växer på de flesta typer av marker men är mindre förekommande på torra marker. Björken återfinns generellt som naturligt föryngrad i planterade barrskogar, i luckor, längs med vattendrag och som naturvärdesträd, men även som planterade monokulturer.

Vanligen görs ingen skillnad på naturligt föryngrad glasbjörk och vårtbjörk, men majoriteten av alla björkplantor som säljs i Sverige är vårtbjörk. Vårtbjörk anses växa lite snabbare och producera virke av något högre kvalitet. Glasbjörk trivs bättre på fuktigare och blötare lokaler medan vårtbjörk är något känsligare för blöta och vattenmättade jordar, men klarar sig bättre på torrare lokaler. När det kommer till produkter så har de båda björkarterna lite olika virkesegenskaper. Vårtbjörk används oftast till slöjdvirke och snickerier, medan glasbjörk exempelvis används för att göra tumstockar

En anledning till att man vanligen inte skiljer på de två björkarterna ute i ett bestånd är för att det kan var svårt och tidskrävande att artbestämma dem, speciellt om ett träd är äldre än 20 år. Det säkraste sättet att skilja de två björkarterna åt är att titta på årsskotten (förutsatt att trädet är yngre än 20 år); vårtbjörk har vårtiga årsskott medan glasbjörk har släta och svagt ludna årsskott. Riksskogstaxeringen särskiljer mellan de två björkarterna bland sina provträd (vilket motsvarar en liten del av alla träd som mäts in varje år) resterande stammar registreras endast som ”björk”. Vanligtvis brukar man säga att det är glasbjörken som dominerar i norr och att vårtbjörken är vanligare i söder. Men är det verkligen så enkelt?

Mängden björk i ungskog

I en ny studie har vi kartlagt fördelningen av de två björkarterna i Sveriges ungskog från norr till söder, samt kompositionen och mängden ungskog i Sverige de senaste 40 åren. Resultaten visade att fördelningen mellan glasbjörk och vårtbjörk i ungskogen varierade signifikant över landet, där andelen vårtbjörk ökade med ökande temperatursumma (Figur 1). Totalt sett över hela landet var dock glasbjörken den absolut vanligaste av de två björkarterna. Det är alltså mer än latituden som avgör vilken av björkarterna man kan förvänta sig vara dominerade på en viss lokal, även om temperatursumman vanligen korrelerar med latituden till viss del. Förutom latituden så påverkar till exempel avstånd till kusten och höjd över havet även temperatursumman.

Resultaten visade även att mellan perioderna 1983–1987 och 2017–2021 så ökade stamtätheten signifikant i den svenska ungskogen från i genomsnitt 3800 st/ha till 6500 st/ha (Figur 2). Den största delen av ökningen i stamantal var björk som ökade från 1800 st/ha till 3600 st/ha. Samtidigt ökade även den stående volymen i ungskogen signifikant från 21 m³sk/ha till 37 m³sk/ha. Arealen ungskog förblev dock ungefär densamma för de två perioderna, även om den varierade något däremellan.

Vad är temperatursumman?

Temperatursumman är den genomsnittliga summan under vegetationsperioden av antal dygn gånger dygnsmedeltemperatur över +5 ^°C.

Figur 1. Fördelningen i procent av de två björkarterna glasbjörk (Betula pubescens Ehrh.) och vårtbjörk (Betula pendula Roth) över landet.

Figur 2. Stamtätheten i Sveriges ungskog mellan 1985–2019 för vardera trädslag samt totala stamantalet per hektar. Figuren visar rullande femårsmedelvärden baserat på data från riksskogstaxeringen. Det skuggade området runt varje linje visar standardavvikelsen.

Så genomfördes studien

Data från riksskogstaxeringen användes för att kartlägga förändringar i areal, stamtäthet och stående volym i Sveriges ungskog under åren 1983–1987 och 2017–2021. Definitionen av ungskog sattes utifrån riksskogstaxeringens huggningsklasser B2 och B3 vilket motsvarar provytor där träden har en medelhöjd mellan 1,3 och 3 m respektive provytor där träden har en medelhöjd på över 3 m, samt flertalet härskande och medhärskande träd som är klenare är 10 cm i diameter brösthöjd.

För att kartlägga fördelningen av de två björkarterna över landet genomfördes en inventering av 126 hyggen fördelat över 13 lokaler mellan Växjö i söder och Jokkmokk i norr. På varje hygge lades 20 provytor med radien 1,5 m ut systematiskt. Samtliga plantor över 0,2 m i höjd noterades och de två björkarterna särskildes. Klimatdata från SMHI användes sedan för att undersöka huruvida någon specifik klimatvariabel (bland annat olika varianter av temperatursumma, årsnederbörd, nederbörd under vegetationsperioden samt latitud) kunde förklara variationen i fördelningen av de två björkarterna över landet.

Slutsatser

• Fördelningen mellan de två björkarterna vårtbjörk och glasbjörk varierar över landet, och medeltemperatursumman de första fem åren efter avverkning förklarar det mesta av variationen.
• På kallare lokaler dominerar vanligtvis glasbjörken och där det är lite varmare kan man förvänta sig något mer vårtbjörk, även om glasbjörken är allra vanligast totalt sett.
• Arealen ungskog har inte förändrats nämnvärt mellan perioderna 1983–1987 och 2017–2021 i Sverige.
• Både den stående volymen och beståndstätheten har ökat signifikant i ungskogen de senaste 40 åren i Sverige. Den största delen av ökningen i stamantal utgörs av björk

Läs mer

Läs den vetenskapliga artikeln i sin helhet här: Birch distribution and changes in stand structure in Sweden’s young forests